11 september idag.
En dag som nog dom flesta alltid kommer att förknippa med World Trade Center.
Det är svårt att förstå hur vissa kan vilja andra människor så illa. Helt random personer som man inte har några ansikten på.
Jag kommer ihåg hur otäckt det var att se flygplanet åka in i det andra tornet. Hur otäckt det var att veta att detta händer precis nu. Hur man satt klistrad framför tv:n för att kanske få något svar på vad som hade hänt.
Hur otäckt det var när man såg små människor slänga sig ut från trasiga fönster och tumla ner mot asfalten.
Hur otäckt det var att se rädslan i professionella brandmäns blickar när dom gick mot tornen.
Hur otäckt det var när det första tornet bara började smulas sönder från toppen och bara försvinna i ett stort moln av damm.
Hur otäckt det var att förstå att andra tornet gjorde precis samma sak. Och allt bara plånades ut.
Hur otäckt det var att redan några timmar efter se långa murar med affischer med ansikten och namn över saknade. Anhöriga som förtvivlat letade efter sina nära och kära.
Jag blir fortfarande väldigt illa berörd av bilderna från händelsen. Men jag kan ändå inte låta bli att titta när dom visas. Jag får en klump i magen av avsky över att det finns så onda människor i vår värld som väljer att göra så.
Och på varje årsdag över händelsen har jag känt en liten oro över att något nytt sak hända, för att förstärka den redan outgrunda sorgen som redan finns.
Usch för det mänskliga släktet kan jag tycka vid sådana tillfällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar