Föräldrarnas ansvar över vad barn äter

När jag i gårkväll var hos en av mina vårdtagare och hjälpte till med lite kvällsmat hade denna tv:n på.
Det var ett program om en handikappad flicka, hon som kallats sjöjungfrun eftersom hennes ben är hopväxta.
Och denna flickan hade inte bara det handikappet utan hade även en ganska stor övervikt att dras på. Så vi varje läkarbesök, och det var nog ganska ofta, vägdes hon också.
Jag lyssnade lite samtidigt som jag gjorde en macka till min vårdtagare.
Läkaren sa till dom att hon inte kunde äta skräpmat varje dag. Och flickan var helt förstörd över att hon inte skulle få junkfood varje dag. Ovanpå detta frågar pappan, en vuxen man omkring 40 år, följande:
-Är popcorn en grönsak?
Det kan nog bara hända i Amerika, junkfoodens hemland.
Man fick sedan se när mamman hade gjort middag till flickan och lagt på lite kokta morötter och flickan verkade inte ens veta vad det var för något. Är det konstigt att amerikaner räknas till ett av dom fetaste i världen.
Man fick se när dom var och handlade också. Man hade kanske önskat att dom då skulle försöka välja nyttiga produkter som fullkornsprodukter, frukt och grönsaker. Men dom fortsatte med sina onyttigheter som kex, kakor och chips. Dom försökte läsa på förpackningarna med kakor och kex och letade efter dom med minst fett i.

Jag läste dessutom någonstans för ett tag sedan att dom i England serverar pommes som grönsak eftersom det är potatis :-o. Ja, vad säger man om det? Suckar bara.

Det är skrämmande att dom anser att det är normalt att äta junkfood, som dom själva även säger, varje dag.
Jag kan faktiskt förstå att vissa av dessa blir anklagade för misshandel av sina barn när dom proppar barn fulla med skräp.
Barn som inte har en aning om hur mat ska se ut och inte kan protestera eftersom dom blivit uppfostrade så och tror att det är normalt att äta på det viset.
För som vuxen kan man väl ändå inte vara så totalt okunnig i vad som är bra och dålig mat. Eller dom är verkligen det? 
Jag som förälder ansvarar över vad jag stoppar i mina barn.

Jag som själv alltid varit överviktig och blivit utsatt för mobbing har en skräck över att mina barn ska bli överviktiga.
Vi undviker junkfood men vi tar visst en pizza, kanske varannan månad, men är det bara en engångsgrej så är det inget dom kommer att hamna i övervikt för.
Vi äter på relativa mattider vilket kan vara lite svårt ibland när jag jobbar som jag gör och alla aktiviteter har börjat för tjejerna.
Vi småäter inte mellan. En frukt kan dom få mellan målen men även det får man hålla in lite på eftersom Lilly skulle kunna leva på frukt och äta det konstant men även frukt är inte bra i mängder. Får tänka lite på tänderna också.
Tjejerna har dessutom aktiviteter dom går på för att få röra ännu mer på sig än dom gör hemma och på skola och dagis.
Skulle nu mina tjejer ändå bli överviktiga har jag gjort vad jag kunnat för att undvika att dom skulle bli det. För det genetiska finns fortfarande kvar. Och även den genen kommer från mig.