För tillfället skäms jag faktiskt

Så läser man då om hur 1900 barn har vräkts från sina hem sedan 2007. Trots att regeringen lovat att inga barn ska vräkas.

Att samma regering är den som sätter människor på den totala botten i ena endan och på den totala toppen i den andra känns bara groteskt. Att tänka efter och se orsaken till att barnfamiljer vräks och fundera en stund. När arbetslösa blir behandlade som mindre vetande för att dom inte lyckas få jobb. Men regler som ska tvinga ut dom och söka jobb men som istället sinkar dom eftersom reglerna är helt ogenomtänkta. Att vara tvungen att jobba ett visst antal timmar i veckan för att få stämpla resten. Toppar som sitter där och bestämmer och tycker att det är klart man väljer jobb. Vem behöver tänka på att man kanske förlorar 1000-tals kronor i inkomst. Det kan ju faktiskt vara så att denna stackars arbetslösa person ligger på gränsen över att klara mat redan, så jo jag tror faktiskt att denna måste tänka på det.

Att sjuka blir av med ersättning för att det är fastställt hur lång tid vissa sjukdomar och åkommor tar att läka. Att en fast mall ska få bestämma om någon får fortsatt sjukpenning eller inte. Individen existerar inte längre. Samhällets skyddsnät finns knappt kvar. Faller du så faller du jäkligt långt och landar hårt. Har du tur kan du ta dig upp igen men risken är stor att du blir liggandes. Och ovanför står dom stora med skrattande ansikten och pekande fingrar. Ingen stannar upp och räcker dig handen för att hjälpa dig utan det ligger nu helt i dina egna händer.

Så då känns det väl extra skönt för topparna att veta att deras dagliga restaurangbesök kommer att bli mycket billigare medans fler och fler barnfamiljer som redan lever på gränsen på grund av till exempel arbetslöshet eller plötslig sjukdom snart får leta i soporna efter er.

För tillfället skäms jag faktiskt över hur klimatet i samhället har blivit. Sparka, och sparka ordentligt hårt, på dom som redan ligger. Öka gapet mellan dom som har och dom som inte har. Att lära ett folk att det är ok att ruffa åt sig och vända ryggen åt dom som blir utan. Att stryka ordet empati och medmänsklighet från vårt svenska ordförråd. Det finns inget fint i att vilja vara den som bara vill ha mer och mer och samla allt på hög och samtidigt ha skygglappar på hur det verkligen ser ut. Fast blundar man samtidigt som skygglapparna är på så slipper man ju bry sig också. Känns som en väldigt bra strategi, ja verkligen.