Vi hittade vår påse med gamla foto idag. Kan väl säga att vi har fått oss lite goda skratt när vi tittade genom den. Det man blev så förundrad över var att jag faktiskt tyckte att jag var jättetjock när jag var 15 men tittar man på bilderna så ser jag ju helt normal ut. Sjukt hur man ser på sig själv faktiskt.
15 respektive 35 år.
22 respektive 42 år.
Ja herregud var unga och vackra vi var en gång. Ska bli roligt att kolla genom resten och se om där är några guldkorn.
S.E.M.E.S.T.E.R
Vad blir det?
Jag hör inte. Vad blir det?
SEMESTER
Min kropp bara skriker efter min 4 efterlängtade semesterveckor. Att bara kunna släppa alla måsten och bara få finnas. Att inte känna någon stress från jobbet och inte behöva tänka på alla andra. Att bara rå om de mina och njuta. Som jag har längtat efter denna dag och nu är jag här och det är så otroligt härligt även om jag är ganska trött efter min jobbhelg. Men i morgon, ja då är det äkta semester.
Syster yster är nere från Oslo. Dom har varit här sedan i onsdagskväll men jag har knappt hunnit träffa dom. Så nu hinner vi göra det innan dom åker på torsdag. Lite har vi planerat denna vecka men det tar vi sen. Nu ska jag stänga ner, göra lite päror och sill och sedan slänga upp mina fötter i soffan och lata mig en stund. För det får jag göra eftersom jag har semester.
Helt ärligt ska jag nog försöka hålla mig till att se filmer som innehåller komedi, action eller sex. Dessa ingredienser verkar vara dom jag klarar av.
Anledningen att jag kom in på det nu är att jag vaknade klockan halv 2 i natt med ett ryck och hade en sådan där olustkänsla som jag får när jag drömt. Det var bara till att tassa upp på toa och försöka skaka den av mig men som vanligt håller den i sig länge och det tar ett tag innan jag lyckas somna igen. Jag vaknade i morse och kände mig riktigt sliten och just då kom jag inte på vad jag drömt. Men med full styrka kom det till mig för en stund sedan vid matbordet.
Jag kan väl börja med att fråga hur många fjortisar som får mardrömmar av Harry Potter. Ingen, är ni säkra? Hur många 35 åringar tror ni som får det? (Räcker sakta och försiktigt upp min lilla hand för att bekräfta samtidigt som jag blir lite röd om kinderna).
Jodå, jag har drömt mardrömmar om Harry Potter. Kanske inte så förvånande vad gäller mig men ganska pinsamt. Att jag till och med drömmer mardrömmar om en ungdomstrollkarl. Nu var det dock inte om själva Potter som drömmen handlade om utan om Lord Voldemort. Fast det stannar inte där eftersom jag var på väg till Det mörka tornet (Stepen King) och då blev jagad av Voldemort istället för Mordred. Skratta ni men det var faktiskt otäckt eftersom jag hela tiden kände vinddraget av hand fingrar som hela tiden försökte få tag på mig. Detta hade kanske kunna bli en ny fin berättelse för mig att skriva ner istället för att skriva den på detta viset. Får väl tänka ut hur jag ska göra det i så fall men just nu ville jag bara få det ur mig.
Det kanske är så att jag lätt får mardrömmar för att jag har sådan fantasi och att det sätter fart på natten. Så råkar det bli mardrömmarna jag kommer ihåg. Fast nu är det inte enbart dom jag minns men det är ändå dom som stannar kvar med den där olustkänslan som är så jobbig.
Nåväl det spelar ingen roll för normalt ska man inte få mardrömmar av Harry Potter. Och jag som bara är på 4 filmen och har lika många kvar att se. Ska bli spännande att se om kära maken avbryter detta efter 5:te filmen när jag väcker honom med ett skrik istället 
För 2 månader sedan gick jag här och kände mig väldigt oroligt. Oroligt över att jag inte skulle komma in på någon av skolorna som jag sökt och all min planering och förväntan bara skulle grusas sönder. Jag gick här och kände mig otroligt dum eftersom jag inte klarade av Ma B-kursen och redan där såg jag mitt första val få vingar och flyga bort från mig.
Så blev jag då kallad på intervju till skolan och fick reda på redan där att jag kommit in. Och hade jag inte haft mina öron hade leendet slutat i nacken där det gått ihop.
Så började nästa fas där jag gick och var lite orolig över att jag missuppfattat allt och inte kommit in ändå. Men så damp antagningsbrevet ner och lättnaden var total när det med stora bokstäver stod ANTAGEN.
Jag har gått och varit småleendes varje gång jag kommit på att jag faktiskt ska läsa. Så jag har 4 veckor semester från måndag och sedan jobbar jag 2 veckor och sedan är det dags. Jag tycker det är så häftigt.
Jag har inte tänkt så mycket på ansökningarna till högskolan eftersom jag har kommit in där jag ville. Men igår fick jag svar även där och jag har minsann kommit in på första valet även där. Så jag måste säga att jag känner mig mycket smart nu. Inte nog med det så fick jag iväg ansökningen till CSN också igår. Så allt verkar reda upp sig till slut.
Och allt detta har satt lite boost på självförtroendet också. Att jag så länge har velat läsa men aldrig blivit färdig till det av olika anledningar men att jag ändå till slut är där, på riktigt. Så den hemska jobbesommaren förra året förde ändå något bra med sig. För det var då jag verkligen kände att det är dags och tänka på mig själv, för att inte ta slut på alla mina egna krafter.
Jag har fortfarande svårt att smällt detta ibland. Men jo, det är såhär och jag känner mig smart för det.
Den här blonda, blåögda frun med grisskär hy lär sig tydligen aldrig, inte ens efter 35 år.
Efter en dag på marknaden i till en början med lite molnigt väder kom sedan i gassande sol. En gassande sol som dämpades lite av den sköna brisen som låg över Hålan. Denna bris hjälper ju bara för tillfället när man går där. Det känns skönt och solen värmer inte allt för mycket.
Detta inser man att den visst det har gjort när man på kvällen klär av sig och man har ett knallrött u-liknande märke på bröstet. Det brände och spände lite när jag blev färdig att lägga mig igår. Sen vaknade jag 2 timmar senare, mitt i natten, av en härlig frossa. Gick upp på toa och kunde knappt sitta för jag skakade så. Gick huttrande tillbaka och letade upp mitt innertäcke och drog det över mig. Så låg jag där och huttrade, skakade och försökte sova samtidigt som jag förbannade min dumhet. Åter igen eftersom detta händer nästan varje år. Men jag undrar om jag inte har lärt mig nu i år. Eller 
Härlig sommarkväll, massor av folk och bra musik. Min måndagskväll var räddad igår. Man måste ju hitta på något nu när CSI-abstinensen börjar bli riktigt svåra.
Allt var perfekt förutom en massa barn som satt på föräldrars axlar så att man hade svårt att fota. Föräldrar sätter upp barn på axlarna så att dom ska se men tänker inte på att dom själva med hjälp av dom på axlarna nu plötsligt är över 2 meter länga vilket medför att bakomvarande ser inte ett smack. Hörs att jag bara varit iväg på större konserter och inte är van vid detta fenomen att ha barn med sig.
Artisterna som var med igår var Ulrik Munther (hade inte en aning om vem han var), Love Generation, Kalle Christiansson, Vincent, Sanna Nielsen, Christian Waltz, Eric Amarillo och Nicke Borg. Jag har säkert glömt något också. Var positivt att Danny var sjuk och att dom ringt in Kalle istället. Fast det var nog bara jag i fjortisträsket som tyckte det för fjortisar var där gott om. Nicke var naturligtvis bäst men jag gillade även Vincent. Har har sådant härligt gung på sina låtar.
Blev sent innan jag kom i säng igår och just nu känner jag mig ganska sliten. Ögonen gör sådär ont som dom kan göra när tröttheten sliter i dom. Men det är bara till att kämpa på för i dagarna två är det årets event i Hålan med start idag. Marknaden är här så någon tidig sänggång ikväll lär det inte heller bli. Men vad fasen, man lever bara en gång och det är bara denna veckan som ska kämpas igenom innan semestern är här.
En sexig liten rocker. Kära maken trodde jag skulle bli en stalker nu. Men sådan är inte jag.
Ha en skön dag mina cybervänner. Och har ni vägarna förbi Skåneland så kan ni inte missa marknaden i Hålan.
Ibland kan man inte låta bli att fundera på om folk går på vad som helst. Det kommer dom allra konstigaste mailen in min inbox och när jag idag stannade upp och verkligen läste ett blev jag ännu mer förvånad.
Det jag läste idag var hur män skulle kunna få större snoppar genom att äta en pilla som var den ENDA pilla som var kliniskt bevisad att den hjälpte. Efter 6 månader kunde man se följande:
* En ökning med 1-3 inch på längden (1 inch = 2, 54 cm )
*En ökning på omkretsen med upp till 20 %
*Förhindrar förtidig utlösning
*Åstadkommer en längre, stenhård erektion
*Alla förändringarna som längd och omkrets var 100 % permanenta
*Man får dessutom 3 burkar gratis
Känns det lockande om du är man. Jag hoppas verkligen inte det.
*Dom lovar alltså en ökning på 2,54 – 7,62 cm. Har du då en dolme som redan är 20 cm skulle du kunna få en ordentlig batong på 27,62 cm. Kanske lockande för den som vill visa upp sig i någon porrfilm men jag som kvinna känner mig inte alls lockande av att bli påsatt av den storleken.
*Fast då lovar ju detta pillret att omkretsen ska öka upp till 20 %. Men detta innebär också att ökningen skulle kunna bli 0,5 % också.
*Förtidig utlösning då som många män har problem med. Lösningen stavas inte piller utan stavas Start- och stoppmetoden. Blir snart en Hej och välkomna till Nettans sexspalt, men start- och stopp innebär för dom som är ovetande om detta att man stannar upp när man känner att man är på väg att komma och “klämmer” åt rund snoppen. När det sedan lagt sig så fortsätter man och kan sedan stanna igen om man känner för det. En sådan metod måste vara perfekt att öva när man onanerar fast det går säkert med partner med.
*Längre, stenhård erektion. Detta måste vara mycket lockande, i alla fall om du är kvinna. Men det säger sig väl själv att om du nu ökar till 27,62 cm samt 20 % i omkrets, hur skulle man lyckas med en stenhård erektion även med hjälp denna tablett då. Lite motsägande kan tyckas.
*100 % permanent på ökningarna. Vad ska man då ha 3 gratis burkar till?
Jag hoppas att män överlag är nöjda med sina snoppar. För jag kan säga att kvinnor klagar sällan över dom utan missnöjet ligger nog i er själva i så fall. Skulle ni vilja experimentera med er ädlaste kroppsdel för att istället kanske förlora en massa funktioner istället enbart för att göra den 2,54 cm längre? Jag hoppas att ni svara nej för jag kan lova att vi kvinnor älskar era snoppar ändå.
Det går en reklam på tv:n just nu där dom spelar Fred Åkerströms “Jag ger dig min morgon”. Det är nog en sådan sång eller visa eller vad man nu kallar det som alla kan.
Men jag kan inte höra den utan att förknippa den med Robert Gustavsson. Anledningen? Denna.
Så Apache kommer alltid in i mina tankar så fort den annars fina låten spelas. Det är väl sådant man får leva med.
Jag kommer ihåg när detta var höjden av humor. Alla kunde Killinggänget och man såg det ganska mycket. Men det var roligt då och det är faktiskt roligt fortfarande. Jag gillar framförallt Percy Nilegård. “Åh vem satt inte där med en mopp på huvudet om inte 95:an Nilegård” eller något liknande. Har du inte sett “I manegen med Killinggänget” så är faktiskt det en av alla måsten.
Frun ska minsann till Kristianstad i morgon och titta på den kända mannen. Råkade bara se att Rix FM hade ett stopp på sin turné där och såg hans namn. Och har jag nu haft en sådan härlig dröm om honom tidigare så är det inte mer än rätt att jag ska stå där i havet av människor också.
Oj vad ni är nyfikna nu. Oj, oj, oj. Den kända mannen är, trumvirvel, Nicke Borg. När jag såg namnet kände jag att jag ville dit så jag slängde ut en förfrågan på Facebook och undrade om någon ville med. Fick napp med en gång så imorgon åker vi till den riktigt stora Metropolen.
Jag har väl aldrig lyssnat speciellt mycket på honom innan men jag gillar Backyard Babies. Jag är lite svag för dessa tatuerade rock-grabbar. Tycker dom är supersexiga. Vet inte varför riktigt men det känns kanske lite farligt med hårda, tatuerade, rockers som ser så hård ut men säkert är snälla som hundvalpar. Fast det vill man kanske inte tänka på utan det är väl bara den första delen. Aja, hur det än är så är det sexigt. Så nu vet ni min ena lilla fetisch. Dom andra? Hehe, dom skulle ni inte klarat av att höra 
Den började sina dagar i oktober 2007. Den var då en fin, fyrkantig, ljus, mjuk filt som bara längtade efter att ha någon som tyckte om den.
Åren gick och den älskade filten blev mer och mer sliten.
Var den älskade snuttefilten än blivit snuttad kunde man följa ett säkert spår. På golvet låg små trådar, alldeles hoptvinnade. Trådar som en efter en hade avlägsnats från den älskade snutten eftersom det var en del av snuttandet.
Efter nästan 4 års snuttande är detta vad som återstår. Det är alltså ingen skugga som är ovanpå. Remsan längst ner är små bitar som lossnat som vi varit tvungna att binda tillbaka för det har varit big no, no att slänga dom. Behöver kanske inte säga att det är den yttersta biten på remsan som är själva snuttebiten.
Originalsnutten ligger på reservsnutten som vi tyckte vi var smarta att köpa så vi kunde alternera dessa. Vi visste inte mycket om hur snuttefiltar fungerar så denna ratades med en gång. Även när originalet såg fint ut kände hon skillnad på dom. Så nu är reserven framme vid tvätt och även den kan man nu se hur hon börjat tråda upp i ena hörnan. Och originalet är ganska nyligen tvättad så den ser faktiskt ur såhär.
Så när snutten går ur tiden kommer den göra det med en mängd tårar och den kommer sluta sina dagar som en mycket älskad sak. En sak som troligtvis kommer att sörjas länge. Så denna snutten har haft ett mycket bra liv. Älskad av en helt underbar liten tjej.
Det finns saker som alla hushåll har gemensamt oavsett om du bort litet, stort eller är rik eller fattig.
I alla hushåll blir det sopor. Sopor som vi ska sortera rätt för den ultimata återvinningen. Sedan ställer man ut sina sopkärl vid vägen på rätt tömningsdag och när man kommer hem är soporna borta.
Detta kostar en liten slant om året men alla måste ha det.
Många tycker det är dyrt med soptömningen. Men om man istället tänker på vad det är man blir av med. Enligt taxan här ovan betalar vi årligen 2190 kronor för soptömning (om jag nu fått tag på rätt). Detta är en avgift på 182,50 kronor i månaden. För denna struntsumma som det faktiskt är när man slår ut det i månaden får man ganska mycket.
Så för 182,50 plockar jag ut mina dagliga sopor och slänger dom i kärlen. Jag behöver inte tänka mer på dom sedan utan dom försvinner med den röda bilen varannan vecka eller en gång i månaden.
Då är det väl ändå inte mer än rätt att jag som kund gör vad jag kan för att underlätta för sopgubbarna och att dom kan ställa krav på oss.
Men det verkar som om så fort bolag ställer krav på oss kunder så är det idioti enligt många. Är det sopsortering så är det och då är det faktiskt vår skyldighet att göra det rätt. Att gnälla på att dom tar ut extra avgifter är bara trams. Sortera rätt från börja så slipper man extra avgifter. Den extra avgiften har mycket troligt kommit på grund av att för många slarvar och inte tar till sig av sopgubbarnas lappar. Och nu kan det plötsligt inte slarvas längre eftersom det kommer att kännas i plånboken. Klart man måste klaga då, eller? Men som med allt annat så gnälls det så fort saker måste ändras för att vissa anser att det är trams att lägga massa resurser på dessa saker. Det är bara att titta vilket ramaskri det blev av den nya lagen om nedskräpning. Många som tyckte att poliser inte ska behöva jaga sopor som skräpar ner. Men det är aldrig någon som tänker tanken om varför det måste komma en sådan lag. Jo för att det finns folk som inte tänker på mer än sig själva och lämnar allt där det ligger. Jag tror säkert att polisen hellre hade jagat andra brottslingar än dessa folk.
Inte nog med att det blir dyrare också för dom som inte sköter det rätt. Det påverkar hela vår miljö på ett negativt sätt också. Vår miljö som redan är ansträngd av miljöförstöringar så gnäller några om att det kostar extra för en service som inte skulle kosta en krona mer om dom gjort rätt från början. Jag kan tycka att det är ganska egoistiskt att strunta i sorteringen. Det är för kommande generationer som ska ta över efter oss som vi måste tänka på.
Så nästa gång den sopbil kommer och stannar utanför och din sopgubbe stiger ur så stanna upp och fundera på vad det är han gör. Han drar din tunga tunna till bilen. Din tunna med illaluktande organiskt, tunnor fyllda med blöjor och andra saker som luktar vidrigt efter en dag i solen men som töms efter 14 dagar. Han sätter din tunga tunna på en arm som svänger upp kärlet som sedan med ganska ljudliga smällar tömmer soporna ner i bilen. Han hakar sedan av ditt kärl och kör tillbaka det på rätt ställe för att sedan åter klättra upp i bilen och köra 20 meter innan nästa exakt samma moment görs. Detta utan att du ens tänker på att soporna försvinner eftersom vi tar dessa saker för givet.
Kanske dags att starta en tacka-sopgubben-dag där man kan lämna en liten present. Tror jag hade varit uppskattat efter ett sådant skitgöra.
Att vi vårdpersonal har fin empati för våra gamlingar blir ibland ganska tydligt. Både på gott och ont ibland faktiskt eftersom vår empati många gånger enbart fokuserat på just vårdtagaren. Att det ibland kan vara svårt att se vid sidan om enbart för att vi är så måna om just denne person.
I morse var en sådan morgon där det var väldigt tydligt. Vi satt som vanligt på rapporten och så kom någon in på att vissa aldrig har några som kommer fast dom både har släktingar och vänner. Men ändå sitter dom där själva.
I dessa sammanhang är vårdpersonal ganska snabba på att döma kan jag tycka många gånger. För vi vet inget om hur relationer har sett ut tidigare. Det kanske har pågått släktfejder i urminnes tid eller något bråk på något annat vis. Vår goa gamling kanske har varit otroligt elak vid sina barn tidigare. Anledningarna kan vara väldigt många. Detta är något jag alltid förökar få fram när sådana samtal kommer upp. Jag vet inte om det kan ha att göra med allt personligt i min ungdom.
Inte sagt att jag inte tycker synd om dom som sitter ensamma för det gör jag men jag kan inte enbart lägga det på dom anhöriga. Låter kanske väldigt konstigt men om jag säger så här då. Jag tycker synd om min gamling men jag är inte den som kan gå och säga varför denne aldrig får besök av den eller den för jag tycker inte det är min ensak eftersom jag inte vet bakomliggande orsak.
Jag kommer fortfarande ihåg första gången jag sa detta till ett gammalt, garvat vårdbiträde. Jag hade kanske jobbat 1 år och var då 20-21 år. Vi hade då en vårdtagar som var en vandrare, dementa kan bli vandrare och går då korridoren upp och ner eller om det vill sig illa så är dom hemma och vandra iväg om nätterna. Denne hade barn men dom var aldrig där. Och detta vårdbiträde hade väldigt ont av detta, säkert i all välmening för det är det eftersom vi tänker så mycket på våra gamlingar. Och efter att ständigt hört detta tog jag mod till mig och sa det:
-Vi vet ju inte vad som hänt innan. Vi vet ju inte vilka relationer dom haft innan så jag tycker inte att vi ska döma dennes barn.
Vårdbiträdet stirrade på mig som om jag var en alien eller något liknande med en riktigt inborrande blick.
-Det spelar ingen roll svarade hon mig vasst. Man lämnar inte bara sin mor eller far här och sedan struntar i dom sa hon och vände på klacken. Detta vårdbiträde var sedan väldigt kort mot mig länge. För det passar sig inte att en ung snärta försöker tillrättavisa en gammal räv.
Jag tyckte givetvis också synd om att denne inte hade någon som kom men jag kunde ändå vända på det och tänka den där tanken: “Vi vet inte varför så döm inte”
Det dröjde ett tag innan jag vågade säga en sådan sak igen och till en början med var det inte till dom äldre vårdbiträdena utan många gånger blev det till dom yngre för att väcka tanken. Och det har varit många som stannat upp och sagt att dom aldrig ens tänkt på det på det viset. Nu har det nästan blivit mitt mantra, oavsett vem som säger en sådan sak. För enbart för att man blir äldre så blir inte allt glömt från förr.
När jag skriver det så kan jag nästan känna mig lite kall eftersom det samtidigt ligger i min natur att mina gamlingar ska ha det bra och må bra. Då ger mina tankar om detta det lite konstigt eftersom inte min gamling ligger i fokus fast denne borde göra det.
Men jag lider och tycker synd om dom som sitter ensamma fast dom har anhöriga men jag har ingen rätt att döma dom hur synd jag än tycker om min gamling. Någon som förstår mitt svammel. Det jag nog vill ha sagt är att vi kanske måste vara lite mer öppna i våra tankar som vårdpersonal. Jag skrev det tidigare och gjorde det bra så tänk på det:
“Vi vet inte varför så döm inte”
Jag tycker det är riktigt tråkigt att komma på mat nu under sommartid. Speciellt när det är varmt ute för jag vill inte alls stå någon längre tid vid en varm spis. Och sedan tycker jag inte ens det är gott att äta riktigt varm mat när det är varmt ute heller.
Så idag gick jag här och visste inte alls vad jag skulle göra. Hade varit duktig och tagit upp en färs men hade inga direkta planer för den. Blir i alla fall lite som en knuff i rätt riktning så man slipper komma på något från allt man har i frysen.
Kära maken kom med den geniala idén att göra hemmagjorda hamburgare. Så frun drog på sig latexhandskarna och skred till verket. Och jag måste säga att göra hemmagjorda hamburgare går fort och smakar så mycket godare. Tjejerna åt riktigt mycket. Och jag hade bara kryddat med kinasoya, lite sambal olek samt salt och grovmalen svartpeppar. Inget annat och dom var riktigt smarriga och fasta. Blev faktiskt lite förvånad att dom var det eftersom jag inte hade något bindemedel i.
Nu måste jag höra med alla andra. Jag fixar inte att ta i rått kött eller hålla på med färs. Detta har jag aldrig gjort. Så när jag då var gravid och satt och suktade på alla matprogram på tv såg jag att många kockar använde handskar. Så det gör jag nu också och detta går jättebra och jag har börjat göra lite saker med färs som jag aldrig gjort innan. Som dagens hamburgare till exempel.
Men alla mina nära och kära skrattar åt mitt påfund med handskar. Jag tror dom tycker det är lite tramsig också. Kära maken har slutat “håna” mig eftersom han nog kommit på det goda som kommer efter min lilla stund med dom på.
Är jag så ovanlig som använder handskar eller det finns fler där ute? Eller det är så att det är en sådan konstig grej som ska läggas till mina alla andra konstiga grejer?
Är man sugen på en smoothie och vill ha med jordgubbar, blåbär och banan så låt mig komma med ett matnyttigt och kanske till och med moderligt råd.
Använd inte frysta blåbär i en vid skål tillsammans med en stavmixer. Detta resulterar i blåbärsskvätt på en halv meters radie.
Det är tur att jag alltid envisas med att alltid dra på mig mitt otroligt osexiga förkläde så fort jag ställer mig i köket. Detta förkläde som brukar åka av först efter att maten är färdig och vi har ätit och är färdiga. Då först kommer jag ihåg det och drar snällt av mig det. Detta är även något som händer allt för ofta även när vi har folk här. Men då brukar kära maken påminna mig och be mig ta av det. Kan inte förstå det. Jag hade för mig att kära makar tyckte om kläder med förkläden. Fast jag kan ju ha missuppfattat det också så det innefattar kläder med korta svarta kjolar med ett vitt litet förkläde ner till bara. Jo så kan det nog vara.
Men för att återgå till det jag kanske ville ha sagt så mixa inte blåbär i vid skål utan förkläde. Hur sugen du än är på smoothie. Bara ett tips mano a mano.
Jag kan upplysa om att smoothien blev himla god och tjejerna slurpade i sig i en rasandes fart.
Slutsatsen vi kan dra av detta är kanske att man aldrig är för gammal för att lära sig. Och detta bådar ju gott inför höstens studier.
Satt mig i lugn och ro vid datorn. Knappade in CSN på Google för att göra det lättare och ha en fin rullgardin med bara mina vanliga sidor. Vill ju inte inkräkta på deras plats precis.
Startsidan visade upp sig. “Så här fyller du enkelt i din ansökan för studiemedel” stod där och jag klickade glatt in mig. Du kan logga in med personliga uppgifter eller med ditt Bank-id. Men vad bra tänkte jag och plitade ner mitt Bank-id, naturligtvis med kära maken vid sidan om eftersom jag egentligen inte alls kan mitt Bank-id själv. Nu visade det sig dock att jag tydligen kunde det helt själv ändå fast jag inte trodde det. Pling, det finns inga verkliga ljudeffekter på CSN så jag gjorde en liten egen, lite mer för spänningen skull.
I en liten ruta stod det ett snällt litet tips:
”Har du rätt studietid, omfattning, beräknad inkomst färdigt så går det fortare”
Jomen det visste jag nog så jag fortsatte på steg ett. Jag fyllde lätt i vilken utbildningssort det var och vilken studieort. Detta gick ju som en dans. Så kom jag då till första problemet. Utbildningen. Det fanns två stycken som matchade min utbildning men problemet är om jag kunde välja vilken som. Det är så långt namn på utbildningen så den fick inte plats i själva rutan. Men jag klickade till slut i en av dom. Nu hade mitt lugn börjat ersättas med lite stirrighet, men bara lite. Klickade på fortsätt.
Studietid stod det i nästa ruta. När jag då gjorde beräkningar på veckor så stämde ju det inte alls. Jag fick det till 18 veckor nu på höstterminen och bara 21 veckor på vårterminen. Det spelade ingen roll hur många gånger jag klickade på den där beräknaknappen för den visade samma hela tiden. Nu var faktiskt stirrigheten ett faktum. Jag svor lite och klickade in mig på skolans sida för att se hur föregående terminer sett ut. Pling, nej fortfarande bara egna ljudeffekter. Då visar det sig att andra året är ganska långt eftersom man börjar i början på augusti. Men hur fyller man i det utan slutdatum. Svor lite igen över varför dom envisas med att ha veckor när jag ska läsa en utbildning på heltid som ger 425 yh-poäng. Hur svårt ska det vara att dra det på fyra terminer. Nu var inte bara min stirrighet och min frustration ett faktum utan även dom pulserande blodådrorna under håret i tinningen.
-Jävla skit. Varför ska dom göra allt så jävla krångligt för mig för muttrade jag till kära maken samtidigt som jag stängde ner.
Enkelt att fylla i min ansökan? Kanske om man följer tipsen och lämnar stirrigheten i ett annat rum. Jag gör ett nytt försök i morgon tror jag.
Satt vid frukosten och Lilly började sjunga lite. Och detta räckte tydligen idag för att jag skulle börja fundera lite.
Mormors lilla kråka skulle ut och åka,
ingen hade hon som körde.
Mormors lilla kråka skulle ut och åka,
ingen hade hon som körde.
Än slank hon hit,
än slank hon dit,
än slank hon ner i diket.
Denna text kan väl alla. Men frågan är vem kråkan är. Varför tar men en metafor till en kråka? För att det ska rimma på åka men annars finns det ju inget positivt alls i det ordet. Hade jag varit barn skulle jag säkert fått men för livet om någon och speciellt min mormor gått runt och kallat mig kråka. Och är det en kråkakråka så är frågan om varför den behöver skjuts alls eftersom den kan flyga.
I brist på andra tankar på morgonen kan det sluta såhär tragiskt genom att analysera sönder en kär gammal barnvisa som säkert ingen tänkt på innan. Men efter lite stimulans utifrån har jag tagit mitt förnuft till fånga, vad nu det är för uttryck. Ja menar, hur fångar man sitt förnuft. I alla fall så googlade jag lite, halleluja för Google, och hittade faktiskt en förklaring.
“Kråka är i det här sammanhanget ett gammalt smeknamn på flicka, därför benämns det som "hon".”
Men fortfarande, varför använde man kråka som smeknamn? Jaja, nog om detta. Nu ska jag ägna mina timmar fram till jobbet i eftermiddag med lite nyttigare saker. Som lite slösurfande kanske.
Sovit gott i natt? Det kan jag inte påstå att jag har i alla fall. Anledningen till detta är, för att ta det från början, att vi var iväg på 40-årsfest igår. Vi hade en supertrevlig kväll med god mat och underbara människor. Och lite alkohol var där också som, faktiskt, både frun och kära maken intog. Kära maken dock lite mer är frun.
Så när vi väl kom hem i natt har han blivit i det härliga sucka-rulla-sätta sig-stadiet. Detta innebär, för att skriva ut det i klartext, att han inte har någon ro alls fast han somnat. Nej då, han suckar och sätter sig upp för att sedan med en ny suck lägga sig igen. Vilket håll det blir spelar inte så stor roll. Så ibland har man en fot i ansiktet som dessutom sparkar lite spasmiskt för att sedan ha ett huvud i magen för att sedan ha en arm i ansiktet för att sedan åter ha en fot i ansiktet. Ja ni förstår säkert hur jag menar. Han är överallt i sängen och har inte en susning om att stackars frun ligger och försöker få lite skönhetssömn. Jag la till och med benet på hans glasögon också så dom tog jag snällt hand om. Men tror ni jag har varit smart och lagt mig på soffan? Nopp, jag har snällt legat kvar och blivit lite mörbultat. Kan kanske vara en öl för mycket även för mig för att förstå att jag kunde gjort det. Men nu klarnar allt. Ja dom säger ju att alkohol dödar hjärnceller och detta är väl ett klart bevis på det, för min del då.
Men nu ligger han på soffan och den där rytmiska snarkningarna ljuder svagt. Han ligger helt stilla så det föregående stadiet är förbi. Jag funderar på att följa hans exempel, horisontalt läge. Så blir det nog.
En ledig lördag klockan 6:56 ska det vara tyst i huset. Det var det också fram till klockan blev 6:57. Telefonen började ge ifrån sig hemska, gälla ljud. Jag vände mig om i sängen och fortsatte hålla mina ögon stängda. Det fortsatte ringa och jag hörde långt borta hur kära maken tog telefonen och kom in med den till mig, fortfarande med telefonen högt ljudande.
-Sjöstrand lyckades jag kraxa fram fortfarande med ögonen fortfarande slutna.
-Jag hej det är från bemanningen hörde jag henne säga. Det är så att det är en som är sjuk och jag får inte tag på någon annan så jag måste NOG beordra in dig. Är detta OK fortsatte hon.
Jag vet att man kan bli beordrad in i mitt jobb. Det är inte det som retar mig. Det som retar mig först är att hon inte ens ställde frågan om jag hade möjlighet att jobba idag utan att hon direkt gick på att hon var tvungen att beordra in mig. Det som retar mig ännu mer är att hon först beordrar mig och sedan frågar om det är ok för mig. Antingen beordrar man eller så frågar man. Har jag fått en beordra och hon sedan frågar om det är ok vad ska jag svara då. “Nej det är inte ok men vad har jag för val eftersom jag är inbeordrad?”. Och sedan att ljuga och säga att dom inte fått tag på någon annan när jag pratat med syrran och ingen har ringt till henne. Då säger man inte att det inte finns någon annan. Grrr.
Sedan jag började jobba har vi aldrig behövt beordra in på helgerna tidigare utan vi har löst det mellan oss med att ringa och fråga. Först när bemanningen har tagit över så har jag blivit uppringd 3 helger och detta är sedan i april eller maj när dom började. Ena helgen protesterade jag vilt. Jag svarar alltid i telefonen också men det är kanske dags att sluta göra det. Det verkar ju dom flesta andra göra så varför skulle inte jag kunna göra det också? Kanske för att ringsignalerna väcker alla andra i huset också och mina tjejer och även kära maken är tyvärr inte som mig som bara kan vända mig om och somna om. Nej blir dom väckta klockan 7 av telefonen så är det 7 som gäller.
Så nu mår jag bättre när jag fått spy av mig lite. Nu ska jag gasta upp mig för om några timmar ska vi på fest. Joho.
Sommar, sol och bad. Så härligt som det kan bli. Man sitter på stranden och njuter av solens värmande strålar som speglar sig i en spegelblank sjö. Barnen tjoar och leker vid stranden och dyker runt som fiskar. Stranden är full med människor i alla dess färger och former, som alla njuter av den välkomnande värmande solen. Kön till kiosken ringlar sig lång för att alla känner ett behov om en liten svalka med en glass. Detta är vad jag bryr mig om på stranden. Att njuta av vädret, vattnet och barnens plaskande.
Jag struntar fullständigt i hur folk ser ut på stranden. Smal, tjock, kritvit eller pepparkaksbrun. Jag struntar fullständigt i om där finns tjejer som är topless.
Detta sista kan tydligen vara lite känsligt för vissa. Jag har så svårt att förstå att folk går in i diskussioner mot topless med inställningen att barn ska slippa se bara bröst. Är det några som bryr sig minst om ett par bara bröst på en strand så är det barnen. Sen beror det säkert på hur man är hemma också. Har man skuldbelagt nakenhet redan där så är det kanske lättare att förstå att barn ser det som något onaturligt. Men är man öppen och anser att nakenhet är ok hemma så tror jag barn också ser det så. Väljer jag som förälder att aldrig visa mig naken tillsammans med mina barn så blir det en konstig kontrast för dom. Jag väljer att lära mina barn att det inte är skamligt att visa sig naken. Att duscha tillsammans eller att byta om tillsammans är något helt naturligt för oss. Barn har frågor och dom frågar hemma. Dom frågar kanske varför jag har stora bröst och då är det bara för mig att svara att “brösten växer när man blir större och att dom kan vara olika stora”. Jaha säger barnen och fått svar på det. Dom ser det som naturligt och det är först när man sätter in att det är sexuellt som det blir fel tänk. Och det är detta tänket som dom som skuldbelägger nakenhet verkar ha. För vill man inte att barn ska se bara bröst så är det för att dom sexualiseras. Man måste skilja på tillfällen när det är sexuellt och inte sexuellt. Kan man inte göra det så tycker jag att den som säger nej till all nakenhet, förutom när dom har vaniljsex med respektive i ett mörkt rum, som ska stanna upp och fundera på varför allt på kroppen ska sexualiseras vid alla tillfällen.
Vi är sexuella varelser, ja, men inte vid alla tillfällen. Så vad är man egentligen rädd för med ett par bara bröst på en strand? Ser man nakenhet som ok så ser man heller inte brösten där på stranden som något sexuellt, om man ens har lagt märke till att där finns någon som är topless. Men jag kan tänka mig att den som inte ser det naturliga bara ser brösten i sexuella sammanhang. Och då kan jag förstå rädslan om man inte vill att mannen i ens liv sak se dessa. För åter igen ska mannen sättas i sitt rätta jag enligt denna mobb, som en kåt, jag-kan-inte-hejda-mig varelse som så fort dom ser ett par bröst ska sätta på. Jag tycker verkligen synd om dom som tycker på detta viset. Och att dom sedan överför denna tron på sina barn också.
Så gillar man inte topless så säg då den verkliga anledningen. Lämna barnen utanför för jag lovar att ur deras synvinkel bryr dom sig inte.
Jag hade en litet tupperware-demo igår. Kan väl säga att det inte blev någon storvinst för säljaren men vi hade trevligt i alla fall och det är huvudsaken, i alla fall om man är den som sitter på stolen och inte står där framme. Jag fick lite mer saker till mitt redan överfyllda tupperwareskåp , till kära makens suckande min.
-Vad ska vi med allt till sa han. Vi har ju redan så mycket och så får du mer skålar och flaskor.
Men det är ju alltid bra att ha och jag ska nog visa att det kommer till användning, en gång i alla fall. Och med tanke på det överfulla skåpet började tankarna flyta iväg och genast hittade jag andra praktiska användningsområden till min ena sak.
Man skulle kanske kunna använda den som en ny “leksak”. Bred och bra men problemet är väl kanske bara dom små hålen. Men kanske en vinterleksak när man ändå har kläder på sig. Ingenting för bikiniklädda kroppar. Inte illa att tupperware även gått in för sådana roliga saker. Men jag insåg efter lite spekulerande att det hjälpte inte mitt tupperwareskåp ett dugg eftersom denna “leksak” ändå inte ska befinna sig där utan den skulle stå i redskapsbyttan. Så som vanligt var det bara mina tankar som svävade bort och på något vis hamnat på detta ämne igen. Jag förstår inte detta. Men visst ser det ut som en lite ny leksak? Jodå det gör den visst.
