Skulle ta mig ett glas kall cola i lördagskväll och öppnade kylskåpet. Där var helt mörkt. Jag lyssnade lite på det och det lät ingenting. Lite panik där när jag insåg att det inte fungerade en lördagskväll men inga “kylskåpsaffärer” öppna. Skruvade upp det på det högsta och det började låta om det. Det knäppte lite trött när det på något vis hostade igång lite tyst. Det blev kallt och isen på kylelementet blev bara mer och mer. Försökte skruva ner det men då tystnade det sakta igen så det var bara att väcka det till liv igen med full styrka.
Söndagens frukost bestod av iskall oboj bland annat. Mjölken var så kall att den knappt gick att dricka och kaffet svalnade snabbt med en skvätt i.
Vi insåg där att den gamla kylen nu var utdömd. Den skulle inte orka länge till innan den skulle ge upp för alltid så det fanns bara en sak att göra en söndag som igår. Leta upp en “kylskåpsaffär”.
4 mil härifrån, mitt ute i skogen, ligger en sådan så vi kajkade dit. Kära maken hade plockat ut alla säten bak i bilen så några barn fick inte plats. Nej vi satt dom inte på taket utan dom var hos syster yster.
Vi hittade ett fint skåp, efter en enorm säljkampanj av säljaren. Funderade ett tag på om han hade provision på vissa märken. Det vi först tittade på var billigare än det vi köpte men han satt ner priset till samma så för vår del spelade det inte så stor roll. Vi köpte i alla fall ett skåp och sedan höll vi på att skratta ihjäl oss när vi skulle köra hem. Jag fick den stora äran att köra även hem. Förstår inte riktigt det när vi fick flytta fram sätet ganska mycket samt även resa upp ryggstödet. Så där satt jag med ratten i både knät och i bröstet. En kupa större så hade jag nog inte kunnat ratta runt. Så jag satt spik rak i ryggen med en tendens till att vara lite lätt framåtlutad med ratten några centimeter framför mig. Jag såg hur folk på parkeringen log när vi kom körandes samtidigt som jag skrattade så tårarna rann. Men vi kom hem som vi skulle med enbart någon rusning av motorn för att jag inte hann flytta foten i tid. Fattar inte hur vissa klarar av att sitta på det viset när dom kör.
Nu har vi ett nytt kylskåp och “kossorna” som vi hade i förra huset i köket är tillbaka. Förstår inte varför nya kylskåp ska låta som kossor ibland när dom jobbar. Vi pratade om det vid frukosten i morse. Molly tyckte också det lät som kossor när det började mua om det.
-Vad bra mamma sa hon. Av kossor får man kött och det är ju bra. Tar man benen fortsatte hon samtidigt som hon visade att kossans ben gick neråt, kan man hålla dom i handen och äta dom.
Jag vet inte om hon hade en syn av revben i huvudet men hon är så klok så även om jag har svårt att se hur man ska kunna hålla en kossas ben i handen för att äta. Men barn förstår nog sådant bättre än en vuxen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar