Där finns ALDRIG en ursäkt för mobbning

Som många vet som varit med ett tag blir jag mycket upprörd av orättvisor i samhället där olika “grupper” på något vis hamnar utanför och pekas ut på olika sätt. Detta kan vara allt från homosexuellas utsatthet till att människor faktiskt behandlas olika i diverse sammanhang som finns.

Idag satt jag och läste tidningen och fick upp på min skärm:
”Mobbningsoffer? Du får skylla dig själv”

Detta är totalt motbjudande. Att först bli utsatt för mobbning, kanske både psykiskt och fysiskt, och sedan få skulden för det. Att man som barn är i en beroendeposition till skolan som sedan med ett totalt svek bara lämnar ett utsatt barn är helt obegripligt.

”Han råkade ut för icke acceptabla handlingar på grund av sitt eget beteende.”

Att försvara ett helt oacceptabelt beteende och skylla på offret för dennes beteende ska inte kunna hända idag kan man tycka. I en skola som strävar efter att alla ska få vara egna individer och utvecklas i sin egen takt. Bristen blir verkligen markant när det då plötsligt är ok att mobba vissa för att dom är på ett speciellt sätt. För var drar man gränsen om det nu är ok och när någon avviker? Det finns ingen sådan gräns och det borde en fullt fungerande skola förstå. Där finns inga ursäkter för mobbning. Där finns inga beteende som gör det rättfärdigt att någon ska utstå glåpord och slag.
En skola måste ta tag i mobbning och visa att det inte är ok. Det går inte att bara skjuta det framför sig i hopp om att det kommer att försvinna för det gör det inte. En mobbning kommer bara att eskalera om inget händer och ju längre tid som går ju mer nertryckt kommer den stackaren som blir utsatt att bli. Skolan måste ta sitt ansvar.

Sedan är det även vårt vuxna ansvar att lära våra barn rätt och fel. Det är vårt ansvar att lära våra barn att vi alla ser olika ut men att vi fortfarande har samma värde. Lär man barn från början att vi är olika och att man får vara det så vill jag inbilla mig att man kommer en bit på vägen. Det är ok att vara smal, tjock, ha rosa hår, har piercingar, glasögon, tycka olika, ej märkeskläder, märkeskläder, sexuell läggning, religion och så vidare i en oändlig lista. Att vi redan från början poängterar att det aldrig är ok att vara nervärderande om någon annan, givetvis på ett sätt så barn förstår. Att vi som vuxna måste tänka på vad vi säger och pratar om vid middagsbordet eftersom barn hör allt och tolkar på sitt eget vis.

Mobbing är aldrig ok. Alla barn har rätt till en bra och uppmuntrande skoltid och detta är något som alla måste hjälpas åt med. Jag lever kanske med en naiv syn på världen men barnen är vår framtid och för att den ska blir bra för dom måste vi redan nu föregå med gott exempel. 
Men ibland eller ganska ofta grusas den synen när man ser den totala brist på medmänsklighet som finns ute på nätet. Hur forum kan fyllas med trådar om saker som bara är vidriga om andra människor och öppet kan mobba grupper. Det är inte konstigt att det ser ut som det gör kanske då. Men som alltid vill jag tro att det finns hopp. Ett hopp för våra barn.