Spöken

Så kommer det lite om Molly för ovanlighetens skull;-)

Hon kan gå här och så kan hon bara säga:

-Mamma jag fryser så FÖRSKRÄCKLIGT

Låter så lillgammalt för hon betonar det också.

Idag vi midda´n satt vi och pratade som vanligt. Så plötsligt bara från henne:

- Tyst mamma. Hon satt dessutom upp fingret mot munnen och sa sh.

-Vad frågade jag naturligtvis för den vändningen var jag inte berädd på;-)

-Spöken mamma. Och naturligtvis spärrade hon upp ögonen lite extra också.

-Var frågade jag eftersom jag fortfarande inte var med riktigt vad hon ville komma. Inte det lättast iof alla gånger.

-Ute, på tåget.

-Är det spöken på tåget. Nu var jag lite lätt förvirrad.

-Ja. Dom förstör på tåget.

-Jaså, är det inte snälla spöken då? Som spöket Laban

-NEJ, otäcka.

Sen tittade hon på mig lite precis som om jag skulle vara dum eller något.

-Mamma, spöket Laban är BARA på tv:n.

Ja det borde jag ju veta;-)

Hon sluta med:

-Men pappa kan laga tåget sen.

Hon beundrar Rickard så för han kan lagar saker. Hon tror han kan laga allt som är sönder. Det har hänt att när vi varit ute i skogen och en pinne gått sönder att hon tycker att pappa ska laga:-p. Hon är så go min lilla skutt:-)