Civilkuragelag?

En kvinna blir misshandlad inne på en restaurang. Istället för att ingripa väljer istället en av personalen att filma allt och ingen gör något för att hjälpa kvinnan.

Sådant är ganska upprörande att se. Att ingen gör något utan står och tittar när två tjejer i tonåren misshandlar en annan kvinna. Några personer som hjälpts åt hade lätt kunnat avstyra denna misshandeln om dom velat och orkat bry sig.
För som vi idag lever i ett ganska kallt sköt-dig-själv-och-skit-i-andra-samhälle. Där folk väljer att filma i smyg istället för att hjälpa. För att få flest träffa på youtube kanske, vad vet jag.

Jag vet att man inte kan eller ska gripa in i alla tillfällen. Man måste samtidigt se till sig själv lite också men många gånger är man inte ensamt vittne när något händer. Detta innebär också att man tillsammans med andra kan hjälpas åt att avstyra.

Civilkuragelag skriker några politiker.
Till vilken nytta då kan jag undra. Vad kommer då hända när man som vittne inte ingripit av en eller annan orsak. Kommer man då ställa sig i rätten för att vittna? Ett vittnesmål som samtidigt säger att jag inte gjort något åt saken och riskerar att bli dömd.
Är inte risken större då att ingen kommer att vittna och massor går fria istället.

Jag hoppas verkligen att jag är en sådan som gör något när det händer något. Jag vet också att jag troligtvis inte kommer att göra något om det är en “riktigt” farligt situation som innefattar till exempel vapen och annat sådant otrevligt. Men jag hoppas att jag vid en sådan misshandel som kablats ut HÄR hade gjort något tillsammans med dom andra som bara står och tittar och filmar.

Sedan har vi även vid dom tillfällena  när någon skadar sig eller behöver hjälp på annat vis. 
Vid dessa tillfällen ser jag det som en självklarhet att rycka in.
Att bara sitta och titta på någon som håller på att kvävas av att ha satt i halsen finns inte för mig. Vid sådan tillfällen kan alla göra något. Det är väl ändå bättre att ha försökt göra något än att bara sitta och titta på någon som håller på att dö.

Detta är civilkurage vid båda tillfällena.
Fast det är mycket svårare när man måste tänka på att inte sätta sig själv i fara än att till exempel gå in och göra en Heimlich-manöver där man enbart kan rädda någon.

Har vi för lite civilkurage i vårt avlånga land?

Lite utanför civilkurage:
Jag blir av någon anledning fruktansvärt irriterad när tidningar väljer att skriva in till exempel sexuell läggning i rubrikerna.
Som i denna artikel:

”Misshandlade transsexuell – Ingen ingrepp”

Bara genom att skriva det på det viset får dom det genast att låta som om personen plötsligt får skylla sig själv. Sexuell läggning har väl ändå inget att göra med att ingen ingriper.
Eller folk är så kalla att vid läggningar, sådana som ingen har med att göra egentligen men som alla måste kommentera, tycker att det är mer ok?
Man kan tycka att det inte skulle spela någon roll om det är en bög eller flata som blir misshandlad. Det man borde bry sig om är att där ligger en MÄNNISKA på golvet och får stryk av andra.
En MÄNNISKA som du och jag. Som bor på vår jord.
Jag förstår mig faktiskt inte på andra som kan döma andra på det viset.

För visst borde vi idag ha kommit så långt i vårt samhälle att sådan saker inte ska spela någon roll.
Jag vill så gärna tro på det men vet att fördomsfulla människor finns det tyvärr allt för många av.