Varför kan det inte bli sommar med en gång?

Vaknade åter till ett vitt landskap även om det bara precis ligger i i tunt täcke på marken.
Mollys reaktion när jag talade om att det var snö ute igen säger nog hur vi alla känner:

-A, nej mamma. Jag vill ju ha varmt. Varför kan det inte bli sommar med en gång?

Ja du gumman, dina ord är våra tankar.
Jag har försökt att prata ranson med vädergudarna men av någon anledning struntar dom blankt i mina annars så bra resonemang över att det ska bli varmt.
Vi får färg ute, det blir mer liv och rörelse ute och det blir mer lättklätt folk ute. Vem gillar inte dom sakerna (jag har båda händerna uppe och viftar febrilt med dom).

Som vanligt har jag smarta tjejer.

Häromnatten när det stormade rejält kom Lilly med ett otroligt sött citat. Fast det kom först när kaoset hade lagt sig här hemma.
För kaos blev det. Jag hade legat vaken från 2- halv 3 och lyssnat på vinden. Hur det knäppte och rutorna skakade så fort det kom en riktig by. Lyssnade efter möjliga katastrofer som skulle komma flygandes men vi klarade oss. Det var redan då helt svart, både inne och ute, på grund av att strömmen hade följt med vinden bort. Travade mig försiktigt upp, ville ju inte väcka kära maken för att få tag på ficklampan som låg på hans sängbord, till toan. Och när jag lyckats ta mig fram ser jag en liten ljuskägla komma guppandes när både maken och Molly kom gåendes. Aja, jag hade ju klarat mig och jag är ju omtänksam.
Vi hann nästan in i sovrummet igen när Lilly vaknade med riktig panik över att där var mörkt. Öppnade hennes dörr och det var bara ett mörkt hål. Lyckades få tag på henne och sedan var ficklampan där igen.
Insåg ganska snabbt att det skulle vara svårt att sova alla i vår säng varav kära maken la sig på soffan. Lilly mässade hela tiden att vi skulle tända lampan. Som tur är har vi små söta ljuslyktor i smide och glas och maken tände en sådan och ställde på soffbordet. Tro det eller ej så kändes detta ok även för mamma noj. 
Så låg vi där, mitt i natten, och försökte sova. Jag fick inte vända mig från Lilly för hon så rädd. Hon låg dessutom och pratade hela tiden. Och då kom det, den där söta kommentaren:

-Är strömmen slut på batteri?

Det skulle mycket väl kunna vara så. Eller?
Vid halv 5 somnade jag äntligen och fick sova 1 timme innan klockan ringde. Och den ringde till en fortsatt mörk och blåsig dag.

Jag vaknade till ganska fort på jobbet då problem skulle lösas. Inga mobiler fungerade och med tanke på att vi är väldigt beroende av mobiler då larm och annat går till dom. Och det kan kanske vara en trygghet om man kan ringa någon om det händer något ute i skogarna när man är ute och kör. Men vi löste detta med bravur.
Vi hade bara två små incidenter.

1. En av bilarna fick taggtråd inblåst i hjulhuset. Resultat: Bärgare som lyckades fixa det på plats.
2. En kollega blev fast i en massiv vattenansamling under en viadukt. Vattnet hade bara börjat stiga och det blev lite pådrag från oss. När allt var fixat och det skulle dröja 40 minuter innan någon kom körde jag ner och tog på mig mer kläder för att sedan köra tillbaka till henne. Då var allt vatten borta och mitt under viadukten låg en krokig registreringsskylt.
Resultat: Bärgare som fick ta bilen med sig eftersom det vällde ut vatten ur avgasröret när dom försökte starta.

Det är dagar som den som man inser hur bra vi är på att hjälpas åt. Dom som kunde släppte det dom gjorde och hjälpte till med annat som räknades som viktigare. Sen att jag fick jobba över 2 timmar känns helt ok en sådan dag.
Vi är duktiga.