Vilket underbart väder det är ute.
Strålande sol från en klarblå himmel och några minusgrader.
Det var dock inte lika trevligt när jag skulle skrapa bilen i morse. En stenhård hinna hade lagt sig över hela bilen. Och inte ens mina svordomar hjälpte när jag stod där i mörkret, febrilt skrapandes. Men allt som hände var att skrapan gled på ytan. Till slut lyckades jag i alla fall få små söta fyrkanter på rutan så jag kunde ge mig iväg.
Lagom till halv 11 när jag körde hem igen hade solen värmt upp bilen och och inte ens en liten isbit fanns kvar.
Körde bara hem och åt lite sedan klädde vi alla på oss och begav oss ner till slingan.
En soldränkt slinga.
Något stormen lämnat efter sig.
En liten vacker färgklick med en tunn spindeltråd löpandes till grenen vid sidan om.
Med tanke på hur mycket snö och hur svårframkomligt det har varit ute innan så är det ett tag sedan vagnen användes.
Man kan väl säga att det synd. Fötterna stack ut en bra bit.
Vilka fantastiska formationer lite vatten och kyla kan skapa.
Grenarna är helt täckta av ett tjockt lager med is.
Stannade naturligtvis till på mitt favoritställe att ta bilder på tjejerna.
Ljuset brukar alltid komma lite snett bakifrån och jag gillar bakgrunden. Just bakgrunden brukar dessutom variera beroende på när jag året jag tar där.
Herrn och frun fastnade faktiskt också på bild där. Men det finns annat trevligt att visa istället så då gör jag det.
När vi kom ut vid sjön först så lät det som om det kluckade lite lätt under isen.
När vi sedan kom över helt på solsidan började isen mer och mer prata. Den knäppte och man kunde nästan se hur långa linjer spred sig samtidigt som det riktigt smällde till.
Tjejerna gick och väntade på att isblock skulle ramla av, som det gjorde i Ice Age 2, för det lät exakt likadant som det.
Påminner nästan om ett framrusande tåg precis innan det kommer fram. När man bara hör smällarna och knäppningarna i rälsen.
Så vi stod där och väntade på vårt spöktåg men det kom inget även om det fortsatte låta.
Det är inte alla som kan skryta om att dom uppleva kalvning på Lillasjön. Det är inte illa det ni.
Nästan hemma tittade jag in i grannens buske.
Och där på några få grenar tittade små spröda, ljusgröna knoppar fram. Väntandes och redo att ta få spricka för att möta en värmande vårsol. Ett litet tag till sedan sak ni få färgsätta världen ute. Åh, vad jag längtar.
Att en promenad i solen kan få en att må så bra. Känner fortfarande, flera timmar efter, hur solen värmt mina kinder och hur energin i mig börjar vakna till liv. Och snart, mycket snart ska även den få komma ut. Men ikväll tror jag det blir soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar