Jag, den nya generationen “det var bättre förr”

Jag, den nya generationen “det var bättre förr”, har liksom försökt att säga till mina barn att de även ska prata med sina vänner och inte enbart sitta vid datorn och spela tillsammans.

Så när den stora nu sitter och pratar i telefon med sin bästis samtidigt som hon spelar dator borde jag kanske vara lite glad. Det fnittras och det till och med sjungs lite melodifestivallåtar men jag känner ändå att jag blivit lite missuppfattad.

Live, IRL, verklighet är ord jag känner att jag nu måste framhäva. Jag, den nya generationen “det var bättre förr”, har ändå en lite förståelse när det faktiskt är så att bästisen är sjuk och de inte kan träffas. Men jag förfäras ändå lite.

Men det är väl vi, generationen som klättrade i träd (dock inte jag eftersom det var farligt), var ute från morgon till kväll med kompisar utan att våra föräldrar kunde nå oss, sov i tält och hela kvarteret lekte dunkgömma. Det är det vi räknar som socialt. Att träffas och göra saker tillsammans fysiskt och nu menar jag faktiskt inget snuskigt alls med det otroligt nog.

Men dagens ungdomar (och där blev jag lastgammal) anser nog att de är sociala fast de sitter instängda på sina rum med tio chatfönster öppna. De är sociala och är sociala med sina vänner. De träffar nya vänner och har vänner både i köttvärlden och i cybervärlden. De är sociala.

Men ändå kan jag inte låta bli att tycka lite synd om dem. Jag tycker synd om dem att de missar allt det där som jag upplevde när jag var ung. De sakerna som jag håller så kärt i mitt minne. Utelekar med vänner och otroligt många bus som våra föräldrar nog är glada att de inte vet om. Mina underbara barndomsminnen som är en del av mig.

Men vad kommer våra barn att ha för minnen när allt är så datoriserat. Kommer minnena vara vilka kläder de kunde köpa på Moviestarplanet och hur många VIP-vänner de hade? Jag vet faktiskt inte.

Men det är jag, den nya generationen “det var bättre förr”. Den gamla generationen “det var bättre förr” hade säkert samma undran med oss.

Hur skulle det gå för oss när MTV förstörde oss med djävulens musik när WASP (Siwerts we are satans people) lämnade dolda budskap i sina låtar och juckade sina gitarrer som om det var det sista skjutet de skulle få.

Men var det så stor skillnad på deras då som vårt då? Vi träffades fortfarande och gjorde saker tillsammans, fysiskt. Det gör de ju inte nu.

Jag hoppas att jag en dag kommer att skratta åt min oro över hur detta är. Skratta och fundera på hur jag tänkte där egentligen. För se, de är fullt fungerande sociala varelser ändå och det är väl det jag och kära maken måste se till att de blir. Vårt ansvar i denna svåra cybervärld.