2012/03/07

Jag vill inte känna såhär

Jag hatar verkligen min dåliga självkänsla och självförtroende. Att jag alltid, och jag menar verkligen alltid, måste börja fundera på varför andra vill ha med mig. Jag kan inte bara känna att fasen vad roligt. Först blir det den reaktionen men sedan kommer alltid det där andra krypandes. Hur kommer det sig att andra vill ha med mig jag som är så grå och tråkig. Jag känner mig ful och jag är tjock. Så istället för att bara kunna njuta av det så blir det bara en massa analyserande om just varför andra vill ha med mig. Jag litar på mina vänner när dom bjuder med mig men ändå kommer det där gnagandes om varför. Jag skulle bara vilja ha roligt, som jag brukar ha när jag är ute men, detta eviga men, jag kan nästan aldrig slappna av helt eftersom jag på något vis väntar på dödsstöten. Och jag avskyr verkligen det.

En klasskompis sa till mig igår att hon tyckte jag skulle bearbeta min flygrädsla så jag kunde följa med till Shanghai nästa vår för hon ville verkligen att jag skulle följa med. Jag blev ju givetvis glad men i samma stund så kom den där känslan. Varför vill hon ha med mig, grå och tråkig. Jag vill bara känna mig glad över det utan att känna tvivel. Jag misstror inte mina vänner på något vis utan det är min egen känsla. Känslor som jag inte vill ha men som ändå kommer. Jag vet inte ens hur jag ska bli av med det och jag börjar faktiskt tro att det inte går efter så många år. Jag vill vara jag men jag vill vara nöjd med att vara jag. Så tramsiga bekymmer men ändå känns dom så stora. Jag vill inte känna såhär.

6 kommentarer:

Katarina sa...

Kan ju bara prata för mig själv men jag gillar ditt sällskap för du har en rakryggad ärlig framtonad med en fantastisk humor :D

Emelie sa...

Jag vet precis hur du känner, jag är exakt lika dan. Den där känslan av att det finns en baktanke till varför någon vill ha med en och att de kommer lämna en och sluta vilja ha med en när man väl börjar känna att det kan inte finns någon baktanke. Denna osäkerhet kommer oftast från erfarenheter från barndomen då man haft vänner som man litat på och känt att man är en del av men som sedan lämnar en i sticket. Även det faktum att man känner sig trist och grå kan komma från att man har anklagat sig själv för att vänner lämnat en då man antagit att de gjort det just bara för att man är "grå och trist"..
Men du ska veta att du inte är något av dessa!
kram <3

Tant Skarp sa...

Det är nog inte ovanligt menb alla tror att ingen annan känner så.
Makes sense?

Jag känner ju inte dig direkt men har inte uppfattat dig som grå iaf.

Nettan sa...

Det är alltid så skönt när man får ett sådant här bryt, som kommer ibland, att få ert härliga pepp. Det är det som är det konstiga, att jag så väl vet att mina vänner tycker om mig för den jag är men ändå tvivlar jag på mig själv. Och jag blir väldigt arg på mig själv när jag gör det men ändå kommer det smygandes. Tack för era värmande ord, har fått massor på fb också, som jag måste tänka på nästa gång jag tvivlar.

Många kramar till er alla / Nettan

Katrin sa...

Du är alla färger utom grå, så det så :) Shanghai! Vilken grej, du kanske får utmana dig själv så du kommer iväg!!

Katrin sa...

Du är alla färger utom grå, så det så :) Shanghai! Vilken grej, du kanske får utmana dig själv så du kommer iväg!!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails