5 år sedan...

Gick och tänkte på det igår men glömde bort att ta upp det. Ändå var det en sådan viktig sak.

Igår, 31/1, var det exakt 5 år sedan vi var nere på cura och fick tillbaka ett litet embryo som var delat i 4 celler. Vi var oroliga men dom sa att det var riktigt fint delat och att vi nu bara kunde vänta och se vad som hände. Helt otroligt att det är 5 år sedan jag fick Molly i magen. Vi testade sen potitivt den 16/2. Svårt att tro efter så många års kämpande.

Personalen på cura var den finaste vi varit med om. Så måna om oss på alla vis. Till alla mina vänner som har haft problem har jag rekommenderat cura för jag tyckte att deras bemötande mot oss är vad alla kämpande barnlösa behöver. Jag har ju iof inget att jämföra med men jag vet andra par som också varit där som säger samma sak.

Rickard frågade igår hur jag kan komma ihåg sådana datum. Jag vet faktiskt inte men dom sitter där bara. Dom är ju dessutom milstolpar i vårt liv. Då allt helt plötsligt blev som vi velat i så många år. Får pytteskin bara av att jag tänker på det.

Nu sitter man här med två underverk istället. Svårt att förså ibland eftersom vi nästan trodde att vi inte skulle bli tre bara. Och sedan att dom är små mirakel på sitt eget sätt också men tanke på att Molly är ivf och Lilly spontan. Har fått frågan om vi inte ska ha en till men det ska vi inte. Vem vågar utmana ödet en gång till med tanke på att vi lyckats få två friska tjejer trots att vi inte trott det. Visst hade det varit roligt med en till men vi har våra älskade tjejer. Och vi vet ju inte ens om det var en extrem lyckoträff med skruttan eller om det nu helt plötsligt fungerar. Människokroppen är ett mysterium.

Vad jag älskar er mina små liv:-)