Utanförskapens dag

Idag går många till skolan med en klump i magen.
En klump för att dom vet att det är dom som kommer sitta där utan.

Alla hjärtans dag är en jäkla skitdag.
En dag där skolor helt sonika går med på öppen mobbing. För idag ska det delas ut blommor till någon man tycker mycket om. I klassrum runt om i Sverige (2011 alltså) ska barn och ungdomar ge blommor till varandra och tala om anledning varför just dom ger till den personen.
Detta resulterar i att dom snygga och populära får det ännu mer förstärkt medans dom som redan är lite utanför får det ännu mer bekräftat.

Det gör riktigt ont i hjärtat ska jag tala om. Att vara en av dom som ständigt, år efter år, blev utan medans man såg högarna på andra klasskompisars bänkar bara växa samtidigt som alla positiva ord bara haglade över dom.
“För att du är snygg, för att du är min populära vän, för att, för att”
För det spelar ingen roll hur snäll och trevlig du är. Spelar ingen roll hur bra kompis du är eller hur lätt du är att få i säng. Det enda som spelar någon roll en sådan här dag är utseende och popularitet. Inget annat.

Jag hoppas att skolorna vägrar detta snart. Många skolor har nog redan skippat det men allt för många har det fortfarande kvar.
Det är inte ok att göra på detta viset.
Det är så mycket som kan sätta spår i ett barn som dom sedan har med sig hela livet. Som fortfarande kommer upp till ytan när man tänker på att det fortfarande finns dom som blir utsatta. Att om ca 25 år sitter dom också och tänker på att barn fortfarande utsätts för denna utanförskap.

Det känns som om det är en omöjlighet, tyvärr, att lyckas bekämpa mobbing och utanförskap när en enkel dag som denna fortfarande är så populär.
En enkel dag som gör det så mycket svårare för så många.

Men det är även vidrigt kommersiellt.
Varför ska man behöva köpa något till varandra bara för att det är en sådan dag.
Kan man inte visa varandra kärlek vilken dag som helst.
Visst det är väldigt trevligt att få en blomma av maken men jag vill inte ha det bara för att det är alla hjärtans dag. Man ska lika gärna kunna komma hem med en blomma den 28 mars eller den 6 juli. Kan bara tänka mig hur mycket handels tjänar på detta.
Och finns det verkligen någon som tänker på hur många blommor man ska köpa. Att vissa antal har en viss betydelse?

En blomma: Du är mitt allt.
Tre: När får jag träffa dig igen?
Fem: Jag gör vad som helst för dig.
Sex: Jag tvivlar på det du säger.
Sju: Jag älskar dig.
Tio: Vill du gifta dig med mig?

Nej tänk på varandra året om istället.
Ta vara på varandra i vardagen och strunta i denna dag.
Både för barnens skull och för eran egen skull.

HÄR kan du läsa lite mer om blommorna.

Fototriss ~Konst eller konstigt~

Konst eller konstigt?
Hmm, hur ska man tolka det?
Men jag tror nog att jag lyckades få tre bilder helt i min smak. Men frågan är kanske om det är konst eller bara konstigheter. Tolkningen är fri på detta.

Jag har problem med min uppkoppling eftersom jag inte har något bredband för tillfället. Det tar väldigt lång tid att ladda vissa sidor så jag kommer att surfa runder i ganska maklig takt.
Vill ha bredbandet nu.

Vid en liten, liten landsväg står en liten och gammal busskur.
Helt underbar enligt mig och jag blir glad varje gång jag kör förbi den.

För min underbara vän Wicky är inte detta några konstigheter. Hon är en fantastisk kock och hennes mat är en konst för hungriga munnar.

När ett glatt gäng på 9 tjejer spenderat kvällen på detta stället lovar jag att det verkligen var en konst att lyckas. Hästarna sprang inte alls som vi planerade utan bara konstigt. Även om vi inte lyckades hade vi en väldigt bra kväll. Inga konstigheter alls.
Parkeringen på Jägersro.

Fler trissar hittar du HÄR

Du härliga gula, runda sak

Vilket underbart väder det är ute.
Strålande sol från en klarblå himmel och några minusgrader.
Det var dock inte lika trevligt när jag skulle skrapa bilen i morse. En stenhård hinna hade lagt sig över hela bilen. Och inte ens mina svordomar hjälpte när jag stod där i mörkret, febrilt skrapandes. Men allt som hände var att skrapan gled på ytan. Till slut lyckades jag i alla fall få små söta fyrkanter på rutan så jag kunde ge mig iväg.
Lagom till halv 11 när jag körde hem igen hade solen värmt upp bilen och och inte ens en liten isbit fanns kvar.
Körde bara hem och åt lite sedan klädde vi alla på oss och begav oss ner till slingan.

En soldränkt slinga.
 

Något stormen lämnat efter sig.

En liten vacker färgklick med en tunn spindeltråd löpandes till grenen vid sidan om.

Med tanke på hur mycket snö och hur svårframkomligt det har varit ute innan så är det ett tag sedan vagnen användes.
Man kan väl säga att det synd. Fötterna stack ut en bra bit.

Vilka fantastiska formationer lite vatten och kyla kan skapa.
Grenarna är helt täckta av ett tjockt lager med is.

Stannade naturligtvis till på mitt favoritställe att ta bilder på tjejerna.
Ljuset brukar alltid komma lite snett bakifrån och jag gillar bakgrunden. Just bakgrunden brukar dessutom variera beroende på när jag året jag tar där.
Herrn och frun fastnade faktiskt också på bild där. Men det finns annat trevligt att visa istället så då gör jag det.

När vi kom ut vid sjön först så lät det som om det kluckade lite lätt under isen.
När vi sedan kom över helt på solsidan började isen mer och mer prata. Den knäppte och man kunde nästan se hur långa linjer spred sig samtidigt som det riktigt smällde till.
Tjejerna gick och väntade på att isblock skulle ramla av, som det gjorde i Ice Age 2, för det lät exakt likadant som det.
Påminner nästan om ett framrusande tåg precis innan det kommer fram. När man bara hör smällarna och knäppningarna i rälsen.
Så vi stod där och väntade på vårt spöktåg men det kom inget även om det fortsatte låta.
Det är inte alla som kan skryta om att dom uppleva kalvning på Lillasjön. Det är inte illa det ni.

 
Nästan hemma tittade jag in i grannens buske.
Och där på några få grenar tittade små spröda, ljusgröna knoppar fram. Väntandes och redo att ta få spricka för att möta en värmande vårsol. Ett litet tag till sedan sak ni få färgsätta världen ute. Åh, vad jag längtar.

Att en promenad i solen kan få en att må så bra. Känner fortfarande, flera timmar efter, hur solen värmt mina kinder och hur energin i mig börjar vakna till liv. Och snart, mycket snart ska även den få komma ut. Men ikväll tror jag det blir soffan.

Jag lider ju

Jag håller allvarligt på att bli tokig på att surfa med mobilen som modem.
Jag har översredigt något som då gör att min hastighet är begränsad. Och på min laptop fungerar det inget vidare kan jag tala om. Surfa med flikar är bara att glömma och med tanke på att jag brukar ha minst 3 flikar uppe är det lite krångligt att ta sig mellan sidorna som jag vill.

Ska jag in på Aftonbladet eller bloggen skulle jag mycket väl klicka upp adressen och sedan gå och göra annat några minuter innan sidan visas.

Måtte detta snart få ett slut.
Jag lider ju av att inte få fri surf.
Halvt allvarlig var jag nog i det uttalandet .

Nu ska jag minsann ta boken och inta ryggläge en stund.
Har fått den stora äran att jobba några timmar på min annars lediga lördag i morgon. Jag får tänka på lönekuvertet som kommer i mars när jag tycker lite synd om mig själv imorgon. Då kommer det säkert gå lättare. Kval ger ju lite extra även om jag inte vet hur mycket. Fasen, jag är teamledare och har inte ens koll på det. Skärpning frun. Men det är klar. I mars vet jag.

Var rädda om varandra där ute i cyberrymden.

Tacopizza med tomat och färska champinjoner

Pizzadeg

5 1/2 dl mjöl
1 1/2 tsk bakpulver
1 krm salt
75 g smör
2 dl mjölk

Blanda dom torra ingredienserna. Dela ner smöret och blanda ihop till en grynig massa. Häll i hälften av mjölken och blöt upp allt innan resten hälls i och knådas ihop till en klump.
Kavla ut, räcker till 1-1 1/2 plåt beroende på önskat tjocklek på degen. Vi gjorde 1 och det blev bra.
Lägg på:

1/2 dl tacosås blandad med 1/2 dl ketchup
Tacostekt färs, ca 600 gr
1/2 Tunt skivad lök
6-8 skivade champinjoner
1 skivad tomat
Ost

Grädda mitt i ugnen i 225 grader ca 15-20 minuter.
Servera med en klick crème fraiche.

Mycket gott för att variera fredags-tacosen.
Degen är väldig lätt att jobba med och den går snabbt att slänga ihop.
Rekommenderas varmt.

Smaklig spis

Varför kan det inte bli sommar med en gång?

Vaknade åter till ett vitt landskap även om det bara precis ligger i i tunt täcke på marken.
Mollys reaktion när jag talade om att det var snö ute igen säger nog hur vi alla känner:

-A, nej mamma. Jag vill ju ha varmt. Varför kan det inte bli sommar med en gång?

Ja du gumman, dina ord är våra tankar.
Jag har försökt att prata ranson med vädergudarna men av någon anledning struntar dom blankt i mina annars så bra resonemang över att det ska bli varmt.
Vi får färg ute, det blir mer liv och rörelse ute och det blir mer lättklätt folk ute. Vem gillar inte dom sakerna (jag har båda händerna uppe och viftar febrilt med dom).

Som vanligt har jag smarta tjejer.

Häromnatten när det stormade rejält kom Lilly med ett otroligt sött citat. Fast det kom först när kaoset hade lagt sig här hemma.
För kaos blev det. Jag hade legat vaken från 2- halv 3 och lyssnat på vinden. Hur det knäppte och rutorna skakade så fort det kom en riktig by. Lyssnade efter möjliga katastrofer som skulle komma flygandes men vi klarade oss. Det var redan då helt svart, både inne och ute, på grund av att strömmen hade följt med vinden bort. Travade mig försiktigt upp, ville ju inte väcka kära maken för att få tag på ficklampan som låg på hans sängbord, till toan. Och när jag lyckats ta mig fram ser jag en liten ljuskägla komma guppandes när både maken och Molly kom gåendes. Aja, jag hade ju klarat mig och jag är ju omtänksam.
Vi hann nästan in i sovrummet igen när Lilly vaknade med riktig panik över att där var mörkt. Öppnade hennes dörr och det var bara ett mörkt hål. Lyckades få tag på henne och sedan var ficklampan där igen.
Insåg ganska snabbt att det skulle vara svårt att sova alla i vår säng varav kära maken la sig på soffan. Lilly mässade hela tiden att vi skulle tända lampan. Som tur är har vi små söta ljuslyktor i smide och glas och maken tände en sådan och ställde på soffbordet. Tro det eller ej så kändes detta ok även för mamma noj. 
Så låg vi där, mitt i natten, och försökte sova. Jag fick inte vända mig från Lilly för hon så rädd. Hon låg dessutom och pratade hela tiden. Och då kom det, den där söta kommentaren:

-Är strömmen slut på batteri?

Det skulle mycket väl kunna vara så. Eller?
Vid halv 5 somnade jag äntligen och fick sova 1 timme innan klockan ringde. Och den ringde till en fortsatt mörk och blåsig dag.

Jag vaknade till ganska fort på jobbet då problem skulle lösas. Inga mobiler fungerade och med tanke på att vi är väldigt beroende av mobiler då larm och annat går till dom. Och det kan kanske vara en trygghet om man kan ringa någon om det händer något ute i skogarna när man är ute och kör. Men vi löste detta med bravur.
Vi hade bara två små incidenter.

1. En av bilarna fick taggtråd inblåst i hjulhuset. Resultat: Bärgare som lyckades fixa det på plats.
2. En kollega blev fast i en massiv vattenansamling under en viadukt. Vattnet hade bara börjat stiga och det blev lite pådrag från oss. När allt var fixat och det skulle dröja 40 minuter innan någon kom körde jag ner och tog på mig mer kläder för att sedan köra tillbaka till henne. Då var allt vatten borta och mitt under viadukten låg en krokig registreringsskylt.
Resultat: Bärgare som fick ta bilen med sig eftersom det vällde ut vatten ur avgasröret när dom försökte starta.

Det är dagar som den som man inser hur bra vi är på att hjälpas åt. Dom som kunde släppte det dom gjorde och hjälpte till med annat som räknades som viktigare. Sen att jag fick jobba över 2 timmar känns helt ok en sådan dag.
Vi är duktiga.

       

Dom 2 första

Frugan stod och tittade sig själv i spegeln för ett tag sedan.
Lite blek o nosen var hon allt. Lite påsar både under och över ögonen, hmm måste vara ett nytt fenomen, hade hon lyckats åstadkomma.
Hon slängde snabbt på sig lite smink för att framhäva sin färg på ögonen. Kanske påsarna inte skulle synas nu då hoppades hon.
Sen av någon anledning fortsatte hon studera sig.
Håret hade nog behövt en liten färgmanöver. Lite mörkare hade nog inte skadat tänkte hon. Och när hon stor där glimmade plötsligt till på huvudet på henne. Nej det var ingen snilleblixt utan det var

2 gråa hårstrån.

Hon kände paniken komma.
Hur hade dom hamnat där? Varför drabbade detta henne?
Frågorna var många.
Hon gick ut till kära maken och visade. 
Jodå han bekräftade med ett litet leende på läpparna.
Frugan funderade på hur maken plötsligt kunde bli så sadistisk att han kunde le åt en sådan sak men det var ändå bekräftat.
Dom satt där, mitt på huvudet på henne och dom hade nästlat sig in helt obemärkt.
Och hon funderade fortfarande vem hon skulle skylla på.
För inte var det åldern i alla fall.

Några veckor senare har frugan förlikat sig med tanken. Men hon går fortfarande och blänger på dom där 2 stycken som inte alls stämmer överens med resten. Och med tanke på att några andra redan är plockade är det nog dumt att fortsätta. För det borde väl ändå vara bättre att ha några som inte stämmer överens med resten än att råka få en kal fläck.

Så frugan behöver ta sig i kragen och fixa färg.
En snabb fix.

Jag blir riktigt arg på sådant

Molly har velat börja på kören ett bra tag men vi har sagt nej.
Här finns inte ett troende hårstrå på denna kroppen och det har bara känts som lite hymlande. Men vi bestämde i alla fall att hon skulle få börja eftersom hon så gärna ville. Kunde kanske bli ett bra tillfälle att även få lite insyn på det hållet.
Jag har då trott att dom kanske bara sjunger och leker lite och att det blir lite kristna sånger.

Men när hon idag sitter vid maten och säger:
-När det regnar är det för att gud gråter.
Då blev jag faktiskt riktigt upprörd.

Att tala om en ren lögn för lättpåverkade 6 åringar är rent ut sagt för jävligt.
Vår nyfikna lilla tjej som alltid frågat och velat ha reda på hur allt fungerar får nu detta itutat i sig. Att hon sedan tidigare har fått reda på hur det fungerar med både regn och åska verkar som bortglömt för körledaren talat om att det är gud som gör det. Blicken hon gav mig när jag sa till henne att hon vet vad som händer vid åska. Att det skulle vara jag som lurades.
Ha gärna gud i hjärtat eller var han nu är men dra inte in honom i hur saker helt vetenskapligt fungerar i världen. Väder handlar om lågtryck, högtryck, lufttryck och så vidare.
Jag brukar undvika att diskutera religion och gud och sådant men detta tycker jag faktiskt är att gå för långt.

Jag försöker hela tiden ha ett öppet sinne och att jag tycker att alla får tro på vad dom vill så länge dom inte påtvingar någon annan det så fine.
Men när det blir så här så funderar jag på varför.
När rena lögner pumpas in i lättpåverkade barn.
Jag blir riktigt arg på sådant.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra.
Jag kommer nog låta det bero lite och hoppas att Molly inte tar åt sig mer av detta utan att hon fortfarande kommer att vilja veta HUR det faktiskt fungerar. Fortsätter hon komma hem med dessa resonemang som inte är sanna kommer jag nog låta henne sluta.
Jag ville kanske att hon skulle få en egen uppfattning men ack vad jag hade fel.

Och nej, jag tycker inte att jag överdriver.

Bakteriefritt?

Ibland kommer funderingarna om hur det kommer sig att allergierna ökar så mycket som dom gör.
Det kommer den ena konstiga allergin efter sen andra och känsligheterna för pollen, djur och livsmedel verkar bara öka och öka.

Frågan är ju om inte rädslan för bakterier är en bidragande faktor i det hela.
Allt ska vara så bakteriefritt som möjligt och det finns diskmedel, rengöringsmedel och andra saker som ska hjälpa oss att få det bakteriefritt.
Men frågan är om vi inte sparkar oss själva i baken istället.
Ju mindre bakterier vi utsätts för ju sjukare blir vi när vi väl utsätts för dom. Nej jag har inget belägg för detta men det är ganska logiskt tycker jag i alla fall.

Lever jag i normala förhållande i min lilla familj så tala gärna om för mig varför jag ska diska i bakteriedödande diskmedel. Vi utsätts för samma bakterier hela tiden så att utesluta dom som eventuellt finns kvar är bara trams.
Det är ganska skrämmande att det finns föräldrar som inte vågar sätta ner sina små barn på golvet i rädsla för att dom får bakterier på sig. Helt sjukt.

Nu har det dessutom framkommit att vi svenska tvättar i för låga temperaturer och detta gör då att bakterierna frodas på kläderna.
Fråga?
Vi har tvättat i dessa temperaturer i ganska många år. Hur kommer det sig att vi inte blir mer sjuka av våra kläder nu då?
Anledningen till att vi tvättar i för låga temperaturer är att vi är miljötänkande och tydligen är vi ovetande också.
Miljötänkande måste vi vara idag när vi förstör som vi gör. Vi har kommande generationer som sak ta hand om vårt skit och det är inte försvarbart att förstöra som vi gör. Och att vi då i okunskap skulle tvätta i högre temperaturer för att döda alla bakterierna är helt sjukt. Frågan är ju om istället för miljöförstöringar kommer bakterier att ta död på allt. Och detta på grund av att vi undviker dom och aldrig blir utsatt för dom. Så frågan, igen, är ju vilket som är bäst. Att ständigt utsätta sig för lite bakterier och få ett kroppsligt försvar eller att ta död på dom och inte ha något försvar när vi väl kommer att bli utsatt för dom.

Jag menar naturligtvis under normala förhållande. Normala förhållanden där man redan har en normal handhygien. För en bra handhygien är a och o. Men det borde väl alla veta vid detta laget.
Vid sjukdomar vidtar man naturligtvis åtgärder som att tvätta i högre temperaturer, extra noga handhygien och så vidare. Men jag tänker inte göra det i förebyggande. Det ska inte behövas.

Jag brukar fundera på H.G Wells “Världarnas krig” där jorden blir invaderade av utomjordingar. Människor slåss och diverse vapen använd för att försöka vinna tillbaka jorden. Men i slutänden är det en liten bakterie som tar död på dom. Och detta är för att dom inte blivit utsatt för dom innan.
Sug på den.

HÄR är tvättartikeln.

Det är hastigheten som räknas

Det suger verkligen att inte ha ett fungerande bredband.

För några månader sedan sa vännen upp vårt abonnemang hos bredbandsbolaget och gjorde en anmäla till Telia.
Det var så struligt då.
Bredbandsbolaget som struntade i oss och Telia som kopplade i och ur oss samt att dom som ringde till oss hamnade hos en stackas kille. Det är kanske tur att det inte ringer väldigt många till oss på en dag men det var skönt att slippa alla telefonförsäljare.
I alla fall var kära maken i kontakt med dom först massa gånger via mail och sedan ringde dom upp, Telia pratar jag om nu.
Och efter mycket om och men så var allt fix färdigt. Det var i alla fall vad vi trodde.

Så den 1 februari gick uppsägningstiden ut på både boxer och bredbandsbolaget. Vi har väntat på grejer till både tv:n och bredbandet från Telia men det har inte kommit.
Vännen var i kontakt med dom och då visade sig att där låg inte alls någon beställning från oss. Den där beställningen som gjordes i oktober och var sånt strul med var nu puts borta.
Jippi, verkligen.
Tror ni vi kunde beställa?
Nähä det gick inte eftersom vi redan hade ett bredband, några dagar till. Samma visa en gång till alltså.
Så någon dag efter att allt slutat fungerat här gick det att beställa. Så nu är det bara att vänta för dom kunde inte koppla in det förrän den 21:a.

Så här sitter jag nu igen och surfar med mobilen som modem.
Går det fort?
Det kan man nog lugnt säga att det inte gör.
Är jag sur?
Det kan man nog lugnt säga att jag är.
Jag är jäkligt sur över att vi har fått ok från Telia och sedan finns det ändå inte där. Och som en helt vanligt liten människa har man inte mycket att sätta emot.

Och jag missar CSI eftersom vi inte har mer än 5 kanaler. Bara detta är en stor skandal.

Men ja ä´ int´ bitter.
Och jag har lovat maken att inte använda uttrycket I-landsproblem så det låter jag bli då.

Lite att dricka

Kära maken och frugan var helt barnfria igår.
Detta fenomenet händer inte alls ofta och vi tog till vara på kvällen på bästa möjliga sätt.
Hemma hos Josse och Keke med god mat och trevligt sällskap.

Lite gott att dricka blev det också.
Som alltid är det så roligt att släppa loss lite själv.

Senast vi hade barnvakt till tjejerna var nog i september när vi skulle ha haft cykelfesten. Fast cykelfesten blev inställd behöll vi ändå barnvakten.
Dom få gånger det ändå blir att vi är själva är så mysiga. Man tar tillvara på varenda sekund och bara njuter av varandra och andra. Allt utan att behöva tänka på barnen.
Och detta är precis vad man som förälder behöver ibland. Att få andas lite barnfritt och bete sig lite tonårsaktigt. För kan man göra det ibland tror jag att man samlar ny energi till att lägga på familjen sedan. Även om jag tror att man hämtar sig bättre om man har möjlighet att åka iväg en helg själva så är det ändå lite andrum med en kväll och natt.

Nu blev det inte riktigt en hel natt vi var ute och svirade utan bara halva för jag fick så ont i magen. Typiskt men fram tills vi gick hade vi roligt.

Fast jag hann med några ego-foto också och det är längesedan det blev några sådana. Det är lite svårare att göra sådana med den stora kameran och med tanke på kvaliteten på bilderna kan ni nog ana att dom är tagna med den lilla kameran igår.

Nu sak jag kolla på lite Sherlock Holmes, den nya serien. Har ni inte sett det så missa inte den för den var riktigt bra.

Obrukbar sax

Lilly är fantast på att klippa.
Molly gömmer sin sax men Lilly hittar den alltid ändå och så är det någon teckning eller pyssel som går i småbitar.
Molly tröttnade helt på detta idag.

Problemet är väl kanske bara att hon gjort det väldigt svårt för sig själv också att använda saxen.

Nostalgitripp a´la Balders

Åh, herregud.
Snacka om att som i ett ögonblick bli tillbakaskickad till en svunnen tid.
En tid när man var ung och ganska ovetande om livets gång. Man levde för den härliga stunden bara.

Jag läste att Baldershage i Häradsbäck utanför Älmhult planerar att öppna till hösten igen. Två nya köpare håller på att renovera för fullt.

Nostalgi.
Hur nervös man var varje gång man satt på bussen av rädsla att inte komma in, antingen för att man inte var tillräckligt gammal eller för att man råkat drick två glas av någon otullad alkohol istället för ett glas.
Hur man gick ett litet varv runt för att hitta något bra stället att gömma en liten flaska på som man när var ute på lite luft hastigt tömde tillsammans med Tess. 
När man väl kom in och hängt in jackan, beroende på hur kallt det var ute och om man kunde lägga den i bussen istället.
Trängseln som alltid var på dansgolvet.
Närheten, skratten och tafsandet.
Dom små bås med porrigt röda soffor som nu ska göras om. Och visst var det porrigt när man hamnade där i ett härligt hångel med någon kille.
Hur jag och min första kärlek alltid drogs till varandra så fort det var en lugn låt. Dansandes nära varandra med läpparna lätt mot varandras halsar och händerna lätt smekandes på ryggen. Denna otroliga dragning som av någon anledning aldrig blev något mer än mycket intim dans, gång på gång på gång.

Alla härliga band man såg.
The Creeps, Dr Alban, Leila K, Sha-boom och massa, massa fler.
Trycket det var när The Creeps var där, hemma bandet och allt.
Hur Dag Finn, sångaren i Sha-boom spräckte jeansen och visade allt, både klockspel och snabel. Fast jag är lite osäker på om det var på Balders eller om det var på Silverdalen. Pinsamt var det i alla fall även om jag och Tess höll på att skratta ihjäl oss. Vi hade minsann sett en kändis snopp och vet ni, den var inte förgylld utan helt vanlig.

Ja, dagens ungdomar har mycket roligt att se fram emot.
Balders är uppvärmt av ett gäng 60- och 70-talister.
Det sitter i väggarna hur mycket renovering det än blir.
Så vi lämnar stolt över till kommande generation även om den generationen inte kommer att vara halvt så vilda som vi var. Detta intalar jag mig i alla fall.

HÄR kan ni läsa lite mer om renoveringen.

Chokladälskare, se hit

Chokladälskare?
Se hit och få en liten känsla av total njutning med vidgade pupillrar, ökad salivutsöndring och en ökad puls i det jag nu kommer förmedla till er.

Forskare vi 3 olika universitet har studerat kakaobönans hälsoeffekter. Och det dom kom fram till gynnar oss chokladälskare. För nu kan vi njuta med gott samvete för dom har hittat några riktigt bra hälsoeffekter av denna läckra godhet.

Kolesterolet: Kakaosmöret höjer de goda fettsyrorna, ungefär på samma vis som olivolja och sänker då även det dåliga kolesterolet.

Ångest: Kakao innehåller aminosyror som tillverkar serotonin och serotonin balanserar våra känslor och brist kan leda till depressioner .

Hjärt- kärlsjukdomar: I rå kakao finns magnesium och dom som drabbats av hjärtinfarkt har det visat sig att dom ofta har en låg halt av magnesium.

Blodproppar: Kakao innehåller flavonoider som hindrar blodplättarna från att koagulera. Effekten liknas vid användning av läkemedlet Trombyl

Immunförsvaret: En bit mörk choklad innehåller även vitamin A och E, fosfor, järn, kalium och selen som är bra för immunförsvaret.

Visst låter det alldeles underbart?
Så fram med fondygrytan och gör en härlig chokladfondy istället för att använda olivolja.
Vi behöver inte känna ångest för att vi äter choklad utan för att vi inte äter den.
Istället för att bära en bricka runt halsen för att man äter blodtunnande kan man ha en kakaoböna hängandes. Lite beroende på hur mycket du äter då vill säga och hur stor blödningsrisken är.
Immunförsvaret behöver vi väl alla förbättra.

Nu när det är läst och njutningen är hög måste jag plocka ner er på jorden igen.
Vi pratar inga Marabou kakor för det första. Inga sega Snicker, Mars eller Helnöt. 
Vi pratar inga mängder för det andra.
Men vi är fortfarande tillåtna att njuta av en härlig bit mörk choklad för det är detta som ger dessa effekter.

Hmm, kan undra om body-chokladen är mörk eller ljus . 

Artikel kan du läsa HÄR

Status i kök och badrum?

Jag satt och tänkte på hur vår syn på hemmen har förändrats.

Status förr i världen, så sent som för 10-15 år sedan också skulle jag tro, var fina vardagsrum.
Fina, gärna lite äldre, matbord med tillhörande skänkar och vitrin ståendes i ett rum som bara är till för just detta. Den äldre generationen hade ofta stängda dörrar in dit också för att visa att det enbart användes vid fina tillfällen. Väldigt slösande med plats kan jag tycket, att enbart ha ett rum som bara står och kanske används några gånger om året.

Men så hände det plötsligt något.
Nu skulle man ha superfina kök med öppna ytor. Köket blev den platsen som man umgicks i eftersom finrummet nu var borta eftersom platsen behövdes till annat som hemmabiosalong eller något liknande.

Strax efter att explosionen med superfina och moderna kök kom nästa explosion.
Nu skulle man ha superflotta badrum. Gärna med både ett bubbelbadkar och en dusch med ett superstort duschmunstycke.

Det känns lite som om det har blivit en liten tävlan om vem som har det finaste köket och vem som har det finaste badrummet. Att när någon har en modern sak i köket måste nästa hitta den riktigt toppmoderna.
Så frågan är ju om man gör det helt för sig själv eller om det finns en liten baktanke med att alla runt omkring ska tycka Wow.
Vi människor älskar bekräftelse så jag skulle tror att det är lika mycket för att visa “Titta vad vi kan” som det är för egen del. Men vill man bara att dom som kommer på besök bara ska se ett fint skal utan något personligt eftersom mycket ser likadant ut från hus till hus. Eller det är den personliga prägeln man försöker lägga på när man försöker göra allt snäppet värre än alla andra?
Ja, jag vet faktiskt inte. Men jag tycker det är synd om man känner att man måste visa ett toppmodernt hem för sina besökare. För har man riktiga vänner så bryr dom sig faktiskt inte om hur modernt badrum man har.

Jag ska erkänna att jag faktiskt drömmer om ett större kök. Ett större kök som är praktiskt för mig och som kan svälja hela min familj när dom är här utan att vi ska behöva klämma in oss i den lilla matvrå vi har.

Det är synd att det blir status på sådant här.
 Mycket blir så överdrivet.
Men jag är nog bara lite gammalmodig och lever kvar i landet Lagom.

Nettans sportspegel

Nu kommer något att hända som inte är allt för vanligt och det lär säkert dröja länge innan det kommer att hända igen.

Nettans sportspegel

Läste att Ryan Giggs blivit utsedd till bästa spelaren i Manchester United genom tiderna. Det är bara att gratulera honom för det och maken lär säkert tycka om detta val.
Men som kvinna måste jag nu lägga mig i denna debatt också. Ja, nu ska vi se hur jag ska lyckas debattera om vem som förtjänar denna utmärkelsen.
Som kvinna, eller som en Nettan-kvinna i alla fall, ser man lite mer än bara prestationerna. Det ska vara fint att titta på också. Japp så är det hur sexistiskt det än låter. Men kan män så får väl kvinnor också kunna ibland.
Min röst hade helt klart hamnat på:
Trumvirvel.

 Paul Scholes

Denna man är så otroligt sexig. Ja, han kan naturligtvis spela fotboll också men han är fin att titta på. Han rör sig fint och han har ett het temperament. 
Mmm, gottigt.
Får kanske lägga som förslag att vi ska införskaffa Wild Card. Och gissa vem som hade hamnat på den. Fast det hade varit jäkligt svårt att välja mellan han och Robert Smith. Vi kan köra dubbla Wild Cards.

Andra namn på listan hittar du HÄR

Kära medtrafikanter

Jag hade en äkta nära-döden-upplevelse när jag körde upp Molly till skolan för en stund sedan.
Kom körandes som vanligt och framme vid korset som kommer från sågen kommer det en lastbil. Jag ser den och jag ser den sakta in. Men när jag sedan är framme vid svängen ser jag också att den tänker inte stanna.
Så där sitter jag i min lilla bil och ser en gigantisk grill med två gigantiska ögon närma sig min sida. Jag höll ögonen på vägen men ser hela tiden denna stora grill sluka upp hela mitt synfält på sidan. Lysena är över min bil och när jag på något vis lyckas komma förbi så tror jag inte det var många hårstrån vi hade kunnat lägga mellan oss.
Jag sitter där i min lilla bil och svär som besatt, jag är normalt ganska sparsam med svordomar. Hjärtat rusar iväg på mig och jag känner hur jag börjar darra. Detta blir värre när jag kommer på att Molly sitter på samma sida som mig.
Jag har fortfarande en stor klump i magen och har en väldig olust känsla.

Jag har ibland funderat på om man skulle hinna reagera om man skulle råka ut för en olycka. Och tyvärr fick jag reda på det idag för detta hade kunnat gå mycket illa. Mot en stor lastbil har man inte mycket att komma med. Då är man ganska liten i sin bil.

Jag har råkat ut för några otäcka saker tidigare också.
Det värsta var när jag höll på att bli påkörd på ett övergångställe.
Övergångstället låg precis innan en korsning. Jag stod snällt och väntade, jag är ingen som bara går rätt ut för att det är min rätt, och bilen som kom stannade för mig. Han hade dessutom blinkersen på för att svänga in höger. Så jag går eftersom jag ser att han stannat för mig. Kommer precis förbi den bilen när det kommer en annan bil och kör om honom i ganska hög fart dessutom. Då är jag förbi den stannade bilen och har inget skydd alls. Som tur var han jag hoppa tillbaka lite men jag smekte ändå bilens hela sida.
Jag hade ungefär 200 meter hem och när jag väl kom hem bröt jag ihop totalt. Det var nog först då som jag insåg vad som hade hänt och det var otroligt nära att han hade kört på mig istället för att jag precis klarat mig. Jag låg i princip i en skakande, gråtande hög. Jag kan tänka mig att det var riktigt dödsångest som kom över mig då. För så nära har jag aldrig varit innan och jag vill absolut inte behöva uppleva det igen.

Denna händelsen vid övergångstället har säkert lett till att jag är väldigt orolig när jag är ute i trafiken med barnen. Jag avskyr verkligen att vara ute och gå vid trafikerade vägar med dom. Jag är livrädd att dom ska få för sig att ta ett språng ut mot vägen eller något liknande.

Det är lite synd att så många lastbilar som man möter inte visar så stor hänsyn till oss små bilister. Det är faktiskt så att skulle det hända något så är det bilisten som kommer råka illa ut.
Vi har en liten landsväg, om man ens kan kalla det landsväg, som vi kör mycket på i jobbet. På denna väg går det väldigt mycket lastbilar och vid normalt väglag kan man ungefär precis mötas, lastbil och bil.
När vägarna nu varit så hemska har dom fortfarande dundrat på som vanligt och bara tagit för givet att man ska akta sig. Det har funnits gånger när man i princip blundat och hoppats att det ska gå vägen. Jag förstår mycket väl att dom inte har vågat gå för långt ut i vägkanten nu när det legat snö och snövallar där men dom skulle ändå mycket väl kunnat sakta in så att man i lugn och ro hade kunnat ta sig förbi varandra.

Nej jag efterlyser lite mer hänsyn i trafiken.
Det hade kunnat rädda många liv.
När jag känner mig lite stressad för att jag är sen till exempel brukar jag försöka tänka efter och det slutar alltid med att det är bättre att komma lite försent än att inte komma fram alls.
Var rädd om er och andra för:

Det finns alltid någon som väntar på er

Månadsfoto Februari

Redan den 2/2.
Och denna dagen bjuder på grådassigt väder. Riktigt tråkigt väder när man längtar efter som och fram för allt färg ute. Jag är ganska trött på gråskalan som dominerar ute nu.
Det finns ju regndans men vi får kanske lära oss en soldans istället.

Jämför med tidigare Månadsfoto 2011

Det svenska skyddnätet

Jag har varit på ett mycket givande föräldrar föreningsmöte nu ikväll. Jag har missat många så jag satt väl mest med ikväll och försökte snappa upp vad som har hänt innan. Men efter själva mötet blev vi sittandes och pratade om hur utsatt allt har blivit.

Tidigare fanns här ett fungerande nätverk i Hålan som i god tid kunde fånga upp utsatta och dom i utanförskap väldigt tidigt. Ett nätverk bestående av väldigt många som till exempel skolan, hemtjänst, diakon, frivilliga, röda korset, vårdcentral och socialen.
Ett fungerande nätverk där den ena parten kunde upptäcka någon utsatt och som sedan kunde “skicka” vidare till nästa så att det fanns någon som fångade upp denna individ eller familj. Precis så som man vill att det ska vara, kan man tycka i alla fall.
Men under några år har detta tunnats ut mer och mer för att till slut försvinna för att det inte funnits tillräckligt med folk som orkar dra runt det.
Så idag har vi inte det nätverket längre. Och detta är förkastligt och förödande för dom utsatta. Dom som hade kunnat fångats upp i god tid men nu kanske faller rakt igenom hela systemet. Och i dag tycker man inte att man ska behöva vara utsatt men tyvärr har ju detta blivit mer och mer tydligt dom senaste åren. Mycket på grund av en regering som verkar tycka att det är ok att att sparka på dom redan svaga. Och när då samhället misslyckas med att ta hand om dessa utsatta så är det ännu viktigare att det finns andra som kan fånga upp och hjälpa.

Tidigare har det funnits riktiga eldsjälar som kände till Hålan innan och utantill men dessa finns tyvärr inte kvar på sina positioner. Vissa positioner har helt försvunnit medans andra bara har fått nya anställda. Anställda som kommer utifrån och säkert gör ett bra jobb där dom är men inte har hjärtat i Hålan. Det är dessa gamla eldsjälar som vi hade behövt ha tillbaka samtidigt som nya hade haft möjlighet att komma in och dra allt vidare.

Frågan är hur man skulle gjort för att få igång ett fungerande nätverk igen.
För samhället som det är idag är så kallt med en jag-sköter-mig-själv-och–bryr-mig–inte-om-andra mentalitet. Och det är ganska skrämmande att människor inte bryr sig mer om varandra än dom gör.

Men fortfarande har samhället blivit mer och mer kallt sedan den nuvarande regeringen kom till makten.
Det finns inget försvarbart i att slänga ut till exempel sjuka utan ett fungerande skyddsnät. När människor som har jobbat och slitigt hela sitt liv och sedan vid sjukdom är dom plötsligt inget värda. Allt för att det finna utstakat hur länge man får vara sjuk med vissa åkommor. Vi är inte individer längre utan alla är hopa klumpade i kategorier. Benbrott till höger, hjärtinfarkter till vänster, cancer rakt fram. Det finns inget individtänk alls.
Sänkta skatter som i slutänden resulterar i misär för vissa grupper eftersom skattesänkningarna måste tas från andra ställen istället. Ja, jag har fått mer i plånboken men det är inte försvarbart när det drabbar dom som har det ännu sämre än mig. Men jag är inte heller rik så jag har kanske mer empati för dom som har lite eftersom jag själv inte har allt för mycket att skryta med. 
Visst måste det finnas någon mer än jag som känner så?

I dagens samhälle, 2011, skulle man tycka att det skulle finnas ett fungerande skyddsnät. Men av detta nät finns inte mer än några svaga trådar kvar och dessa lär snart också brista. Ju färre där är ju skörare blir dom som finns eftersom trycket bara ökar på grund av ökade klyftor.

Det är nog inte bara Hålan som hade behövt ett fungerande nätverk. Det är hela Sverige. 

Tisdagstema ~Underhållning~

Det är riktigt, riktigt länge sedan jag var med i en tisdagstema.
Jag såg veckans tema och då slog det mig.

Ja vad säger man?
Detta är väl underhållning?
(Ibland måste man vara lite självironisk också )

Fler bidrag hittar du HÄR