När klockan ringer 5:30 är det med vilda protester jag vill gå upp. Hela kroppen talar om på sitt lilla vis att det faktiskt inte är speciellt ok, inte en morgon till. Utanför protesterar huset lika högljudd som min kropp gör inne. När vinden tar tag och försöker pressa sig rakt genom men måste hitta andra vägar för att huset är starkt och står emot. Det skallrar i fönsterrutorna när det tar i och med en trygghet över att huset inte tänker ge sig sitter jag ändå här i värmen.
Att ge mig ut på skogsvägarna är absolut inget som lockar mig idag. Vägar som tjälen lossnat på och gör dom glashala samtidigt som dom suger tag i bilen. Man kan inte köra för fort men inte heller för sakta. Men det otäckaste är nog ändå att inte veta om vi över huvud taget kommer att komma fram. Har träd gett med sig i de nu blöta markerna eller dom ger med sig när jag kommer körandes. Träd som stöttas av andra träd, halvt hängandes över vägen.
Jag känner nog mest för att krypa ner under mitt varma täcke igen, sluta ögonen och ge min trötta kropp och själ några timmars sömn till. Och drömma om ägda miljoner som hade gjort att jag inte hade behövt gå upp klockan 5:30 en lördag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar