Livskvalitet

Idag föds verkligen hoppet.

Sol och fågelkvitter med en temperatur på 8,5 grader. Det där kunde vi inte missa så jag och tjejerna tog på oss och gick ner till slingan.

Att sitta och lapa sol medan barnen leker i skogen är underbart. Att sitta och lapa sol och höra de dova sättningarna när isen sakta värms av solen är inte helt fel det heller. För varje sättning som blev ekade det i skogen och jag kunde för mitt inre se hur revorna for längs med isen och bildade en sicksack mönster som skulle spricka upp vilken sekund som helst.

Att känna sig sådär vår-cool. Att råka ta rundan om den nya kiosken för att köpa årets första pinnglass för att sedan åter igen hitta en bänk där solen strålar mot.

Att upptäcka den första gula krokusen i gräsmattan när vi kom hem. Att känna av småkliande ögon och rinnande näsa. Att känna hur kinderna bränner lite lätt av solen strålar som de tacksamt mottagit.

Vår tänka lilla runda som var planerad att bara få komma ut en runda runt sjön a´30 minuter slutade till slut på en runda hit och dit på över två timmar.

Livskvalitet på hög nivå. Och det finns åter hopp om det som komma skall. Och så jag längtar.