I skogsdungen

Ibland när man är ute på skogsvägar och kör i jobbet kan man bli lite förundrad varför dom som bor där kan acceptera vissa saker.

På en teleledning eller vad det nu är för ledning hänger två granar. Jag gillar inte alls att köra under dom och jag kommer på mig själv att ducka varje gång. Grenarna slickar tacket när man kör och jag funderar på hur sopbilen ska komma under där utan att dra med sig hela trädet och ledningen.
Men så kommer man ut på nästa skogsväg och möts av annat.

En hel matta av vitt och grönt.
Då glömmer man bort rädslan av att få ett träd i huvudet och istället skulle man bara vilja ta av sig skorna och göra ett vårrop och bara springa ut bland allt det vackra.
Men så inser man att någon kondition har man ju inte alls så man bara tittar. Kanske lite med rädsla för att någon nu skulle råka komma förbi om man sprungit i vitsippebacken, barfota och ylandes. Man vill inte riskera att någon behöver ringa männen med dom vita rockarna. Ni vet dom som har kläder att låna ut, sådana som knäpps bak.
Så jag njuter av utsikten istället och gör ett och annat hoppsasteg när ingen ser.