Kan själv

Nu har den där tiden kommit som man gått och väntat på. Jag trodde kanske inte riktigt att den skulle komma just nu. Känns som om det är tidigt men va fasen det är bara att ta tjuren vid hornen. Det gör iof inget att det är nu för då blir det mer tid att lära.

Jag pratar om Lillys kan-själv-period.

Jag ser alla småbarnsföräldrar som har lite större barn sucka lite. Men räds ej mina vänner det går ganska bra;-).

Hon började häromdagen med att hon skulle bre mackan själv. Visst det är bara positivt att hon vill försöka. Hon bredde och så så nöjd ut. Smöret låg på mitten av mackan men hon pekade och jag fick hjälpa henne få ut det riktigt. Men allt gick lugnt tillväga;-).

Klä på sig vill hon också göra själv. Byxor går ganska bra men tröjor är ännu ingen höjdare. Men även vid detta moment blir hon inte irriterad över att det inte går så än så länge är det inget kink. Men det kommer väl det med.

Men det känns som det är tidigt för jag har för mig att Molly var äldre. Ja, jag vet man ska inte jämföra barn men det görs ändå. Med sunt förnuft då vill säga.

Hon åt flingor, sylt och mjölk till frukosten. Sen ville hon ha lite musli som molly åt. Hon fick lite i skålen och så pekar hon på sylten.

Inte när du har musli säger jag.

Då tittar hon på mig och sen försöker hon plocka av lite av sylten från mackan istället för att lägga ner i muslin:-). Smart va? Varför gör mina barn så knasiga saker;-).

För en stund sedan kom hon med en liten blöt bit. Jag tittade på den och tycket det såg ut som en liten mackbit så jag slängde ner den till Zingo. Han lyfte lite på huvudet och luktade men han rörde den inte. Har doggen gått och blivit sjuk tänkte jag.

Samtidigt kommer hon med en hel hand full av dessa "blöta mackbitar". Och då inser jag vad det är.

Släpp det ropar jag till henne nästan i lite panik.

Då har en av katterna lagt en härlig kompakt spya i soffan;-). Iväg och tvättar händer och hämtar dammsugaren. Ulkar lite eftersom jag kommer på att jag själv tagit i detta äcklig. Jag ska väl vara glad att hon inte var mindre och smakade på det iaf;-).

Hon kom med sin fina lilla väska med handtag på. Handtaget hade lossnat från ena fästet. Jag tittar på det och säger att det går nog att laga.

Molly sitter och spelar vid Rickards dator och hör vad jag säger.

-Ja när pappa kommer hem säger hon.

Va? Vilket förtroende mina barn har för mig när det gäller att laga grejer. Jag är i lite chock att jag inte är mer betrodd i detta;-). Jag vet inte om hon var rädd att jag skulle hämta silvertejpet kanske;-).

Men det är ju Rickard som får den äran att sen beundran i deras blickar när han har lagat något.

Wow pappa vad du är duktig.

Jag sitter bredvid och blir avundsjuk för att inte jag kan fixa;-). Men det är väl därför hon påpekar det också att pappa gör det när han kommer hem för annars vet man aldrig vad mamman hittar på i ren desperation för att få se deras beundrande blickar;-).

Syrran har ett helt fat ståendes på sitt bord med en massa fina stenar. Har tänk att jag måste fota dom lite. Men tanke och gärning stämmer inte alltid överens Det blev inte alls bra. Dessutom tror nog Johanna att jag inte har alla chipsen i påsen eller att hissen inte går ända upp när hon tittade lite skeptiskt på mig och undrade varför jag tog kort på stenar. Nej gumman moster är faktiskt en klok kvinna i vanliga fall:-).