Han, hon eller hen?

Jag kan tycka att detta med allt genus-prat som är inne just nu har gått lite väl långt i vissa fall.

Jag köper att man handeln är alldeles för inrutade på flick och pojkleksaker. Att gränsen är så väldigt tydlig när reklamblad kommer i lådan och flickor står uppklädda i rosa och leker med dammsugare och strykjärn medans pojkarna är klädda i mörka, tuffa kläder och leker med svärd och bollar. Jag tycker det är väldigt onödiga könsdragning, att kön sätts i fack redan där. Barn behöver inte visas i reklam överhuvudtaget men det är väl en annan fråga än denna.

Jag tycker det är bra att folk reagerar på kläder. Där flickor automatiskt har glittrigt och rosa medans pojkar har mörka och tuffa tryck. Sedan att det skiljer väldigt mycket i storlek på en flicktröja och en killtröja bara för att flickor ska vara små och nätta och redan från börja ska ha tighta, slimmade kläder är helt sjukt.
Det hade varit roligt att komma in på en blandad barnavdelning och sett hur folk hade reagerat. När det inte finns direkta gränser på avdelningen om det då är lättare att välja “annorlunda”? Jag vet faktiskt inte om det hade hjälpt men det hade varit roligt att prova.

När vi fick Molly var jag ganska bestämd på att inte köpa en massa ryschpysch . Jag försökte köpa neutrala kläder till henne. Detta hjälpte inte ett dugg när hon sedan fick välja. Jag har nog inte varit med om någon flicka som varit så fixerad vid prinsess-saker som hon varit. Så när Lilly kom kändes det inte lika viktigt att försöka eftersom det ändå blev superflickigt.

Det jag har lite svårt för är när barn görs könlösa. Det är ingen hon eller han utan hen. Hur mycket man än försöker att radera ut gränserna för vad som är manligt och kvinnligt så går det inte att komma ifrån att vi har våra kön. Att bli kallad för hen för att inte påpeka detta känns för mig så fel. Man är hon eller han men vad man sedan gör med det är en annan sak.

Jag har läst exempel där barn frågat en mamma om det var en flicka eller pojke som dom lekte med varav mamman svarat att det var ett barn. Barnet som frågade från början hade frågat igen och mamman hade svarat, irriterat att det är ett barn. Vad vinner man som vuxen på ett sådant beteende? Att snäsa av andra barn på det viset för att man själv väljer det könlöst. För fortfarande så är det så att man är av manligt eller kvinnligt kön oavsett hur man uppfostras.

Jag läste idag en artikel om ett par i Kanada som vägrar tala om könet på sin 5 månader gamla barn. Som en hyllning till valfriheten. Vilken valfrihet kan jag undra? Fortfarande kan man inte välja sitt faktiska kön men man kan uppfostra neutralt. Men att inte nämna könet känns faktiskt lite för mycket. Kanske är det inte jag som inte förstår men jag får inte ihop det med valfrihet.

Det är som när folk säger att dom låter sina barn välja tro men dom förbjuder allt vad kyrkligheter säger. Vad ger det för valfrihet? För att få valfrihet måste man ha saker att välja på. Eller jag är helt ute och reser? Jag vill inte vara någon bakåtsträvare på något vis men ibland tycker till och med jag, med mitt öppna sinne, att det går lite väl långt.