Åh, vad jag avskyr godis. Jag avskyr röda bönor, lila hårda karameller, oranga apelsinkarameller, randiga gröna karameller och runda punschkottar . Avskyr, avskyr, avskyr.
För att inte tala om kristyrtoppar och geleblobbar. Avskyr, avskyr, avskyr.
Och det som är värst är minsann choklad. Choklad som smälter för att sedan börja växa när man fått smak på det. Avskyr, avskyr, avskyr.
Och jag avskyr att det ändå lockar mig i fördärvet och tvingar sig på mig. Jag känner ett tvång att fortsätta med mitt godis fast jag kanske vill sluta. Det är ett helsike att vara beroende och med tom, sockerstinn blick ändå knapra mängder.
Det är fruktansvärt frustrerande när man inte kommer förbi en bana. Jag vet inte hur länge jag suttit fast på denna bana men jag får helt enkelt inte dragen att räcka. Men jag sitter där, troget, och flyttar mina karameller i hopp om att denna gången är den gången det kommer att hända. Kan väl säga att det är tur att det bara finns 5 liv åt gången. Jag har ju ett liv vid sidan om också.
Candy Crash, jag varnar er. Börja aldrig med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar