Vad gör man med en WEB-kamera?

Vad använder man en web-kamera till?

Jag har fått en web-kamera, en riktigt modern sak tror jag som verkar ta kanonbra bilder. Men vad använder man en cam till? Jag är ju som jag är och jag kan bara tänka på snuskiga saker som den kan användas till. Som när man lägger ut sig själv på diverse sidor eller där finns någon i andra änden som tar på sig själv. Men detta känns kanske inte som prio 1 att göra med den. Den sitter på min dator som är i sovrummet och har vår säng bakom sig. Lär säkert vinkla bort den när vi går och lägger oss om kvällarna. Är dumt om den på något vis skulle starta. Ni vet AI, Artificiell intelligens. Vi börjar närma oss dom årtal nu som många filmer handlar om. Där maskiner börjar leva ett eget liv på grund av någon sorts intelligens som dom lyckats få med sig på vägen. Ja man kan aldrig vara för säker.

Men man skulle kunna använda sig av Skype, vilket innebär att man ska kunna prata över cam med andra gratis. Det hade kanske varit något när man har syster yster i Oslo. Kan bli lite dyrt när hon bara har mobil dessutom. Någon som har erfarenhet av Skype och hur det fungerar?
Fast jag måste erkänna att även Skype låter som något nät taget från någon Terminator-film. Något som strävar efter att få eget liv.

Så vad gör man men en Web-kamera?

Detta med dialekter

Dialekter är jäkligt spännande saker faktiskt. Att vi i värt avlånga land kan låta så totalt olika beroende på var vi kommer ifrån. Sedan finns det naturligtvis mer eller mindre, ska jag kalla det smickrande, dialekter enligt mig.

Personligen tycker jag skånskan är en av dom finaste dialekter vi har i vårt land och även en del av norrländskan också. Detta beror säkert på att det är dialekter som har funnits runt mig hela livet. Men just skånskan har vuxit med mig för när jag var yngre gillade jag inte den. Men nu är jag stolt över min dialekt och att det är en av dom finaste.

Därför har jag väldigt svårt för hur man väljer att träna bort sin dialekt. Att man självmant väljer stockholmska framför skånskan är helt otroligt. Att man som skådis gör det för en roll är väl sin sak eftersom det kanske krävs en viss dialekt för en viss roll men att man sedan håller fast vid den. Det är ju faktiskt så att stockholmare säger att det är rikssvenska men då skulle vi få ett helt nytt skriftspråk också. För det är faktiskt så att många stockholmska dialekter pratar inte som står. Fast det är fler dialekter som har det så också.
Ta till exempel ord med ä i. Dessa ä blir automatiskt uttalade som e. Det Är fint blir Det Er fint.
Sedan har jag personligen svårt för värmländskan och blekingskan också. Och en riktigt grov småländska är inte heller att för ljuv musik i mina öron.

Men sedan är det ändå så att det är lite spännande med dialekter hur mycket eller lite man gillar dom. Det skulle faktiskt varit intressant att läst på lite mer om det för att få reda på varför dialekter låter som dom gör just på det stället. Nu pratar jag om dom stora dialekterna för sedan finns det en uppsjö av lokala dialekter på dom stora dialekterna också. Känner mig plötsligt lite nördig när jag skriver. Jaja, strunt samma.

Sifo gjorde en undersökning tidigare i vår om vilken dialekt som var sexigast. Roligt att det blev dom riktigt utpräglade dialekterna som ligger i topp även om jag bara kan hålla med om 2 och 3. 

Sexigaste dialekterna enligt Sifos undersökning

1. Göteborgska (18 procent)
2. Norrländska (17 procent)
3. Skånska (16 procent)
4. Värmländska (15 procent)
5. Dalmål (9 procent)
6. Gotländska (8 procent)
7. Stockholmska (7 procent)
8. Småländska (5 procent)
9. Västgötska (4 procent)
10. Halländska (1 procent)

Vilken dialekt tycker du är sexigast?

Rökare, hur tänker ni?

Ibland förstår jag faktiskt inte hur en del vuxna människor tänker.

På en lekplats verkar detta vara mer en regel än undantag. Att vuxna människor förpestar världen för alla andra med sin rök är väl inte det värsta. Men när fimpar bara slängs direkt ner i sanden där barn sedan ska leka är få jäkla respektlöst och rent IQ-befriat. Jag har aldrig förstått varför man är så totalt tom i skallen att man gör en sådan sak. På en plats där barn ska leka och gräva. Där ett litet barn på ett ögonblick stoppar en äcklig fimp i munnen. Tittar man sedan runt på lekplatsen så står där många soptunnor att slänga i men ändå bara slängs dom rätt ner. Varför måste jag fråga er som gör det? Hur tänker ni?

Jag förstår inte heller hur man väljer att låta sitt skräp bara ligga slängt på backen. Åter igen finns det soptunnor runt hela lekplatsen så det är inte många steg som behövs för att komma till en sådan. Det låg säkert tio sugrör slängda runt vårt bord. Som förälder lär man väl ändå sina barn att man inte slänger sitt skräp på marken utan att man tar det med sig. Har man fick med sig kan man lika gärna plocka ner en extra påse också som är lätt att slänga skräpet i. Eller det är för jobbigt?

Det är inte så konstigt, men väldigt onödigt, att polisen måste lägga resurser på sådant här jäkla trams när vuxna människor inte verkar förstå hur man ska bete sig. Det är väl inte så jäkla svårt att plocka med sig det man hade med sig. Undra om den nya lagen även gäller fimpar och snusbläddor. Det borde det väl vara eftersom det är nedsmutsning även det.

Som före detta rökare har jag också slängt fimpar lite här och var. Men inte fasen för att jag skulle slänga dom där barn vistas. Som före detta rökare har jag också varit otroligt egoistisk. För många rökare är fruktansvärt egoistiska. Som rökare väljer du att röka och då kan du ändå göra det så jag som valt att inte röka och utsätts för detta. Det är fruktansvärt äckligt att komma ut från en affär och behöva sicksacka genom en hord av bolmande människor. För tro inte att dom flyttar sig. Nej då dom står där i ett blågrått rökmoln som alla andra också behöver gå genom. Det är väl ändå inte för mycket begärt att kunna tänka på att andra inte är intresserade eller kanske inte ens tål denna vidriga rök. Men det verkar som att är man rökare så måste man hävda sin rätt att få röka och då gör man det där man tycker. Att man kanske hade kunnat gå fem meter åt sidan för att inte stå precis utanför utgången vekar inte finnas i tanken hos många.

Detta är väl en sådan där sak som kan ältas i oändlighet. Men det går inte att komma ifrån att många rökare är egoister. Jag har själv varit där men jag är glad att jag lämnat det. Så enkelt är det.

Bitterfittan Nettan  

Sex nyanser av rött

Låt mig berätta lite om färger.

Färger finns i många olika nyanser. Och om jag bara tar en färg  såhär rätt ut i luften, röd, så ska jag förklara.
Den röda färgen kan börja i en lite skär ton. Denna ton kan kallas grisskär och denna är en relativt ljus ton i den röda nyansen.
Denna grisskära kan sedan gå över i en nyans kallas skavsårsröd. Denna nyans är graden mörkare än grisskär men lite mer åt det röda hållet.
Sedan har vi röd, som vi kan jämföra med tomat om jag ska prata klarspråk. Bara så alla är med. Helt vanlig röd alltså.
Denna röda övergår sedan i stoppljusröd. Och detta säger sig själv att den är ganska röd för att alla ska se att man ska stoppa.
Den sista dokumenterade röda färgen är kräftröd. En mörk, illröd färg som passar på borden runt om i landet någon gång i augusti.
Det finns faktiskt en röd till men den är ovanlig. Det blir om man lägger ihop stoppljusröd och kräftröd. Denna färg, kallad signalkräftröd, är mycket röd.

Nu när jag bara råkade ta just röd färg så kan jag då berätta att vi har varit nere i Grannhålan på stora lekplatsen. Molnigt och lite lätt blåst. Men det molniga har under dagen skingrats så under 3 timmar har solen tittat fram mer och mer men fortfarande med en skön bris. Så skönt att sitta och lapa sol. Då i alla fall.

Årets första misstag. Den obligatoriska grisskära färgen som i början av sommaren brukar pryda min hud hoppar jag över i år tydligen. Vi har alla nyanserna färska i minnet väl? Ni förstår att jag, helt ovetande, har bestämt mig för att gå på den kräftröda färgen med en gång. Mina underarmar pryds av denna väldigt klara färg. Men inte nog med det. Jag har fått den mycket ovanliga nyans av signalkräftröd i min panna. Denna stackars panna som alla andra år haft lite skydd av min lugg. Men eftersom jag nuförtiden har bestämt mig för att låta den växa har jag nu en fin liten klämma som håller undan den. Kanske inte så smart idag kan man tycka. Det spänner och drar rejält i pannan. Kanske lite hetta med.

Vilken tur att jag valde just röd att förklara nyanser om. Det hade jag ingen aning om att det skulle bli såhär.

Det är ändå så många som bryter mot lagen så vi ändrar den???

Jag kan inte riktigt sluta fundera på detta med att göra det lagligt att bryta mot lagen.

Anledningen är, som många säkert har läst om, att i 08-land vill man göra det lagligt för cyklister att cykla mot rött samt att cykla mot enkelriktat.
Att cykla mot rött innebär högersväng när det är säkert. Frågan är bara när man anser det är säkert att svänga höger. För det räcker att köra ner i vår lilla Håla så kan man se cyklister svänga ut på en större väg utan att så mycket som att lyfta blicken för att titta om där kommer någon bil. Och en och en annan bil finns här ändå. Så jag som bilist måste slänga mig ut lite mot mitten för att cyklisten kommer i hög fart och tar ut svängen rejält. Och vi har inte ett enda rödljus i vår lilla Håla. Jag vet faktiskt inte om det skulle bli så mycket säkrare för någon. Ändras lagen så att det skulle vara tillåtet är väl risken att dom blir ännu mer nonchalanta eftersom dom nu helt plötsligt har lagen på sin sida.

Men det är inte så mycket att dom vill ändra på lagen som jag reagerar på utan anledningen. När en politiker går ut och säger att “det är ändå många som redan bryter mot reglerna så det är bättre att göra det under ordnade former”. Då blir jag allt lite fundersam.
Man kan inte gå ut och säga att det är ändå så många som bryter mot reglerna så då är det bäst att ändra. Signalerna i detta uttalande skulle mycket väl kunna tolkas, och tolkas, som att bryt regler så ändra vi lagar. Ska vi plötsligt börja ändra på lagar för att dom bryts. Hela tanken är ganska sjuk.

*Det är väldigt många som kör över 30 km/t på denna sträcka utanför skolan så det är bästa att ändra det till 50.
*Alltså på lördagar har vi väldigt många slagsmål och misshandel här men eftersom det är så många så får vi nog ändra reglerna att det är ok.
*Det är så många kvinnor som säljer sig själva över nätet för att få vardagen att gå ihop. Klart dom ska få göra det, dom har ju barn att tänka på.
*Många dagen-efter-bilister åker fast i kontroller. Men det är nog bäst att ändra på detta så dom får köra vidare.

Jag vet att det inte är samma saker som att cykla mot rött men det är själva tanken jag vill åt. Är det ok att ändra lagar för att många bryter mot dom? Absolut inte enligt mig. Inte enbart med ett sådant uttalande. Sedan kan man ändra på grund av andra anledningar men inte för att det “ändå är så många som bryter mot dom”.  Japp, bara en liten onsdagsfundering för att väcka en onsdagstanke. 

Ett helt annorlunda besök hos den rälige

Jag är från och med nu en förespråkare för Stesolid. Jäkla vad en liten vit tablett kan göra underverk som jag faktiskt inte trodde på.

Klockan halv 6 ringde mobilen av en påminnelse. Tablett, skrek den ut. Denna tablett har jag varit väldigt nervös över idag. Jag är inte alls så förtjust i att stoppa i mig tabletter bara sådär men jag ansåg att detta var inte bara sådär. Detta var för att kanske klara mig igenom det där besöket hos den rälige som jag inte fixade förra gången.
Så jag gick ut till medicinskåpet och låste ute min lilla burk. Med ett diskret ploppande ljud gick locket upp och tabletten låg blottad. Utan att tänka vidare svalde jag den. Efter en stund började jag känna mig lite matt i musklerna men intalade mig att det säkert bara var en placeboeffekt för att jag väntade mig att något skulle hända. Men, nej då. Fler effekter började smyga sig på mig. Mycket härliga sådana för jag mådde riktigt bra i kroppen vilket gjorde att jag kände mig mycket leendes. Men om det berodde på tabletten vet jag inte.

Så lastade kära maken in barnen i bilen och körde mig upp till den rälige. När jag gick där på infarten för att komma till den bruna dörren väntade jag mig att klumpen i magen skulle komma smygandes. Men jag kände inget. Dörren gick upp med ett litet sug och jag var åter inne i det heligast. Lukten och ljuden påminde mig om min totala ångestattack förra gången jag var där. Jag satt mig i soffan och tog tidningen. Inte en enda hjärtklappning. Jag kände efter lite extra men nej då, hjärtat slog lugnt i mitt bröst.

Så stod han där, den rälige. Fortfarande ingen reaktion från verken min mage eller hjärta. Gick in och jag tror minsann att jag log när jag satt mig.
Salva, spruta, borr, tvinn, klet och ett stadigt handslag. Så jag har idag tagit mig igenom en lagning utan minsta ångest. Inga tårar, inga hjärtklappningar och ingen klump i magen. Detta kan jag fortfarande inte riktigt smällt att jag har gjort. Och jag har svårt att fatta att en liten tablett kan göra sådana underverk. Och jag känner mig helt upprymd av vad jag faktiskt har lyckats med. Duktiga jag.

Jag kommer aldrig mer tacka nej till en tablett bara för att jag känner mig dum av anledningen jag tar den.
Så mer Stesolid åt svenska folket. Helt klart.

Muterade flugor?

Jag är helt säker på att flugorna i detta hus under några år har muterat till djungeltelegraferande varelser.

Här är så jäkla mycket äckliga flugor. Och tar man fram flugsmällaren så försvinner dom illa kvickt. Härav min mutantfilosofi. Ta fram en flugsmällare och nuförtiden vet dom vad det är. I generationer tillbaka verkar detta ha blivit inpräntat i deras arvsmassa. Ses en lång sak med en bred platt sak framtill så fly, fly för era liv så ni kan fortsätta att irritera dom stackars tvåbenta varelserna med ert surrande.
Nu får jag avslöja att denna mutation även har spridit sig till kladdiga flugfångar-spiraler som hängs i taket. Sitter där några flugor i dom. Nopp inte en enda har behagat att utforska denna sak närmare. Så telegrafen har nog gått här: “Låt bli hängande saker som ser bruna och ser mysko ut. Dom är farliga. Tänk på att ni måste överleva så att ni kan fortsätta att irritera dom tvåbenta varelserna”.

Japp, jag är helt säker på att dom har muterat och vet vad dessa två saker är.

Den kända mannen

Den stora silvriga bussen med hans kända namn, skrivit i svara stora bokstäver på sidan, krängde till när föraren lutade sig framåt för att komma åt chokladbiten som låg där. Samtidigt drog han lätt i ratten och bussen följde med ett ryck efter hans kommando. Men föraren rättade snabbt till sig och bussen kom på rätt köl igen. Så framför den stora rutan såg föraren en ändlös dammig väg som slutade någonstans där framme i horisonten. En och en annan mack dundrade dom fort förbi. Han gäspade lätt med piggnade till när han slängde en blick i backspegeln.

Längst bak i bussen på den stora sängen som täckte hela bakre delen av den stora bussen låg mannen med det kända namnet. Under honom låg en kvinna med benen brett isär samtidigt som mannen låg ovanpå. Han var djupt begravd i hennes varma fuktiga väta samtidigt som hon stönade lätt och sakta mötte hans rörelse. Hon låste benen på hans rygg för att låta honom komma djupare och han lutade sig ner mot henne för att kyssa henne. Han viskade ord i hennes öra, ord som någon älskare aldrig hade sagt till henne och detta gjorde henne ännu mer villig. Bussens rytmiska vibrerande förde dom närmare den där punkten som var så nära. Andhämtningar blev till flämtningar. Han reste sig upp på armarna för att kunna se henne i ögonen. Hon såg lusten i ögonen och när dom nådde klimax höll dom fortfarande fast varandras blickar. Blickar som gjorde att den sköna känslan drogs ut eftersom den speglades i den andras ögon.
-Du är så jävla vacker viskade han fram medan hans andetag lugnade sig. Hon log mot honom.

Föraren var inte trött längre utan kände sig upprymd av det han sett. Sakta började bussen fyllas med folk som inte varit med innan. Men bussen körde fortfarande så folket som kom var som spöken som plötsligt materialiserades. Bussen fylldes med tyst viskande innan det utvecklades till fullt prat. Bussen hade för några minuter sedan varit tom, förutom det älskande paret, och nu var det fullt liv.
Kvinnan och den kända mannen fanns inte kvar i bussen längre. En buss som hade förvandlats till en helt vanlig silvrig buss, utan något känt namn skrivit i svart på utsidan.

På en mack stor en kvinna och en man. Dom tittade ut på den dammiga vägen utanför när en silvrig buss dundrade förbi och lämnade kvar ett stråk av damm efter sig. Mannen, som var känd, tog kvinnan i handen och dom öppnade dörren till den lilla macken. Dom gick sakta in och den uttråkade expediten tittade upp. Han kände igen den kända mannen men trodde bara att det var någon som var lik honom. Han nickade till honom och den kända mannen nickade tillbaka innan dom försvann bakom en hylla. Dom öppnade dörren ut till lagret men istället för att komma till ett lager öppnade sig en scen, en liten intim scen. Och framför scenen stor ett litet hav av människor. Han vände sig till kvinnan och kysste henne lätt.
-Du väntar väl på mig frågade han och hon nickade till svar. Så försvann han ut och för några sekunder stod hon kvar, där på gränsen mellan macken och scenen.

Så kände hon havet av människor runt sig och hon stod nu nere på golvet tillsammans med alla andra. På scenen stod en känd man. En man som det kändes som om hon varit mycket nära en gång i en annan värld. Känslan av detta ville inte släppa, att hon kände honom och att han var hennes. Men från en liten dörr på scenen kom en kvinna ut. Hon gick över scenen för att slutligen omfamna den kända mannen. Kvinnan på scenen hade lika gärna kunnat vara kvinnan i havet av människor. Och tittade man riktigt noga kunde man se den trötta expediten bakom disken innan den lilla dörren stängdes. Minnet på kvinnan i havet av människor suddades sakta ut tills hon nu bara var en av många som kommit för att lyssna på den underbara kända mannen.

Rasta fingrarna

Så har jag åter igen hamnat i en sådan där tråkigt svacka, om man nu kan kalla en dags frånvaro för en svacka. Det kliar i fingrarna att skriva men jag kommer inte på något vettigt alls att printa ner. Jag tänker och tänker och inga bra idéer ploppar upp. Sitter och kollar runt lite i tidningarna för att kanske hamna på någon intressant debatt som får igång mig men inte ens detta fungerar idag. Sex, orättvisor och sådana andra ämnen tänder mig inte heller Så nu är det väl mest för att få rasta fingrarna lite gran. Det är riktigt jobbigt att vilja skriva men inte komma på vad.

Min icke temperamentsfulla dotter, den stora, har idag blivit så arg att hon spräckte sin cykelhjälm. Enbart genom att drämma den i golvet. Hon ville sedan ut och cykla men se det gick inte så min nu ännu argare dotter tyckte att jag skulle köpa ny med en gång. Jag talade då om för henne att det kunde jag inte alls göra för vi skulle inte ner till stan utan hon fick snällt vara utan att cykla nu ett tag. Kände faktiskt att jag måste visa att det inte är ok att ta sönder saker för att få nya med en gång. Så det kommer dröja någon vecka innan en ny hjälm inhandlas samt att hon inte kommer att få veckopeng på två veckor heller.
Och nu sitter jag och har dåligt samvete för att kanske varit för hård. För det känns nästan så. Fasen vad det är svårt att vara förälder ibland.

Det var en gång…

En gång för länge sedan när människor var lite mer, hmm vad ska jag säga, pastelliga kanske och håren hade antagit höjden och risigheten av ett välbyggt skatbo och axlar var så breda att det var sidleds genom dörrar som gällde. Då var denna idag vuxna, kloka kvinna bara en liten flicksnärta.

Låt mig berätta om hur denna flickas föräldrar ordnade nudelkvällar tillsammans med andra par. En helt ny grej i ett årtionde som kantades av nya, häftiga grejer. Men denna lilla maträtt, eller vad man nu ska kalla den, var en väldigt stor grej hos mina föräldrars vänkrets. Så det bullades upp med diverse smaker så det var bara att välja. Men det vara bara köpt en var för dom var dyra då, kostade nog som dom gör idag ungefär 5 kronor styck skulle jag tro. Sedan fick man en djup tallrik med en hård, nudlig sak på och kokande vatten hälldes direkt på. Så var det bara till att sitta och försöka mjuka upp denna “delikates”, förutsatt att man hade lyckats få en smak man gillade, med en gaffel. Dom blev aldrig riktigt mjuka men vad visste jag hur dom skulle vara. Så kryddade man, jag var lite känslig för krydda så det var bara en halv påse som gällde, och slevade sedan i sig med en gaffel. För spadet åt man ju inte. Kvällen avslutades sedan med att videoapparaten sattes på. Den där klumpiga, stora saken som öppnades ovanpå. Fast vi hade aldrig någon video så det var kanske därför vi tyckte det var så spännande. När videon var slut sov man alltid på soffan och blev väckt av att taxin stor och väntade. Så åkte man hem och kröp ner i sin säng i rummet som var otroligt rosa med stora fjärilar på hela tapeten.

Nudelkväll, så otroligt nördigt det låter. Att vi idag ser nudlar som en liten reserv när orken eller fantasin tryter till lunchen mot att samlas för att faktiskt äta nudlar. Det händer en hel del med våra matvanor och mycket kommer tillbaka men jag tvivlar starkt på att vi kommer att återgå till just nudelkvällar. Eller vi kanske ska rösta för dessa igen?

Ps. Det tog långt in i mitt vuxna liv innan jag förstod att nudlar ska kokas. Kanske inte så konstigt.

Manlig strippa V. Kvinnlig strippa

Tjejkväll kan man ibland se på olika ställen. Tjejkväll som i att tjejer går in billigare eller att det gynnar tjejer på olika vis.

I en reklam på radion pratade dom om tjejdag på en affär, en helt vanlig affär.

“Kom till EKO och det finns en massa erbjudande för dig som tjej. Vi kommer även ha en modevisning där du kan se kalsongmodet”

Visst låter det trevligt? Men, och det är ett stort men, jag undrar hur reaktionerna skulle bli om det hade varit en reklam riktad till killar.

För det första hade det troligtvis blivit mutter från tjejerna varför det bara finns erbjudande till killar. Och så hade hela jämnställdhetsdiskussionen blommat upp.

För det andra skulle jag verkligen vilja se hur en modevisning med tjejer i underkläder för killar hade mottagits. Detta är kan jag se framför mig. Hur en hord av feminister går i taket över dom sexfixerade männen som sitter och suktar över dom stackars kvinnornas kroppar. Hur denna hord av feminister i princip skulle anklaga männen för att dra fram sina slanar och dra av sig lite där framför kvinnorna. Så min fråga är var skillnaden ligger i att ett gäng småkåta, sexsuktande kvinnor står och suktar efter manliga modellers kroppar. Jag har svårt att se skillnaden i alla fall. En kåt, glansig blick är samma oavsett om den kommer från en man som tittar på en kvinna som om det skulle vara en kvinna som tittar på en man. Men varför är det då ok för oss kvinnor att bete oss som en hord fjortisar som längtar efter sin första kyss. Ska det vara en del av jämställdheten att det är ok att 7-8 män i inoljade, muskulösa kroppar strippar för en publik bestående av 100-tals skrikande kvinnor? Är det för att kvinnor varit objektifierade så länge så nu är det ok att göra likadant med männen fast vi tycker det är fel med kvinnorna? Eller det är så jäkla enkelt som att kvinnor ska var väsen som är hjälplösa och med hjälp av sina kroppar ska locka till sig dom helt hjärnlösa männen som bara tänker med det lilla huvudet? Ni vet den där synen där män inte har någon egen vilja utan bara styrs av sina lustar, den där förnedrade synen som många verkar ha. Klä dig utmanande och du får skylla dig själv eftersom män inte kan kontrollera sig utan enbart lyssnar på den ryckande baguetten som finns mellan benen. Den där sjuka synen av hur män och kvinnor är.

Men helt ärligt så förstår jag inte riktigt varför det är så. Inte för att jag klagar på att det finns tjejkvällar eftersom det gynnar mig men jag förstår inte varför det ska behövas. Och jag trodde faktiskt att det hade blivit förbjudet att skilja på till exempel priser beroende på kön. För visst kom det en sådan lag eller liknande för något år sedan? Eller den slog kanske aldrig igenom. Hur som helst så skulle jag vilja se reaktionerna om dom på radio gått ut med samma reklam fast riktad till killar. Gnuggar mina händer lite .  

JAG ÄR INNE

Jag har varit på intervjun till skolan nu. Och det gick väl sådär.

Skojar faktiskt bara. Det gick bra. Det gick så bra att hade jag inte haft mina öron hade leendet slutat i nacken.

-Du har en mycket bra profil och det är inte många som har den insikten av vad distrubitionslogistik handlar om som du har. I midsommarveckan kommer antagningsbeslutet och du ska bara svara ja eller nej.

Jag är alltså inne på skolan. Helt jäkla otroligt. Jag vet inte vad mer jag ska säga. Det är inte ofta jag känner mig helt stum men jag är så glad så jag skulle kunna dansa rundor här. Det kommer att bli av . Jag återkommer när jag lugnat mig.

Hur var det när jag föddes?

Det kan bli lite panikartat ibland när Molly drar igång sina funderingar. I alla fall för mamman.

-Mamma, hur var det när jag föddes frågade hon mig när hon satt uppkurad mot mig i soffan.

Åh, shit tänkte mamman med en gång. Nu är det dags för det där jag gärna pratar om men inte med barnen kanske. Väntade bara på frågan om hur barn blir till. Ska jag dra den lång eller korta tänkte jag under en ögonblick sekund. Den där versionen där pappan stoppar snoppen i mamman och få lite följdfrågor. Men jag kan ju vara lite ful och dra den verkliga versionen där barn blir till i en petriskål på sjukhuset. Nja, blir kanske lite fel i verkligheten för henne då. Kommer själv ihåg när jag och en kompis lekte med Barbie och naturligtvis att dom skulle få barn. Min kompis chockade mig totalt när hon talade om att man måste knulla för att få barn. Knulla sa jag och såg frågande ut. Och så berättade hon och jag håll på att ramla av sängen. Herregud, så  kunde man inte göra och så var det ju inte alls. Man slutade med p-piller så blev man med barn, vem har sagt något om det där andra. INGEN. Kan väl säga att vi blev ovänner den där dagen eftersom båda visste att dom hade rätt eftersom deras föräldrar hade talat om det. Nu vet vi vilkens föräldrar som hade talat mest i klarspråk.

-Vi åkte in på sjukhuset också födde jag dig svarade jag och hoppades inte på någon följdfråga.
-Men hur gjorde dom när dom plockade ut mig från din mage?
Jaha där kom det ändå tänkte mamman samtidigt som hon såg kära maken sitta vid sidan om och le stort. Hon riktigt hörde hans tankar hur hon nu skulle klara detta samtidigt som en lättnande sten föll från hans bröst eftersom det nu var mamman som fått frågan.

-Dom plockade inte ut dig gumman utan du kom genom, mamman gjorde en liten paus för att hitta rätt ord, snippan sa hon. Och med dom orden sagda hörde mamman hur konstigt det lät även om det var sanna ord. Och samtidigt bröt Molly ihop i ett hysteriskt fnitter.
-Men mamma då. Det kan man ju inte svarade hon.
-Jo så är det svarade mamman och ville verkligen inte ta denna plötsliga diskussion längre.
-Det tänkte jag aldrig göra sa hon och där slutade samtalet.

Så frågan om hur barn blir till kom inte. Men mamman har i alla fall börjat tänka på hur man talar om det för den kommer att komma. Och det är nog snart.

Annalkande oväder

Med ett dån, som påminner om ett framrusande tåg, öppnade himlen sig och släppte ut ett hav av stora, stora regndroppar. Dom smattrade hårt mot taket och det var bara åskknallen som saknades. Men just då kom där ingen utan det var enbart regnet som gjorde världen utanför mörk. Från asfalten ångade regnet sakta bort och det ljusa skimret som det skapade dallrade lätt i den sol som orkade sig igenom molnen.

Regnet hade inte lättat upp luften något utan det var fortfarande trångt och tungt att andas i den stillastående luften. Fuktigheten var hög så det var inte enbart marken som var blöt av regnet utan även människorna hade ett svagt skimmer av fukt på sig, Fukt som sakta sipprade upp inifrån. Fukt som gjorde att törsten gjorde sig påmind.

Flugorna anade säkert det annalkande ovädret eftersom dom surrade lågt. Mängden av flugor skulle kunna få vem som helst att tro att ett lik låg begravt någonstans i närheten. Men dom, liksom människorna, kände bara av den tryckande luften.

Till slut hördes åskans muller borta i fjärran. Först svagt sedan tydligare och tydligare. Sedan hände inget mer. Istället för ett annalkande oväder började molnen sakta att skingras och solen bröt åter igen igenom och torkade dom sista blöta fläckarna på asfalten utanför. Luften kändes fortfarande tjock som sirap ute och människor som faktiskt kände en rädsla för den mullrade guden önskade ändå att han skulle få ett utbrott. Allt för att det åter igen skulle kännas behagligt att finnas.

Lite bröllopsbilder

Jag har suttit med bröllopsbilder till och från hela dagen idag. Har försökt att kolla över dom och har valt ut ca 40 stycken som jag har försökt att fixa till lite. Och jag är riktigt nöjd med resultatet. Och bara för att visa hur nöjd jag är kommer här några stycken av mina favoriter.

Nu finns det massor andra att välja på för dom eftersom jag bara valt ut lite av mina favoriter. Så saknar ni vanliga porträttbilder så finns även det. Men jag älskar verkligen bilder när man får lite annorlunda vinklar och när detaljer kommer fram. Jag har använt både svartvitt och sepia-toner för att vissa helt enkelt var finare i sepia även om det inte var många. Så det var kanske därför jag valde ut just denna lilla skara av foto. Ska väl bara fixa över dom så jag kan traska bort med dom också. Men det blir inte ikväll för det känns ändå som om jag vill gå över dom en gång till så dom är ok. Kanske imorgon.

Äldre än han ser ut

Lilly står och bläddrar i kalendern:

-När fyller jag och Monny år frågar hon. Hur många dagar mamma?
-Det är många dagar kvar svarade jag. Ni fyller ju år till hösten och då är sommaren slut. Sommaren har precis börjat. Men mamma fyller år om 2 veckor fortsatte jag.
-Men pappa då?
-Pappa fyller år omkring när ni fyller år svarade jag.
-Ja, då fyller pappa 90 år sa hon och mamman bröt ihop i en skrattattack.
Mamman har dock inte talat om denna nyhet för kära maken ännu men hon längtar att se minen.

Intervju

I brevlåda låg i tisdags ett litet brev till mig. Kanske inga konstigheter eller en slump att det var till mig eftersom det var min postlåda men så var det i alla fall.

NBI stod det på kuvertet. Och NBI är skolan jag har sökt till, den där utbildningen  som jag verkligen, verkligen vill. Kära maken ringde och meddelade mig detta varav jag bad honom att slita upp det, tänk på att det är mina kläder du sliter, så det gjorde han.
-Läs, läs. Vad står det frågade jag med hjärtat i halsgropen.
-Du är kallad på intervju.

Så på torsdag morgon ska jag på intervju i stan och vi ska gå igenom mina meriter och lite sådant. Jag kan väl säga att jag är riktigt nervös. Livrädd att jag blir som vanligt när man sitter och ska prata om sig själv. Tyst som en mussla och röd som en tomat. Men vad fasen jag är skitglad att jag kommit hit och inte blivit bortsållad med en gång för att jag saknar matten.

Men på torsdag håller ni väl tummarna på att det går bra för mig. Så jag kan börja läsa och göra något annat som jag är duktig på. Papper och planeringar, får nästan lite rysningar av vällust.

Magnus ♥ Pia

Från en klarblå himmel började fredagen den 3 juni igår. En speciell dag för två av våra vänner. Men pompa och ståt blev dom igår man och hustru.

Men ett fotouppdrag att vara deras fotograf för dagen kan jag säga att jag var ordentligt nervös. Jag var nervös över att jag inte skulle lyckas få den där speciella bilden som är så viktig. Och med en skörd på 700 bilder måste jag säga att jag är ganska nöjd.

Så detta blev detta. En otroligt läcker uppsättning som inte är för mycket om man säger så.

Lite avslappnat prat innan det är dags att slå upp portarna.

I kyrkan. Man ser den fantastiskt fina klänningen och släpet.

Vi tog sedan en liten fotorunda. Blev många fina bilder men jag kan inte visa allt. Tänkte jag skulle gå igenom dom sedan och lägga ut lite favoritbilder. Men några måste naturligtvis komma nu.

 
Tummen upp bilden är min absoluta favorit. Denna bild kan man verkligen säga att en bild säger mer än tusen ord.

En äkta maken vet alltid hur man räddar sin fru i nöd.

Vad är en bröllopsfotograf utan att ta bilder på ringarna. Inte mycket så därför var jag ju tvungen även att göra det.

Magnus syster Tin gjorde även ett uppträdande med eld. Detta är helt fantastiskt att se.

Vi hade en underbar kväll och vi tackar för att vi fick vara med och uppleva denna tillsammans med alla underbara människor som var där igår. Och vilket gäng med folk som dessa underbara vänner har runt sig.
God mat och dans hela natten tills dom stängde av musiken. Jag hade nog kunnat dansa några timmar till men dom tyckte väl det räckte till klockan 3. Vi var sedan inte hemma förrän vid halv 7 i morse eftersom vi hamnade tillsammans med andra gäster i deras stuga. Känner mig lite seg och har grymt ont i fötterna. Men det är det värt. Allt efter en sådan kväll.

Så nu återstår det bara att återigen skicka bästa lyckönskningar till er, Herr och Fru Svensson.

Visa självrespekt

Vill man bli förundrad över vad andra människor tycker ska man bege sig till Familjeliv. Man lär sig mycket onödigt där men framförallt tappar man hakan ibland när man springer på någon tråd. Som denna till exempel. Läs och gråt och välkommen tillbaka på 1800-talet.
Hennes tråd heter dessutom “Jag äcklas av Sverige”

Jag var tvungen att kolla om tråden låg i Sandlådan, där alla ironiska och skojtrådar ligger men denna stackars kvinna menar allvar. Och jag medar verkligen stackars kvinna.

För det första se jag inget fel i nakenhet så länge man känner sig bekväm själv. Min nakenhet har ingen som helts att göra med min självrespekt för mig själv. När jag går över gränsen och gör saker som jag inte vill, då tappar jag min självrespekt.

Vad finns det för anledning att gömma sig för sina barn, att göra nakenhet till något främmande redan då. Att vissa hela tiden förknippar nakenhet med sexualitet gör det ganska sjukt. Det finns inget sexuellt med att jag duschar med mina barn. Nakenhet är naturligt och det är när man tar bort det naturliga och skuldbelägger det som det blir onaturligt. Men det är personer som denna tjej som inte kan skilja på naket, sexualitet och självkänsla som gör att debatten blir lite snedvriden.

Att en tjej väljer själv borde vara en självklarhet. Att gå in och säga att en tjej som har urringat och kortkort får skylla sig själv om denne blir våldtagen är ett mycket sjuk syn enligt mig. Samtidigt som skulden läggs på tjejen så nedvärderas männen ganska mycket i ett sådant uttalande också. Det är det samma att säga att män kan inte behärska sig för alla män är sjuka och kan inte låta bli en kvinna. Män har precis samma självbehärskning som vi kvinnor kan jag upplysa om. Tyvärr finns det alltid undantag men det är inte kvinnans fel. En kvinna eller man som själva bestämmer över sin kropp har självrespekt.

Självrespekt handlar inte om att jag badar naken med andra män fast jag är gift. I ett sådant tillfälle har jag fortfarande självrespekt om jag gör det för att jag vill. Min kropp är fortfarande privat och det är jag som bestämmer vad jag gör med den. För att jag badar naken med andra är det inte självklart att det automatiskt ska leda till något som denna stackars tjej verkar tro. För att jag är naken betyder det inte automatiskt att jag särar på benen för att flasha fittan, ursäkta ordvalet men jag blir så jävla irriterad.  Men som sagt var så blir det fel om man hela tiden blandar ihop naket med sexualitet.

Sista totalt sjuka i hennes inlägg är att det inte är ok för kvinnor att ha fler sexpartners. Fortfarande så är det så att jag har fortfarande självrespekt även om jag har legat med x antal män. Och min självrespekt försvinner först när jag gör det fast jag inte vill. Att jag som kvinna ska förneka min sexualitet bara för att jag är kvinna är totalt åt helvete. Vi är sexuella varelser oavsett vad vi har mellan benen, alltså oavsett kön. 
Det riktigt sjuka är att inte ett ord nämns om att män inte har någon självrespekt om dom har många sexpartners. Vad är det för skillnad undrar jag. Gamla jävla seder och bruk från 1800-talet hur man ska vara som man och kvinna. Varför ska jag som kvinna plötsligt gå tillbaka till detta. För att få självrespekt för mig själv? Jag har självrespekt för att jag bejakar mig själv. Men min självrespekt försvinner den dagen jag förnekar mig själv och plötsligt bara ska leva efter hur mannen eller någon annan vill ha det.

Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att en sådan syn som hon har skulle gör att hon är en person som mycket väl skulle kunna startat en annan tråd som jag såg för längre sedan.
”Min man runkar och han slutar inte fast jag sagt till honom”
Men vad fan, vill han runka så vad är problemet förutsatt att det inte går ut över ert sexliv. Bara för att man lever i tvåsamhet slutar man inte vara rädd om sig själv. Och vad har jag för rätt att säga vad han ska göra med sig själv när jag som kvinna hela tiden är så mån om att jag själv vill bestämma över min kropp. Jävla dubbelmoral. Fast dessa kvinnor har säkert aldrig rört sig själva känns det som. Det är så svårt att se att det finns så trångsynta och prydda människor.

Så visa självrespekt mot er själva genom att inte göra saker ni inte vill och för fasen, onanera mera. 

Varför vill små jäkla saker tugga på mig?

Vaknade med en vänsterarm som inte alls kändes som min vänsterarm normalt gör. Fingrarna värkte och var lite lätt avdomnade. Jag har väl legat lite konstigt på den tänkte jag och traskade sömndrucken upp. När jag reste mig kändes armen riktigt konstig. Kanske inte så konstigt visade det sig.

Underarmen pryddes av en stort rött märke. Bilden är från ikväll och det har lagt sig ganska mycket sedan i morse. Jaha, nu har någon jäkla sak varit och tuggat på mig och då är det dags att få lite märken. Det händer att jag får dessa märken men jag brukar inte har ont mer än där det är rött och svullet. Men så var då inte fallet i morse. Men jag körde iväg till jobbet, i god tro att min stackars hand skulle bli bättre. Men nejdå, det blev bara värre och värre. Domningarna blev tydligare samtidigt som det nu även började stråla kyla upp mot armbågen. Vid detta laget började faktiskt även frun bli lite nervös. Så efter mycket överläggande med sig själv ringdes det i alla fall upp till vårdcentralen.

-Det finns tabletter du kan ta som stillar den allergiska reaktionen svarade sköterskan. Sedan påpekade jag domningarna igen och då var det tid till läkare som gällde. Du får ringa ner till stan för vi har ingen läkare här idag.
-Ok svarade jag samtidigt som tanken “men vad fan” dök upp i huvudet.
Så jag och min svullna vänsterarm fick till slut i stan, väldig akuttid eftersom jag hade 20 minuter på mig. Gott om tid. Men som den hålla-tiden- är-jäkligt-viktigt-person jag är så blev jag naturligtvis stressad. Men jag klarade marginalen med bravur, flera minuter innan utsatt tid. Besöket tog ingen tid alls och jag fick några Betapred mot den allergiska reaktionen. Fick några med mig hem till i morgon också och inget prat om amputation heller blev det.
Jag fick dessutom allergimedicin utskrivet också men det visade sig att det är samma som jag använder till min pollenallergi så den finns redan hemma. Ska komma ihåg att ta den nästa gång någon liten rälig sak bestämmer sig för att tugga på mig. Kan nog vara ett klokt val.