Sotaren har varit på besök idag. Dock var det en helt annan mot vad det brukar vara. Jag vet inte om han fortfarande är skärrad efter min nakenchock för några år sedan. Det är ju sådant som kan etsa sig fast på näthinnan. Den nya sotaren var inte alls trevlig. Trist när dom inte kan visa allmänt hyfs och vara trevliga.
I alla fall så innebär sotaren att den otäcka pannan inte kommer på under dagen. För vem skulle sätta på den när kära maken är och jobbar. Frugan? Tillåt mig skratta även om jag hade funderingar på att verkligen ta mig i kragen och börja närma mig pannrummet. Bara det måste vara ett stort framsteg. Hur som helst så är det inte trevligt att inte ha någon värme här när det är kallt ute. Och för att spä på mitt ynkeri så vaknade jag med dunkande bihålor och snorande näsa och mår därefter. Så med en inre kyla och en yttre har jag väl mest försökt hinna någon värmekälla idag. För inte har jag någon användning av den härliga kaminen eftersom den stått där och hånat mig idag. Jag har matat in papper och den har ätit upp det, rykandes, men inte delat med sig till vedträden. Så min värmekälla har idag varit min härligt luddiga filt och en varm och go Lilly. Så nu i eftermiddag har vi kurat upp oss i soffan och haft det mysigt och värmt varandra.
-Mamma, jag tror jag fryser ihjäl sa hon och drog filten om sig.
-Du kanske ska börja med att klä på dig lite och inte enbart springa runt i trosor. Herregud vilken dum idé kunde jag utläsa ur hennes blick. Kläder, ett ont måste emellanåt liksom.
Så nu kommer snart min riddare i blank rusning hem, ridandes i lilla blå eftersom en vit springare inte är att tänka på. Då kanske vi kan få upp lite grader här hemma och jag kan jaga bort kylan som omger mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar