Det sjuka idealet att alla ska vara stöpta i samma form

Vad håller vi på med egentligen? Att tycka att det är ok att låta barn i åldern 4-8 år få inpräntat i sig att man måste vara smal för att nå framgång och lycka?

I en bok om en 14-årig flicka som är överviktig och bantar och blir skolans fotbollsstjärna och hittar sitt självsäkra jag och blir lycklig. Denna bok vänder sig då till barn i åldern 4-8 år. Detta är inte ok enligt mig. Ett barn i den åldern ska inte ens behöva tänka i dom banorna hur man ser ut.

Är det något som kommer att dra ner ett barns självkänsla så är det sådant här trams om att man måste vara smal för att vara lycklig. Ett barn kommer att vara lycklig enda till någon bestämmer sig för att förstöra den bilden genom att påtala olika saker som ett barn inte ens har tänk på. Att bli nerplockad i skorna bara för att man ser ut på ett speciellt vis och inte motsvarar normen av hur ett lyckligt barn ska vara. Att ett barn ska behöva känna en strävan att behöva ändra på sig för att vara glad och bli accepterad är totalt oacceptable. Idealet att alla ska se likadana ut och vara stöpta i samma form är så sjukt att jag mår illa.

Övervikt är inte bra men att pränta in det på detta viset gör mig otroligt förbannad. Det är inte konstigt att det finns ätstörningar och dylikt hos barn och ungdomar när det till och mer kommer böcker till 4 åringar att man måste vara smal för att vara accepterad. Och att vara accepterad borde vara en självklarhet att kunna känna när man är så liten. Man ska inte ens behöva tänka något annat.

För att komma åt övervikten hos barn så finns det andra sätt. Men för att förhindra framtida ätstörningar så måste man som vuxen kunna göra detta på ett fint vis vid till exempel mattillfällena. Helt utan att på något vis komma fram till att det är just på grund av övervikten man gör saker.

Jag kommer själv ihåg när jag som 7-8 åring var mobbad och mamma sökte doktor för att få råd, helt i välmening naturligtvis. Men detta är något jag alltid kommer att komma ihåg. Hur doktorn instruerade mig att äta gurka och morötter i tid och otid. Och det var hela tiden prat om att jag nog behöver gå ner lite i vikt. Detta skulle säkert hjälpa mig från mina mobbare. Detta vill man inte och detta behöver man definitivt inte höra som 7 åring och jag kan garantera att det var där min dåliga självkänsla började pyra. Man behöver inte höra att man inte ska äta mer för att man måste tänka på sin vikt. Det man behöver är att bli uppmuntrad för den man är och att det inte spelar någon roll hur jag ser ut. Man kan säga på ett bra vis att barnet inte ska ta mer mat. Men ge fan i att nämna att det är på grund av vikten.

Jag får ont i magen av att vi förstör barn på detta viset. Låt barn få stöd, uppmuntran och att dom känner sig älskade hela sin barndom utan att känna tvivel på sig själva. Lär barn från börja att vi är olika och att vi alla har samma värde ändå. Att en sådan sak ska vara så jäkla svår att få fram.