2010/01/11

Varför kan inte jag klara det???

Åh jag måste bli färdig att ta tag i mitt liv igen. Nu menar jag hälsan. Att det ska vara så jäkla svårt att klara av att gå ner. För tillfället gillar jag inte mig själv. Känner mig bara pinsam. Det är alltid så svårt med träning såhär vintertid. Man kommer hem från jobbet, middag ska fixas och sedan vill man ha lite tid med tjejerna. Och sen när man nattat dom är klockan så mycket så man orkar inte ge sig iväg för att träna. Men jag MÅSTE. Promenader är uteslutet på kvällen för jag går inte ut när det är mörkt. Men jag får väl börja sätta upp mig på fitness-rummet på jobbet igen. Det hade varit bra om man kunnat ta det direkt efter jobbet men eftersom det oftast är jag som hämtar barnen passar inte det heller. Vi får prata igenom det och se hur vi kan lösa det. Men jag måste erkänna att jag saknar faktiskt att stå på crosstrainern. Den var riktigt härlig.

Så det är kanske dags att ladda mp3-spelaren med riktigt mycket Rammstein och sätta igång. Aggressiv musik är perfekt att träna till. Och Rammstein är perfekt att promenera till. Då går det fort.

Ska få tid att kolla över matsedlarna också. Har man dom så finns det ingen anledning att fuska eftersom man vet vad man ska ha till middag.
Men jag måste komma på hur jag ska komma över tröskeln till sommaren. Det borde vara den lättaste på sommaren men av någon anledning tappar jag allt vad gäller sundhet då och sedan hittar jag inte tillbaka. Jag måste komma på hur jag ska göra det. För det är ju det som är så tråkigt att jag är duktig och ändrar livsstil första halvåret och allt känns perfekt. Finns liksom inget som kan gå fel känns det som. Jag motionerar och äter bra. Är så duktig och känner att jag verkligen har ändrat mig till det bättre.

Gnäll, gnäll, gnäll. Jag vet att det bara är jag som kan ta tag i det och måste göra det. Nu har det faktiskt gått så långt så jag funderar på att söka på vårdcentralen för att få hjälp och stöd därifrån. Något måste göras iaf.

2 kommentarer:

Katrin sa...

Åh, jag känner precis som du... :( Jättejobbigt att ta tag i det. Men, det är bara det som hjälper. STÅLSÄTTA SIG!! Jag har gått ner 23 kg med viktväktarna en gång, nu har jag sen graviditeten snart gått upp alltihop igen. Är arg på mig själv och ändå så äter jag helt fel!!!

*suck*

Anonym sa...

Just nu känner jag oxå som du Jeanette o de e jobbigt... är inte så god vän med mitt yttre för tillfället...
känner mig stor o tung o tycks fan inte bli av med det trots träning... Hopplöst. Vill ju ner där man var innan.
Och så e de ju de här med o ta tag i saker o ting... Man ska blir färdig.
Nu tränar jag lite på fm när hon e i skolan, men jag skulle vilja ta de här långa härliga kvällspromenaderna, men de e ju som du säger... Mörkt!!! och de e ju lite läskigt att gå själv då, för vi har ju faktiskt bra gångstråk här hemma. de har ju gjort om järnvägen till "promenadvägar" nu... En spark i häcken e vad man borde ha,men sen e ju allt lättare om man e mer än en... så man kan puschas på av ngn o vice verca
Kram på dig
//carnegård

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails