Jag kan inte hjälpa det men jag tänker lyxprostitution när jag läser om tjejer som absolut inte kan tänka sig att träffa något annat än miljonärer.
Anledningen till att jag kom att tänka på detta är en artikel i Aftonbladet om en 22-årig tjej som har denna åsikten.
Hon säger dessutom att alla tjejer vill bli försörjda. Bli bjuden på allt. Semester, presenter och krognotor. Allt ska männen betala och hon ska inte behöva göra något förutom att se sexig och kåt ut.
Visst pengar är en stor del i livet men att lägga allt på just pengar är lite skrämmande. Vad känner man som man när tjejen bara är ute efter pengarna. Hon bryr sig inte om något av dom självklara sakerna som hur en person är. Kan man verkligen bli kär i en person eller man blir enbart kär i pengarna och står ut med personen i frågan bara för att få leva i lyx. Fast har en rik medelålders man en sexig, kåt brud vid sin sida tänker han nog inte heller så klart med den stora hjärnan utan det är nog mer den lilla som talar.
Men jag skulle nog inte tyckt det var så roligt att hela tiden vara beroende av någon annan. Att alltid få allt serverat. Pengar är mycket med det är inte allt. Känslor är fan viktigare. Eller? Men vad vet jag. Jag är ingen sexig liten Lolita som särar på benen för pengar heller. Jag tänder inte på pengar, jag tänder på personen.
Så kan någon då tala om för mig vad skillnaden på “vanlig” gatuprostitution och denna sortens prostitution?
Men det är ju mina tanka. Alla ser kanske inte det som prostitution men vad är det då. För kärlek är det inte.
2 kommentarer:
Självklart handlar det om prostition. Det tråkigaste är nog att Madeline Amber kanske inte fattar det själv.
Det finns tyvärr många tjejer/kvinnor som har samma åsikt/tanke/levnadsätt som fröken Amber.
/Rickard
Problemet med "jag är inte alls en hora!"-prostitution är betydligt större i t.ex. krogmiljöer, där kvinnor av alla åldrar låter sig betalas för sex med en flytande valuta och samtidigt tror sig ha ett val [efteråt], när de utan en tanke på konsekvenser druckit upp betalningen. En sådan attityd får människor stympade och dödade i andra sammanhang.
Antag att en yrkeskriminell tar betalt i förskott, förbrukar pengarna, ångrar sig och vägrar utföra jobbet. Strukturellt sett är det ingen skillnad mot vad dessa kvinnor gör. Sexköparen är kanske inte på samma nivå som yrkesmördaren, men båda är brottslingar.
De är så övertygade om sin säkerhet, om hur skyddade de är av det samhälle de samtidigt påstår sig vara förtryckta av och i, att de räknar kallt med att komma oskadda genom livet, medan de bluffar i affärer med sexbrottslingar.
Dessa kvinnor är i mina ögon lägre än gatuhoror. Gatuhoror är konsekventa och gör vad de blir betalda för. De förstår att affären inte är avslutad innan kunden fått vad denne betalt för. De beter sig inte som bortskämda prinsessor, som tror sig kunna utnyttja män utan att själv riskera utnyttjas tillbaka.
Skicka en kommentar