Jag har varit på ett mycket givande föräldrar föreningsmöte nu ikväll. Jag har missat många så jag satt väl mest med ikväll och försökte snappa upp vad som har hänt innan. Men efter själva mötet blev vi sittandes och pratade om hur utsatt allt har blivit.
Tidigare fanns här ett fungerande nätverk i Hålan som i god tid kunde fånga upp utsatta och dom i utanförskap väldigt tidigt. Ett nätverk bestående av väldigt många som till exempel skolan, hemtjänst, diakon, frivilliga, röda korset, vårdcentral och socialen.
Ett fungerande nätverk där den ena parten kunde upptäcka någon utsatt och som sedan kunde “skicka” vidare till nästa så att det fanns någon som fångade upp denna individ eller familj. Precis så som man vill att det ska vara, kan man tycka i alla fall.
Men under några år har detta tunnats ut mer och mer för att till slut försvinna för att det inte funnits tillräckligt med folk som orkar dra runt det.
Så idag har vi inte det nätverket längre. Och detta är förkastligt och förödande för dom utsatta. Dom som hade kunnat fångats upp i god tid men nu kanske faller rakt igenom hela systemet. Och i dag tycker man inte att man ska behöva vara utsatt men tyvärr har ju detta blivit mer och mer tydligt dom senaste åren. Mycket på grund av en regering som verkar tycka att det är ok att att sparka på dom redan svaga. Och när då samhället misslyckas med att ta hand om dessa utsatta så är det ännu viktigare att det finns andra som kan fånga upp och hjälpa.
Tidigare har det funnits riktiga eldsjälar som kände till Hålan innan och utantill men dessa finns tyvärr inte kvar på sina positioner. Vissa positioner har helt försvunnit medans andra bara har fått nya anställda. Anställda som kommer utifrån och säkert gör ett bra jobb där dom är men inte har hjärtat i Hålan. Det är dessa gamla eldsjälar som vi hade behövt ha tillbaka samtidigt som nya hade haft möjlighet att komma in och dra allt vidare.
Frågan är hur man skulle gjort för att få igång ett fungerande nätverk igen.
För samhället som det är idag är så kallt med en jag-sköter-mig-själv-och–bryr-mig–inte-om-andra mentalitet. Och det är ganska skrämmande att människor inte bryr sig mer om varandra än dom gör.
Men fortfarande har samhället blivit mer och mer kallt sedan den nuvarande regeringen kom till makten.
Det finns inget försvarbart i att slänga ut till exempel sjuka utan ett fungerande skyddsnät. När människor som har jobbat och slitigt hela sitt liv och sedan vid sjukdom är dom plötsligt inget värda. Allt för att det finna utstakat hur länge man får vara sjuk med vissa åkommor. Vi är inte individer längre utan alla är hopa klumpade i kategorier. Benbrott till höger, hjärtinfarkter till vänster, cancer rakt fram. Det finns inget individtänk alls.
Sänkta skatter som i slutänden resulterar i misär för vissa grupper eftersom skattesänkningarna måste tas från andra ställen istället. Ja, jag har fått mer i plånboken men det är inte försvarbart när det drabbar dom som har det ännu sämre än mig. Men jag är inte heller rik så jag har kanske mer empati för dom som har lite eftersom jag själv inte har allt för mycket att skryta med.
Visst måste det finnas någon mer än jag som känner så?
I dagens samhälle, 2011, skulle man tycka att det skulle finnas ett fungerande skyddsnät. Men av detta nät finns inte mer än några svaga trådar kvar och dessa lär snart också brista. Ju färre där är ju skörare blir dom som finns eftersom trycket bara ökar på grund av ökade klyftor.
Det är nog inte bara Hålan som hade behövt ett fungerande nätverk. Det är hela Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar