Jäkla skönhetsideal

I en ny undersökning som gjorts av Viagrarapporten 2010 har svenska män tyckt till om vilken kroppsdel som dom anser är sexigast på en kvinna.
Undersökningen omfattade 2112 stycken män så den måste vara pålitlig ;-).
Vilken kroppsdel tror ni fick flest röster?

Jodå, rumpan och brösten hamnade överst som överlägset vinnare. Sedan kommer ansikte, ögon och underliv.
Det var väl inga större överraskningar precis.

Vad ger sådana undersökningar mer än ännu mer tryck på oss kvinnor om hur vi ska vara?
Alla dessa jäkla skönhetsideal som finns är ganska skrämmande.
Ideal som säger att ju plastigare du är ju finare är du.
När man läser om 20-åriga tjejer som börjar med botox för att dom vill släta ut sig :-o. Är du 20 år finns det inget att släta ut.
Ibland kan det kännas som det blivit lite prestige i vilka som vågar och har råd med det. Jag kan inte se något sådant alls. Jag ser det bara som jäkligt tragiskt att en 20-åring ens sak behöva tänka dom tankarna.

Och som mamma till två tjejer blir man samtidigt lite rädd över vad dom får itutat sig. Men jag försöker förklara att alla ser olika ut och det är ok. Vissa är stora, vissa är små. Vissa är ljusa, vissa är mörka. Alla är vi olika men alla är vi samma människor på insidan. Man ska aldrig döma någon enbart över hur dom ser ut utan man måste lära känna personen.
Nu gör jag ju inte sådan stor utläggning över det naturligtvis men jag försöker få fram just detta på så lätt sätt som möjligt.
Om Molly kommer hem och påpekar att någon har tjock mage så är det viktigt att för det första få fram att man inte får säga så för då kan den personen bli ledsen i hjärtat. För det andra ser vi alla olika ut men man går inte runt och säger det.

Men det är inte lätt att försöka få fram att det är ok att alla ser olika ut när det sedan finns all denna plastighet i framförallt media.
Tjejer som har fina kroppar och är döläckra men som av någon anledning lägger sig under kniven och kommer ut med ännu högre kindben, fiskmun och ett par tuttar som slutar några meter framför dom. Jag kan faktiskt inte förstå varför man väljer att göra en sådan sak.

Jag är i mitten av 30, jag är halvdallrig, jag har en stor rumpa, jag har tuttar som sitter någorlunda där dom ska och jag är inte nöjd med mig själv. Men för den sakens skull är det inte av bitterhet jag påpekar detta. För det verkar som om så fort vi stora påpekar något om all plastighet som finns så är vi bittra över att inte vi ser ut som Barbie. Ni som tror så kan inte ha mer fel. Jag känner absolut ingen strävan efter att vilja bli någon annan än mig själv. 

Men jag vill också påpeka att plastik inte alltid är överdrivet. Men det är just den överdrivna man reagerar på.

Artikeln kan du läsa HÄR.