Vuxet ansvar???

Som förälder har man ett stort ansvar för sina barn. Man ska lära dom ansvar och respekt mot andra samt sociala spel. Inga konstigheter kan man tycka.

Därför blir man alldeles kall inombords när man läser följande:

”Knattelag avstängt – domaren attackerad”

Det handlar om att föräldrar till barn som är 8 år gamla attackerar en 16 årig domare för att denna dömt fel.
Då är frågan vad man lär sina barn. Att det är ok att hoppa på andra för att dom gjort fel? Att det inte är lönt att prata om saker och ting utan enbart “prata med knutna händer”?

Att vuxna människor skämmer ut sig på detta viset är helt sjukt. Att gå ihop i mobb och attackerar ett barn på 16 år som dömer och är där för att lära. Att skämma ut sina barn på detta viset.
Det finns absolut inget försvarbart i ett sådant agerande. Man kan tycka att det heter vuxet ansvar av en anledningen men vid sådan här tillfällen funderar man på om sådant ens existerar.
Men vissa fotbollsföräldrar är inte gjorda för att stå bredvid planen och försöka stötta sina barn. Nej, vissa borde stanna i omklädningsrummet eller bli utvisade dit.
Jag har varit med på några knattematcher när kära maken tränade och det är vidrigt att se vissa. Istället för att peppa fram barnen trycks dom ner i skorna. Skällda på som om dom skulle vara några proffs. Vi pratar fortfarande knattelag på 8-9 åringar. Dessa barn ska att det är roligt att spela, att allt inte alltid handlar om att vinna. Att få känna glädjen och samhörigheten i sporten lär man sig en hel del i vad gäller det sociala spelet.

Inte nog med att barnen blir utskämda över föräldrar som inte vet hur man uppför sig. Nu straffas dom dessutom för deras dumhet genom att bli avstängda från vidare spel. Så där sitter dessa 8 åringar och dom blir dubbelt bestraffade.

Drar man dessutom allt lite längre så är det kanske inte så konstigt att det finns så mycket skit inom idrotten.
Huliganer som inte främjer sitt lag ett dugg utan istället bara förstör för det. Jag har så svårt att förstå varför man väljer att göra så när det sägs att “hjärtat klappar för” det eller det laget och ändå förstörs det bara.

Man brukar säga att “barn gör inte som föräldrar säger utan barn gör som föräldra gör”.

Sug på den en stund och tala sedan om för mig vem som vinner på föräldrarna beteende i detta fall?
Svaret är ganska lätt. Det finns inte en själ som vinner på det utan alla är förlorare.
Föräldrarna förlorar respekten, värdigheten och vuxenheten. Domaren förlorar tilliten på föräldrar och vågar kanske inte döma igen. Och dom stora förlorarna, barnen. Barnen som förlorar respekt för föräldrarna och sporten.

För helvete människor. Skärp er och ta ert vuxna ansvar.