Fobier är fasen inte att leka med. Det finns tydligen en uppsjö med kända fobier och när jag läser detta så inser jag att jag faktiskt inte är ensam om en massa konstiga fobier. Vissa som till exempel spindelfobi, torgskräck, cellskräck, höjdrädsla och åska känns som ganska “normala” fobier om man fortsätter att läsa på listan. Att en spindelskräck eller höjdskräck kan verka hindrande i det vardagliga livet kan nog alla som har det intyga (jag viftar febrilt med handen och intygar) men ändå inte så mycket som vissa andra fobier kan göra. Jag får riktigt ångest med hjärtklappning och kallsvettningar när jag utsätts för vissa av mina värsta fobier som till exempel spindlar, källare och höjder. Men mina fobier kan jag ändå lyckas undvika ganska enkelt i min vardag och blir därför inte så begränsad. Men när jag utsätts för dom så känner jag en begränsning. Källare var en sådan när jag jobbade. Många av våra gamla bor i gamla hus med tvättmaskin i källaren. Detta fixade inte jag utan fick be om hjälp av mina arbetskamrater. Nu visste dom om det och vi kunde lätt göra byten med en gång istället för att jag skulle stå och våndas och till slut ändå ge upp för att jag hade ångest så jag var på väg att börja gråta.
Men hur begränsad måste man inte bli av att ha aerofobi, luft- eller vinddrag och lukter. Hur klarar man sig i vardagen om man inte kan gå ut för att luften rör sig ute? Eller logofobi, ord. Hur klarar man sin vardag utan ord? Eller det är bara vissa ord kanske? Vissa som oikofobi, egna hemmet/kulturen förstår jag inte ens liksom linonofobi, snören. Jag kan förstå deras rädsla och ångest men jag förstår inte själva fobin. Men det är kanske som en person som inte alls har någon fobi som inte alls förstår hur man kan känna rädsla och ångest för vissa saker. Jag förstår dom för när jag själv sitter och analyserar så förstår jag att min irrationella rädsla bara är just det. Men den tanken finns inte när jag utsätts för min fobi. Just i den stunden är min rädsla och ångest så verklig som den kan bli. Irrationell eller inte. Andra må skratta åt mig och jag kan även le åt mig själv ibland men det är bara så länge jag inte kan utsätts just då.
HÄR beskriver några andra personer hur dom uppfattar sina fobier.
2 kommentarer:
Men det är väl just det som du säger. En fobi ÄR ju irrationell. Både för den som har fobin och för de som inte har den. Skillnaden är att de som har fobin får ångest, panik, skräckkänslor UTAN en rationell förklaring.
Eller ja, ser man det så här (för att brodera ut inlägget lite):
Höjdskräck. Relativt "naturligt" med tanke på att det har med ÖVERLEVNADSINSTIKTER att göra. Du DÖR om du ramlar över kanten.
Spindelfobi - Inte lika naturlig. Du DÖR inte (i Sverige) av att ta i en spindel.
Ordfobi - (som jag aldrig hade hört talas om). Inte naturligt för fem öre (enligt mig). Det finns ingen logik i varför man skulle vara rädd för ord...??
Men sen är ju rädslan lika påtaglig oavsett vilken fobi man har.
Visst är det så. Och som du säger så är vissa lite mer svåra att förstå än andra. Jag funderade också på hur man kan ha fobi för ord, hur det yttrar sig. Men tanke på hur glad jag är för att skriva så är det ganska skönt att man inte råkat få den också men tanke på hur många jag faktiskt har lagt på hög. Likadant hur yttrar sig en fobi för snören? Lite intressant att fått reda på faktiskt. Men oavsett vilken fobi man har så är rädsla verklig, precis som du sa. / Nettan
Skicka en kommentar