Läste en sak igår som fick mig att bli helt stum.
Dom flesta vet väl att homosexualitet togs bort ur sjukdomslistan i slutet på 70-talet. Homosexualitet och bisexualitet klassades inte längre som sjukdom. Detta är 30 år sedan. Och frågan är hur långt man har kommit.
Det är inte mer än 10 år sedan Lagen mot diskriminering i arbetslivet pga sexuell läggning kom. Samtidig Kom HomO, ombudsmannen för diskriminering av sexuell läggning.
Sedan 3 år tillbaka skyddas elever i förskolor, grundskolan och inom gymnasiet från diskriminering på grund av sexuell läggning och på grund av kön.
Vi årsskiftet i år, alltså år 2009, avskaffas transsexualitet, fetischism och sadomaschism som sjukdomsbegrepp.
Det finns hur många fler årtal att ta upp men just dessa har fastnat för min del.
Ni hittar fler årtal att förfäras över här.
Det är skrämmande att det fortfarande finns så många trångsynta människor här ute i vår värld som kan förkasta andra människor bara för att dom har en annan läggning, hudfärg eller handikapp tex. Vad är det som gör att dessa människor tror att dom har rätt att sätta sig över andra och tala om hur det ska vara. Vad är det som gör att dessa människor kan säga nej till KÄRLEK.
För om jag bara tar upp homosexuella nu så är det just KÄRLEK det handlar om. Hur man kan säga att något kan vara fel och fult när två personer älskar varandra. Jag kan inte förstå detta.
Vi lever i ett modernt samhälle där man tror att människor kan vara toleranta mot varandra men tyvärr är det inte på det viset.
Kan bara ta ett litet exempel när brorsan och hans pojkvän var nere i somras och vi var ute en kväll. Dom hånglade loss lite och man kunde se folk runtomkring viska, tissla och dra sig undan. Jag visste faktiskt inte hur jag skulle tackla detta för egentligen ville jag bara slå in vett i folket. Men dom brydde sig inte.
Då kan man ju ställa sig frågan vad som gör skillnaden på om det var en tjej och en kille. Kom inte dragandes på att detta är ett normalt sätt att leva på. I dagens samhälle finns det inga sätt som INTE är normala förutsatt att man lever som man vill utan tvång. Det är vad jag vill tro iaf.
Jag blir så arg och ledsen att alla inte kan och vågar leva sina liv som dom vill för att det finns människor som sätter sig emot. Man kan undra om dessa människor är riktigt lyckliga när man väljer att hela tiden se ner på andra. Vad är dom rädda för?
Men samhället verkar ju också rädda. Det är skrämmande att det bara är 3 år sedan elever fick lag om skydd från diskriminering av sexuell läggning. Vi är inne på 2000-talet. Men denna lag kan tyvärr inte fungera så bra när elever tvingas byta skola för att man fått utstå mobbning pga sin läggning. Vem ska då skydda dessa ungdomar från denna sortens mobbning om inte skolan kan.
Nej jag blir verkligen ledsen.
Alla människor har lika värde heter det ju. Hur långt har Sverige kommit i detta påstående när inte alla vågar komma ut. Vi måste alla ta vårt ansvar.
Kärlek är kärlek oavsett kön
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar