Lite om kärlek

Jag älskar när Molly sitter och filosoferar.

I bilen igår satt hon och funderade lite.

-Mamma när man är kär, sa hon och funderade hur hon skulle fortsätta. Visst kan man säga att man har kärlek då frågade hon.
-Javisst kan man säga det svarade jag.
-Ja för vet du mamma? Jag har kärlek nu sa hon. Och när jag pratar med honom kan jag bli lite röd om kinderna.
Jag kände ett sting i hjärtat när hon sa det eftersom jag vet hur jobbigt det är att rodna i tid och otid men jag fortsatte naturligtvis ändå.
-Det gör inget gumma sa jag. Det gör man ibland.
Jag höll det så kort och koncist som möjligt.
-Nej jag vet mamma svarade hon förnuftigt. Men jag blir röd om kinderna ändå.

Hon erkände igår att hon hade övergivit sin dagiskärlek för att nu vara kär i någon annan. Och denna andra råkade då vara kusin Aleksander. Men det är tur att sådan förälskelse går över sedan så vi slipper banjospelande barnbarn.
Jag kommer själv ihåg att jag hade en liten crusch på min kusin under somrarna när jag träffade honom. Man förstod ju inte alls detta med släktskapet när man var liten och som med så många andra småcruschar gick denna med över.

Så hon kommer att får uppleva många kärlekar under sin uppväxt.
Min älskade lilla Snorpa.