Spidder Gigantus

Jag har idag helt oprovocerat nästan blivit attackerad av spidder gigantus med betoning på gigantus.

I godan ro stod jag där i köket hos en av mina gamlingar. Kokade lite ägg och diskade upp lite. Jag hade ställt en gammal grötgryta, som någon inte hann ta kvällen innan, i blöt. Och då hände det. Jag lyfte på grytan och i ena hörnet i diskhon satt den, spidder gigantus. Med sin korpsvarta, pärlformade kropp och ben tjocka som pinnar satt den där och tittade under lugg med sina små pliriga ögon. Så börjar denna sak, ting eller vad man nu vill kalla den, att röra sig.
I mitt bröst slog hjärtat säkert 200 slag och adrenalinet pumpade mig hög och jag hade antagligen inte blå ögon längre eftersom dom troligtvis enbart bestod av pupiller. Jag funderade en mycket kort stund på att ta grötgrytan med mig och springa tjutande ut ur huset men som ett trollslag slog jag bort denna tanken. Åhh, mycket modigt måste jag säga. Istället blev min första lösning att tömma vattnet från grytan över den. Jag såg för min inre syn hur den bara skulle försvinna ner i avloppet. Men va fan, den var förstor så inget hände.

Lite ny panik där jag åter kände för att ta mig för huvudet och springa skrikande ut i skogen. Men åter igen var jag sådär modig som första gången. Jaha, vad göra nu? Tänk, tänk, tänk under en nanosekund ungefär. Ja menar hur mycket kan man hitta på med en spidder gigantus i ett kök? Inte speciellt mycket.

Ahhh, vatten naturligtvis. Varm för säkerhet skull. Full speta på varmvattnet och spidder gigantus börjar simma. Men var är evolutionen på väg egentligen. Dom borde vara utrotningshotade men istället börjar dom utvecklas till simmare.
På med kallvattnet också för att få ännu mer vatten. Och nu började den se lite trött ut. Haha, vilket tur att dom inte börjat os-träna i alla fall. Och nu försvann halva den pärlformade kroppen ner i avloppet. Pinnarna eller benen om ni vill det sprattlade lite. Och av någon anledning började jag plötsligt tycka synd om denna sak. Av en anledning jag inte har en aning om eftersom det inte finns i min kropp att kunna tycka synd om dom när dom sitter där, plirar på en och smider sina planer på att verkligen ta över världen. Men det gjorde jag samtidigt som den försvann ner i mörkret där under. Men så fort den försvann kände jag en enorm lättnad och fy fasen vad stolt jag var att jag inte sprungit till skogs. Men för säkerhet skull tömde jag äggvattnet i den vasken också.

Allt detta hände medans min gamling hade brett en smörgås. Ja jäkla vad snabbtänkt jag är.

 
Nästan i storlek med denna. Bara nästan.