En underbar eftermiddag

Efter mitt totala misslyckande hos tannamagaren igår kan jag idag sträcka lite extra på mig.

Jag har självmant, ingen som burit, puttat eller hotat mig på något vis, gått in i en hage med 5 stycken av dessa giganter.
Otroligt vackra djur att se på håll och det är just där jag brukar hålla mig. Men idag har jag varit nere hos en arbetskamrat och hon har dessa vackra varelser. Så på något vis var jag plötsligt inne i hage. Var nog mest för att inte visa tjejerna att jag var rädd. För rädd var jag allt när jag stod där inne och hade 4 av dessa muskelpaket runt mig. Den ena ville gå närmare än den andra och när dom var både fram och bak och stod med sina varma mular tryckta mot mig kände jag mig ganska lite och ville nog mest teleportera mig till säker mark. Detta hade naturligtvis varit på andra sidan staketet.

 Efter att ha stått och kikat en stund vågade Molly sig fram. Den största hästen var den som var mest förtjust i barn och han stod där och bara tog emot lite kel. Och kelades det inte så kom han lite närmare för att lägga mulen mot för att stjäla lite.
Lilly stod och tryckte säkert bakom mig och var inte alls intresserad av att kela med några hästar.

Det var helt fantastiskt att se Lena handskas med dom. Det såg helt ut som om hon inte hade någon respekt alls för dom men det är väl snarare så att hon inte kan visa någon svaghet mot dom. Det är ju inte någon liten chiwawa som man kan platsa utan problem utan det är stora saker på flera 100 kilo. Så det är ju hon som bestämmer. Och det var nog främst på grund av det som jag vågade mig in. Jag vet att hon hade koll och hon skulle aldrig släppt in oss där om hon märkt att det inte var ok på något vis från pållarnas håll.

Nu är det inte enbart pållar hon har på gården. En gård som ligger med gröna ängar runt sig och på baksidan ramas allt in med en skogsdunge. Lugnt och fridfullt och otroligt tyst.
Lite höns går också runt och pickar lite. Men främst är det faktiskt denna gentlemannen jag tänker mest på. Möt Emil. Han ser otroligt grym ut men är en verklig gentleman mot sina pullor, om det nu inte rör sig om att krypa på för då tar han tydligen bara för sig även om pullorna skriker nej. Men om man ser förbi den detaljen så går han runt, helt som tuppen i hönsgården, grävde upp mask till dom. När han hittade kallade han dit dom så dom kunde få sig en fet, glansig mask att mätta magen med. Lena hade lärt honom att hoppa och ta mat från hennes hand när hon sa till. Och när han gjorde det la han första biten på maken så att hönsen fick först. Helt otroligt. Barnen kunde till och med klappa honom.

Vi har haft en underbar eftermiddag om man bortser ifrån min allergikänning. Men att bara sitta där på gården och titta ut över hästhagen och ha pullorna gåendes omkring en gör att man blir ganska rofull. Jag mådde så bra inombords när jag körde hem och det var helt på grund av omgivningen. Ja sällskapet gjorde en hel del också.