Att det bor en liten sadist i mig har jag vetat länge. Att den vaknar ibland är vidkommet och till och med välkommet emellanåt. För den där lilla sadisten vet hur man njuter av livets farliga.
Nu har det dock visat sig att den även har tagit in på ett helt annat spår. Ett spår som för mig är väldigt sadistiskt eftersom jag inte har väntat mig detta och aldrig njutit av sådana saker innan. Men nu helt plötsligt ska allt vändas upp och ner och så ska den där lilla sadisten komma och bevisa motsatsen.
Spår 1
Bibliotek. Smaka en stund på ordet och slut ögonen. För mig har bibliotek alltid varit ett ställa som är snabbt besökt när en skönlitteratur ska väljas till lite kvällslektyr. Ett ställe dit nördarna med sina manchesterkavajer med skinnklädda armbågar sitter i rader och drar in snoret så att det ljuder i hela salen enbart för att dom inte kan slita sig från någon vetenskaplig artikel eller poetisk text. Ett ställe dit gamla människor går för att söka mer kunskap som vi unga kan få genom några klick på tangenterna hemma på vår kammare.
Det är så jag har sett biblioteket, det vill säga i alla fall till den där sadisten påpekade annat. För första gången jag verkligen satt mig ner för några veckor sedan och atmosfären träffade mig som små gummiklädda pilar har jag känt en längtan till att få gå dit och ta en bok och sätta mig igen. En mycket märklig känsla eftersom jag aldrig ens tänkt tanken innan att sitta där och läsa. 
Så idag fick jag tillfälle att köra dit några timmar då min bok som jag reserverat hade kommit. Jag tog min lilla bok, Kvantitativ forskningsmetodik, och traskade upp en våning och slog mig ner i den svarta skinnfåtöljen. Haha, jag visste att det skulle vara något i skinn. Nåväl, så tog jag upp mitt block och slog upp boken och började läsa. Jag läste och samtidigt träffade dom där pilarna med biblioteksatmosfär mig igen men denna gången var gummipluttarna borta och pilarna satt sig djupt. Jag lyfte blicken från min bok och tittade mig snabbt omkring. Jag slöt ögonen och inte var det några nördar med manchesterkavajer jag såg eller hörde. Jag hörde det stilla sorlet och den där speciella doften som bara finns på ett bibliotek. Och just då visste jag att jag nog hittat en ny, och för mig, lite udda passion. Jag kände mig omhuldad där jag satt och jag njöt av lugnet. Jag tror nog vi kommer att mötas igen och det får jag väl tacka sadisten för.
Spår 2
Trädgård. Detta har aldrig varit något för mig och jag avskyr verkligen trädgårdsgöra. Jag har väl sträckt mig till att gå ut och plocka rabarber men rabatter, blä. Men se det vill den där lilla sadisten som vi gjort oss bekanta med en stund nu ändra på. Sadisten har nämligen fått för sig att det skulle vara mycket, japp mycket, trevligt att skaffa några pallkragar och plantera lite trevliga saker tillsammans med barnen. Jag tror jag smäller av alltså men sadisten har fått mig att längta efter dessa jäkla pallkragar. Jag har fått en bild hur jag och tjejerna är och planterar och sköter denna lilla plätt. Jag kan se deras stolta miner när det får stoppa smultron i munnen som kommer från plantor dom själva har satt. Dessa ord trodde jag aldrig att jag skulle säga faktiskt. Så nu hoppas vi på bra väder för här ska snickras pallkragar. Ojsan, nu kom snickra också in och det var lite skrämmande eftersom det var en helt ny sak för idag. Sadisten jobbar verkligen på högtryck nu.
Det är konstigt hur man kan få för sig att göra saker som aldrig har fallit en in innan. För så mycket har jag inte förändras känns det som men något är på gång. Nu är det bara att vänta in och se vad det blir av det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar