Dogge doggus, alias Zingo, alias Tuben, ligger på golvet bredvid mig. Men en avslappnad vädring, som låter som om det vibrerar i hela doggen, reser han hastigt upp huvudet. Han tittar först på sin rumpa innan han, med en förvånad blick vänder sig mig mig.
-Nähä du, skyll inte på mig säger jag till honom. Det var faktiskt du som vädrade oavsett hur förvånad du ser ut.
Kan undra om det skulle fungera för en annan också, inte för att jag vädrar nu då. Att vända sig mot kära maken och se helt lost ut i blicken.
-It wasen´t me. Yeah right
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar