Jag har köpt ögondroppar till Molly för hon har haft kli i ögonen ett tag.
Jag ringde vårdcentralen, som bemannas av en distriktsköterska så vill man ha läkarkontakt så är det fel ställe, för att fråga lite om det. Och tydligen kunde det finns pollen ute fast det fortfarande är vintertemperaturer ut. Detta bliv jag faktiskt riktigt förvånad över och jag har dessutom inte känt av min allergi ännu.
Men hon tyckte i alla fall att vi skulle prova med droppar mot allergi eftersom det gav resultat snabbt om det visar sig att det är allergi. Så nu gäller det bara att vänta och se. Oavsett hur det blir så måste vi ha tag på en läkartid sedan.
Hon var otroligt duktig när jag droppade henne. Kära maken stod mest och fnittrade när jag berömde henne. Det kan kanske ha att göra med hur jag beter mig de gånger han har försökt ge mig droppar.
Ni vet när man slappnar av i ögonen och har de vidöppna men så fort någon kommer i närheten så åker de igen som en rädd mussla. Så försöker man slappna av när man känner hans varma hand mot pannan och så kommer fingrarna. Jag försöker verkligen slappna av med ögonen är hårdare slutna en den förbannade musslan. Han stod där och försökte bända upp mitt öga och jag tror till och med att han svor lite åt min tramsighet. Jag slappnar av nu sa jag men så fort hans hand kom i närheten så var ögat stängt igen. Jag försökte öppna ögat men det enda jag öppnade var nog min mun. Jag avskyr verkligen ögondroppar.
Jag kan tycka att det skulle varit skönt att bli av med glasögonen men har bara ett litet problem. Hur? Kanske inte det lilla problemet heller. Linser? Jo men självklart om jag skaffar sådan där ställning som de använder sig av i A Clockwork orange. Då kanske någon hade kunnat stoppa in dem på mig men efter en dag sådär hade de nog suttit fast på ögat sedan.
Laser? Ja kanske o jag hade varit beredd att bli lasrad i resten av ansiktet också eftersom jag hade legat där och vridit mig i ångest.
Så han fnissade lite och denna gången ger jag honom det. Han har liksom varit med om det. Så jag är väl mest glad att Molly inte fått den genen från mig i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar