Mamma noj returns

Sitter här en sådan morsdagseftermiddag som denna. Sitter lite som på nålar får jag nog säga.
Tjejerna är ute på lekplatsen och mamma noj har kommit på besök och det verkar minsann som om hon tänker stanna tills tjejerna är säkra innanför dörren igen. Nu är det ju inte så att lekplatsen ligger långt iväg heller utan den är precis utanför fönstret så jag ser dom hela tiden. Men ändå sitter jag här och vrider lite på mig för att det kryper i mig över att Lilly ska ge sig iväg eller att hon ska springa över vägen utan att hålla Molly i handen. Det sjuka är att jag när jag blir såhär kan se, verkligen se, allt som kan hända. Detaljerade, otäcka bilder som jag inte alls vill se. Vill verkligen inte ha dessa bilder men dom bara poppar upp och sedan blir jag inte av med dom.

Ibland kan jag få uppfattningen att en dels runtomkring mig kan tycka att det är överdrivet. Men det är så att dessa två tjejer är det mest värdefulla som finns så deras säkerhet är viktigast.
Att Lilly fortfarande åker bakåtvänd, som man ska göra när man är 3,5 år, att Molly har bilstol med ryggstöd verkar vara sådana saker som känns som om en del tycker är överdrivet. Men varför då kan man ju undra eftersom dom sitter alldeles utmärkt i sina stolar så varför göra det på något annat vis? 
Stora pooler ser man snart i var och varannan trädgård men det är inte ofta man ser inhägnader. Så inte enbart utsätter man sina egna barn för fara, lite beroende på hur gamla dom är naturligtvis, men alla andras barn också. Så här finns en ganska ful inhägnad runt hela poolen men det struntar jag blankt i. Dom tar sig inte med lätthet innanför i alla fall och där är till och med hänglås på grinden. Hänglåset är dock inte min ide från början utan det är kära makens men det känns tryggt.

Jag anser mig inte vara överbeskyddande mot dom utan jag anser mig bara vara rädd om dom och gör vad jag kan för att undvika otäcka olyckor. Och detta kan få mig att bli lite nojig ibland. Japp, så är det.