Jobbet kommer att ta kål på oss. På mig och mina arbetskamrater Det läggs mer och mer på oss medans det ska vara indragningar.
Jag vet faktiskt inte hur dom tänker dom som bestämmer.
Det finns ingen arbetsglädje kvar i gruppen. Man känner sig otillräcklig och det känns inte alls bra.
Vad ska man göra för att någon ska lyssna på oss? Vi skulle sluta stressa rundor som vi gör för att hinna med allt. För att visa att det tar faktiskt tid. Men vem vill jobba långt ut på natten? Ingen av oss. Slutar man 10 vill man bara hem. Vi har otroliga körsträckor. Kvällstid kör en av oss ca 5 mil och den andra ca 3 mil. Det tar tid som inte räknas. Det är inte meningen att man ska behöva gasa i hastigheter som inte är så säkra.
Jag vet ärligt inte hur man ska göra för att vi ska må bra igen. Vi går för helsike på knäna.
Varför lyssnar ingen på oss. Det är ändå vi som jobbar ute som vet hur det är och fungerar. Men det är väl det som är problemet. Hade dom frågat oss hade dom fått allt svart på vitt.
Jag vill verkligen hitta arbetsglädjen igen. Vill inte känna blä när jag ska gå iväg som jag gör nu.
Vem bryr sig om oss?
Ingen känns det som.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar