Skulle du kunna donera?

Kvinnor som väljer att donera sina ägg får en ersättning. Denna ersättningen har i Region Skåne varit 3000 kronor men höjs nu till 11000 kronor. Detta för att locka till sig fler som kan tänka sig att donera.

Jag är väldigt tudelad i denna fråga faktiskt. Och allt bottnar i vår egen tidigare barnlöshet. För med tanke på detta så förstår jag saknaden av ett barn som aldrig kommer och med tanke på detta skulle jag vilja hjälpa så många andra.
Sedan kommer min egoistiska sida, som är den som kommer att vinna. Den sidan som vet vad hela proceduren handlar om. Hur det känns att pumpa kroppen full med hormoner som ska stimulera fram många fina ägg. Detta är dock inte det värsta för min del. Helt ärligt skulle jag aldrig lagt mig och gjort en äggplockning utan en lättare narkos. På vår klinik, Cura, i Malmö så fick man detta. Jag har fått berättat för mig hur jag försökte sparka bort läkaren under plockningen fast jag var under lätt narkos. Dom fick binda mina ben för att han skulle kunna jobba färdigt. Så även under narkos tyckte jag tydligen att det gjorde ont. Och det är bara att erkänna att jag är inte mycket för sådan smärt. Jag hade dessutom riktigt jäkla ont efteråt och kunde knappt sitta. Så jag är värdigt egoistisk i detta, tyvärr, men jag hoppas att det är fler som ställer upp och donerar nu. För även om jag hade riktigt ont så har jag haft väninnor som inte tyckte det var någonting att göra en äggplockning.

Sedan tillkommer ju aspekten av att ge bort “en del av sig själv” också. Jag tycker inte riktigt man kan jämföra spermadonation och äggdonation. Anledningen är för mig ganska enkel. Vi kvinnor har ett förutbestämt antal ägg. När dom är slut eller för gamla så är det liksom slut. Våra ägg lämnar vår kropp en gång i månaden och det är när det inte blivit befruktat. Dom plockas ut, ägg för ägg, vid en behandling. Män producerar sperma hela tiden och dom lämnar kroppen varje gång han får en utlösning, vilket troligtvis är flera gånger i veckan. Mängden som finns i varje utlösning är otroligt många. Det blir slumpen som avgör vilken av alla miljoner som får äran att befrukta det ensamma ägget. Så det är väl därför jag inte riktigt tycker det är samma sak även om behovet och resultatet är det samma i slutänden, ett nytt liv. Det är kanske detta etniska rådet menar när dom är rädda för att kvinnor enbart ska göra det för pengarna. För jag tror det är ett större beslut av oss kvinnor av den anledningen jag precis skrev och att inte tänka genom sitt beslut tror jag kan ge ganska stora existentiella frågor. Rätta mig gärna om du tycker annat. Men jag hoppas inte det ska bli så och jag hoppas verkligen att det är fler som klarar av att donera ägg eftersom behovet är så stort. För att längta efter något man inte får är fruktansvärt jobbigt och äter upp en lite och lite inifrån. Och det är detta som gör mig så väldigt tudelar.