Testa aldrig Ben & Jerry om det inte är så att ni vill komma den där biten närmare himlen

Jag, galssomanen, väljer att köpa ett paket glass som lördagsgodis igår. Detta med motivationen att jag sedan har några lördagar framåt. Ja, och hur tänkte jag där?

När jag dessutom bestämde mig för att nu var det minsann dags att prova den där Ben & Jerryglassen som alla pratar om. När jag stod där och skulle välja vilken smak föll det sig naturligt med en chocolate fudge brownie. Inte så värst genomtänk kan jag avslöja.

För i den där paketet fanns den mest lena chokladglass jag ätit. Och i den lena chokladglassen fanns mörka bitar av seg browniefudge-kaka. När det landade i min mun ville jag bara slänga huvudet tillbaka i ett utdraget stön och bara utbrista: Yes, yes, yes. Den söta glassen tillsammans med den bitterljuva, sega kakan kan slå hål på vilken diet som helst. Och det gjorde den.

För det där med att jag nu kommer att ha lördagsgodis några lördagar framåt är ganska kört redan nu. Jag har liksom söndagslunchat lite också om man säger så. Och jag sitter här nu och är sådär ljuvligt chokladhög som det kan hända att man blir ibland. Jag är en bit närmare himlen.

Och är man en bit närmare himlen fungerar inte det där resonemanget att det nog är bästa att gå och slänga den halvan som är kvar. Som en säkerhetssak. Finns det inget så kan jag inte heller bli frestad av det. Men det är bara så att en bit av himlen kan man inte slänga. Big no, no.

Så det är väl bara att inse att jag kommer att få offra mig på detta. Jag kommer aldrig att kunna låta den vara där den är nu. Helt ensammen i kylan. Så jag får låta den komma ut och känna min oändliga värmande kärlek. Herregud vad jag är omtänksam.

Så jag höjer ett varningens finger här. Testa aldrig Ben & Jerry om det inte är så att ni vill komma den där biten närmare himlen. Men då gör ni det på eget bevåg. Det gjorde tyvärr jag. Suck…