Varför har vi så himla bråttom för? Vi låter allting rusa förbi oss och tänker väl egentligen inte så mycket på det. Så tittar vi ner på våra en gång så släta händer och inser att dom börjar förändas. Små fåror som sakta bildats på ställen där det tidigare inte fanns några. Och först då stannar vi upp och funderar:
”Hoppsan, hur kom jag hit?”
Vi ska förverkliga oss själva, vi ska förverkliga våra förhållande. Vi ska vara supermorsor och superfarsor. Vi ska vara superälskare som kan dom mest fantastiska knepen. Vi ska ha kliniskt rent i våra hem. Så allt vi gör gör vi i überfart. Vi far hit och dit bara för att det ska vara så.
Det är kanske därför vi nuförtiden helt enkelt inte ens har tid att ens säga hela ord. För nu är det förkortningar som gäller.
Vi äter mellis, går på prommis och tittar på mello. Jag ryser bara jag ser dessa ord och förstår helt ärligt inte varför dessa tramsiga ord har tillkommit. Jag får helt enkelt tro på min lilla teori om att vi har alldeles för bråttom genom livet. För att vinna lite dyrbar tid så säger vi helt enkelt inte hela ord utan dessa förkortningar.
Men vi kommer snart att titta ner på våra händer igen och inse att dom där begynnande fårorna som var där förra gången nu har blivit stora dalar av rynkig hud. Och då kommer vi troligtvis komma på oss själva med att tänka:
”WTF, hände?”
Tänka orden men inte reflektera så mycket över att vi fortfarande inte har bromsat ner utan fortfarande kör för glatta livet. Det är kanske något att tänka på medans vi fortfarande befinner oss i dom små fårornas fas. Då tid finns att bromsa lite och tänka efter och verkligen njuta av det vi har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar