Jag har kommit på mig själv med att jag är riktigt dålig på att känna igen en del folk. Vet egentligen inte vad som gör det. För det är inte en viss sorts folk heller utan det är bara några stycken. Dom har inte ett speciellt utseende utan dom ser olika ut. Snygg, alldaglig, smal eller kraftig spelar ingen roll. Det bara är så att vissa fastnar tyvärr inte hos mig.
Jäkligt pinsamt många gånger för man måste ju uppfattas som en stropp som inte kan hälsa. Men många gånger känner jag igen lite. Jag har liksom en liten aning av att jag vet vem personen är, att jag borde känna igen dom. Kan undra vad det är som gör att vissa faller bort från minnet. Jag har hört talas om ansiktsblindhet men det är ju inte något sådant jag har eftersom bara vissa inte fastnar. Tur i otur ändå att det inte är så många som faller mellan stolarna.
Så om ni känner mig och jag ser lite frågande ut eller bara går förbi så är jag inte stroppig utan då har bara just du inte fastnat. Tråkigt men sant.
Pinsamt...
Kom att tänka på detta igår när jag var på vårdcentralen. In i väntrummet kom en tjej med ett barn. Och jag tror att jag SKA veta vem det var men gör det inte. Låter helt rubbat när jag skriver ner det.
2 kommentarer:
vad jobbigt! Jag har bara varit med om att träffa på ern person sådär en gång. Då jag absolut inte kunde komma på vem personen ifråga var men denna pratade på så det var ju ganska uppenbart att jag träffat denne förut iaf. Jag är annars ganska bra på ansikten och namn. Har ett bra minne. ^^
Jo, visst är det underbart skönt med riktiga röjardagar. man känner sig grymt nyttig efteråt!
Jag har motsatt problem. Jag lägger alla ansikten på minnet. Ganska jobbigt eftersom det kan räcka med ett besök i en affär, möta någons blick och sen sitter det i minnet för att aldrig ramla bort. Finns ju roligare saker att lagra i minnet menar jag :P
Skicka en kommentar