Tur man inte bor i kollektiv

I morse var det riktigt jobbigt att få en dropp.
Jag tyckte riktigt synd om mig själv när jag låg där och vännen försökte med den ena droppen efter den andra. Han till och med skällde lite på mig men till slut hamnade den i mitt vackra öga. Vännen var nöjd över resultatet till slut och kvar låg jag och svor över hur tramsig jag är.

Vilken tur att man inte bor i ett kollektiv.
Men jag hämtade mig även idag från mitt lilla trauma och körde upp till la metropol of Hålan och hämtade mamma.
Lite frukost och sedan har dagen rullat på.

Slängde ihop en Kladdkakemuffins med vit chokladfrosting. Jag har nämligen äntligen fått tag på en tyll till min frosting på cupecake. Och det har kliat lite i fingrarna över att få prova den men det har inte funnits tid. Förrän idag. Så frugan har varit i sitt esse idag när en sats gjordes, duttades ut, gräddades och svalnade. Och sedan fick hon äntligen sätta ihop spritsen och trycka i tyllen. Ut kom en frosting i en härligform som nästan gjorde henne tårögd. Så nöjd och stolt man kan vara över en liten tyll. Så nu ska här övas för att få det ännu finare. Så den kommande tiden kommer här nog att provbakas en hel del.
Intresseanmälan över att få provsmaka skriv här .

Japp dom blev omtyckta och japp vi hade alla ont i magen efter fikat.

Vi har haft en bra dag.