Egentid?

Jag sitter här i nästan total tystnad. Det ända som hörs är ett rytmiskt snarkande från kära maken som ligger och snusar på soffan. Ja tv:n hörs naturligtvis också. Han ville väl se en film och satt på “Döda män klär inte i rutigt” och somnade sedan sött.
Men förutom dessa små ljud så hörs här ingenting. Inga barn som pratar, skrattar, leker eller tjatar.

Dom har varit hos svärmor i natt eftersom vännen var på svensexa igår och jag jobbade. Man tycker att man skulle passa på att njuta en stund av tystnaden men istället kommer jag på mig själv med att titta på klockan och önska att den ska gå lite fortare. Så att dom snart kommer hem. Jag hoppas verkligen dom kommer innan jag börjar jobba i eftermiddag.

Ja, man är rätt bra knasig. Det pratas mycket om att få egentid som förälder och när man väl får det i en hel natt och förmiddag sitter man och längtar efter dom. Fast det är klart. Hade kära maken varit piggare kunde jag ju utnyttjat det lite men nu är han inte det. Så jag sitter mest här tänker på tjejerna.