2013/04/04

Det där är helt klart en bedrift att jämföra med en evolutionisk händelse

Ibland händer det saker som man trodde var helt omöjliga.

Saker som man nästan skulle kunna jämföra med när den första fisken upptäckte att den kunde ta sig fram på land.

-Nämen hej, vad är detta för söta små saker som bara sitter där på min mage. Jag trodde de var till för att simma med men se på tusan, jag kan minsann gå på dem. Och vad skönt det blev att slippa andas vatten. Snacka om att man har ett grustag i munnen ibland. Detta var ju coolt.

Något sådant. Eller möjligtvis som när den första apan upptäckte vad den kunde använda händerna till förutom att hänga i träden.

-Nämen hej, jag kan ju använde dem tillsammans och jag kan minsann nypa tumme och pekfingret mot varandra också. Doris älskling, kolla in mig. Jag har en sten i ena handen och en nöt i andra. Smack, sten mot nöt och där finns tydligen annat gott i den. Åh, Doris tänkt dig att strö dessa ovanpå din goda bladsallad med löss.

Något sådant. För det var nästan så det var. Evolutionen fortskred.

-Nämen hej, de där benen som jag använder och tar mig fram gåendes på kan användas att ta sig fram fortare på. Jag kan liksom flytta dem fortare för att övergå i en annan form av gående som vi skulle kunna kalla springa. Det där var ett bra namn på något sådant revolutionerande. Springa. Jag testar en bit och ser så inte benen ramlar av. Denna gången är det inte för att jag blivit jagad av en sabeltandad tiger eller någon annan otäcking. Åh, herre min skapare, jag gör det av nöje. Nöje.

Någon sådant skulle man nästan kunna tänka sig att jag funderade på när jag idag tog mina första stapplande springsteg ute. Ute, med risk för upptäckt. Inte speciellt långt men långt för mig. Det kändes helt ok och jag hade troligtvis fortsatt lite till om jag inte hade haft stavarna att asa på.

Men det där är helt klart en bedrift att jämföra med en evolutionisk händelse. En stor sådan.

Inga kommentarer:

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails