“Så här fyller du enkelt i din ansökan om studiemedel”

Satt mig i lugn och ro vid datorn. Knappade in CSN på Google för att göra det lättare och ha en fin rullgardin med bara mina vanliga sidor. Vill ju inte inkräkta på deras plats precis.

Startsidan visade upp sig. “Så här fyller du enkelt i din ansökan för studiemedel” stod där och jag klickade glatt in mig. Du kan logga in med personliga uppgifter eller med ditt Bank-id. Men vad bra tänkte jag och plitade ner mitt Bank-id, naturligtvis med kära maken vid sidan om eftersom jag egentligen inte alls kan mitt Bank-id själv. Nu visade det sig dock att jag tydligen kunde det helt själv ändå fast jag inte trodde det. Pling, det finns inga verkliga ljudeffekter på CSN så jag gjorde en liten egen, lite mer för spänningen skull.

I en liten ruta stod det ett snällt litet tips:
”Har du rätt studietid, omfattning, beräknad inkomst färdigt så går det fortare”
Jomen det visste jag nog så jag fortsatte på steg ett. Jag fyllde lätt i vilken utbildningssort det var och vilken studieort. Detta gick ju som en dans. Så kom jag då till första problemet. Utbildningen. Det fanns två stycken som matchade min utbildning men problemet är om jag kunde välja vilken som. Det är så långt namn på utbildningen så den fick inte plats i själva rutan. Men jag klickade till slut i en av dom. Nu hade mitt lugn börjat ersättas med lite stirrighet, men bara lite. Klickade på fortsätt.

Studietid stod det i nästa ruta. När jag då gjorde beräkningar på veckor så stämde ju det inte alls. Jag fick det till 18 veckor nu på höstterminen och bara 21 veckor på vårterminen. Det spelade ingen roll hur många gånger jag klickade på den där beräknaknappen för den visade samma hela tiden. Nu var faktiskt stirrigheten ett faktum. Jag svor lite och klickade in mig på skolans sida för att se hur föregående terminer sett ut. Pling, nej fortfarande bara egna ljudeffekter. Då visar det sig att andra året är ganska långt eftersom man börjar i början på augusti. Men hur fyller man i det utan slutdatum. Svor lite igen över varför dom envisas med att ha veckor när jag ska läsa en utbildning på heltid som ger 425 yh-poäng. Hur svårt ska det vara att dra det på fyra terminer. Nu var inte bara min stirrighet och min frustration ett faktum utan även dom pulserande blodådrorna under håret i tinningen.

-Jävla skit. Varför ska dom göra allt så jävla krångligt för mig för muttrade jag till kära maken samtidigt som jag stängde ner.

Enkelt att fylla i min ansökan? Kanske om man följer tipsen och lämnar stirrigheten i ett annat rum. Jag gör ett nytt försök i morgon tror jag.

Analysera mera

Satt vid frukosten och Lilly började sjunga lite. Och detta räckte tydligen idag för att jag skulle börja fundera lite.

Mormors lilla kråka skulle ut och åka,
ingen hade hon som körde.
Mormors lilla kråka skulle ut och åka,
ingen hade hon som körde.
Än slank hon hit,
än slank hon dit,
än slank hon ner i diket.

Denna text kan väl alla. Men frågan är vem kråkan är. Varför tar men en metafor till en kråka? För att det ska rimma på åka men annars finns det ju inget positivt alls i det ordet. Hade jag varit barn skulle jag säkert fått men för livet om någon och speciellt min mormor gått runt och kallat mig kråka. Och är det en kråkakråka så är frågan om varför den behöver skjuts alls eftersom den kan flyga.

I brist på andra tankar på morgonen kan det sluta såhär tragiskt genom att analysera sönder en kär gammal barnvisa som säkert ingen tänkt på innan. Men efter lite stimulans utifrån har jag tagit mitt förnuft till fånga, vad nu det är för uttryck. Ja menar, hur fångar man sitt förnuft. I alla fall så googlade jag lite, halleluja för Google, och hittade faktiskt en förklaring.

“Kråka är i det här sammanhanget ett gammalt smeknamn på flicka, därför benämns det som "hon".”

Men fortfarande, varför använde man kråka som smeknamn? Jaja, nog om detta. Nu ska jag ägna mina timmar fram till jobbet i eftermiddag med lite nyttigare saker. Som lite slösurfande kanske.

Sucka-rulla-sätta sig-stadiet

Sovit gott i natt? Det kan jag inte påstå att jag har i alla fall. Anledningen till detta är, för att ta det från början, att vi var iväg på 40-årsfest igår. Vi hade en supertrevlig kväll med god mat och underbara människor. Och lite alkohol var där också som, faktiskt, både frun och kära maken intog. Kära maken dock lite mer är frun.

Så när vi väl kom hem i natt har han blivit i det härliga sucka-rulla-sätta sig-stadiet. Detta innebär, för att skriva ut det i klartext, att han inte har någon ro alls fast han somnat. Nej då, han suckar och sätter sig upp för att sedan med en ny suck lägga sig igen. Vilket håll det blir spelar inte så stor roll. Så ibland har man en fot i ansiktet som dessutom sparkar lite spasmiskt för att sedan ha ett huvud i magen för att sedan ha en arm i ansiktet för att sedan åter ha en fot i ansiktet. Ja ni förstår säkert hur jag menar. Han är överallt i sängen och har inte en susning om att stackars frun ligger och försöker få lite skönhetssömn. Jag la till och med benet på hans glasögon också så dom tog jag snällt hand om. Men tror ni jag har varit smart och lagt mig på soffan? Nopp, jag har snällt legat kvar och blivit lite mörbultat. Kan kanske vara en öl för mycket även för mig för att förstå att jag kunde gjort det. Men nu klarnar allt. Ja dom säger ju att alkohol dödar hjärnceller och detta är väl ett klart bevis på det, för min del då.

Men nu ligger han på soffan och den där rytmiska snarkningarna ljuder svagt. Han ligger helt stilla så det föregående stadiet är förbi. Jag funderar på att följa hans exempel, horisontalt läge. Så blir det nog.  

En skön ledig lördag. Bullshit.

En ledig lördag klockan 6:56 ska det vara tyst i huset. Det var det också fram till klockan blev 6:57. Telefonen började ge ifrån sig hemska, gälla ljud. Jag vände mig om i sängen och fortsatte hålla mina ögon stängda. Det fortsatte ringa och jag hörde långt borta hur kära maken tog telefonen och kom in med den till mig, fortfarande med telefonen högt ljudande.

-Sjöstrand lyckades jag kraxa fram fortfarande med ögonen fortfarande slutna.
-Jag hej det är från bemanningen hörde jag henne säga. Det är så att det är en som är sjuk och jag får inte tag på någon annan så jag måste NOG beordra in dig. Är detta OK fortsatte hon.

Jag vet att man kan bli beordrad in i mitt jobb. Det är inte det som retar mig. Det som retar mig först är att hon inte ens ställde frågan om jag hade möjlighet att jobba idag utan att hon direkt gick på att hon var tvungen att beordra in mig. Det som retar mig ännu mer är att hon först beordrar mig och sedan frågar om det är ok för mig. Antingen beordrar man eller så frågar man. Har jag fått en beordra och hon sedan frågar om det är ok vad ska jag svara då. “Nej det är inte ok men vad har jag för val eftersom jag är inbeordrad?”. Och sedan att ljuga och säga att dom inte fått tag på någon annan när jag pratat med syrran och ingen har ringt till henne. Då säger man inte att det inte finns någon annan. Grrr.

Sedan jag började jobba har vi aldrig behövt beordra in på helgerna tidigare utan vi har löst det mellan oss med att ringa och  fråga. Först när bemanningen har tagit över så har jag blivit uppringd 3 helger och detta är sedan i april eller maj när dom började. Ena helgen protesterade jag vilt. Jag svarar alltid i telefonen också men det är kanske dags att sluta göra det. Det verkar ju dom flesta andra göra så varför skulle inte jag kunna göra det också? Kanske för att ringsignalerna väcker alla andra i huset också och mina tjejer och även kära maken är tyvärr inte som mig som bara kan vända mig om och somna om. Nej blir dom väckta klockan 7 av telefonen så är det 7 som gäller.

Så nu mår jag bättre när jag fått spy av mig lite. Nu ska jag gasta upp mig för om några timmar ska vi på fest. Joho.

Topless, ok eller inte?

Sommar, sol och bad. Så härligt som det kan bli. Man sitter på stranden och njuter av solens värmande strålar som speglar sig i en spegelblank sjö. Barnen tjoar och leker vid stranden och dyker runt som fiskar. Stranden är full med människor i alla dess färger och former, som alla njuter av den välkomnande värmande solen. Kön till kiosken ringlar sig lång för att alla känner ett behov om en liten svalka med en glass. Detta är vad jag bryr mig om på stranden. Att njuta av vädret, vattnet och barnens plaskande.

Jag struntar fullständigt i hur folk ser ut på stranden. Smal, tjock, kritvit eller pepparkaksbrun. Jag struntar fullständigt i om där finns tjejer som är topless.

Detta sista kan tydligen vara lite känsligt för vissa. Jag har så svårt att förstå att folk går in i diskussioner mot topless med inställningen att barn ska slippa se bara bröst. Är det några som bryr sig minst om ett par bara bröst på en strand så är det barnen. Sen beror det säkert på hur man är hemma också. Har man skuldbelagt nakenhet redan där så är det kanske lättare att förstå att barn ser det som något onaturligt. Men är man öppen och anser att nakenhet är ok hemma så tror jag barn också ser det så. Väljer jag som förälder att aldrig visa mig naken tillsammans med mina barn så blir det en konstig kontrast för dom. Jag väljer att lära mina barn att det inte är skamligt att visa sig naken. Att duscha tillsammans eller att byta om tillsammans är något helt naturligt för oss. Barn har frågor och dom frågar hemma. Dom frågar kanske varför jag har stora bröst och då är det bara för mig att svara att “brösten växer när man blir större och att dom kan vara olika stora”. Jaha säger barnen och fått svar på det. Dom ser det som naturligt och det är först när man sätter in att det är sexuellt som det blir fel tänk. Och det är detta tänket som dom som skuldbelägger nakenhet verkar ha. För vill man inte att barn ska se bara bröst så är det för att dom sexualiseras. Man måste skilja på tillfällen när det är sexuellt och inte sexuellt. Kan man inte göra det så tycker jag att den som säger nej till all nakenhet, förutom när dom har vaniljsex med respektive i ett mörkt rum, som ska stanna upp och fundera på varför allt på kroppen ska sexualiseras vid alla tillfällen.

Vi är sexuella varelser, ja, men inte vid alla tillfällen. Så vad är man egentligen rädd för med ett par bara bröst på en strand? Ser man nakenhet som ok så ser man heller inte brösten där på stranden som något sexuellt, om man ens har lagt märke till att där finns någon som är topless. Men jag kan tänka mig att den som inte ser det naturliga bara ser brösten i sexuella sammanhang. Och då kan jag förstå rädslan om man inte vill att mannen i ens liv sak se dessa. För åter igen ska mannen sättas i sitt rätta jag enligt denna mobb, som en kåt, jag-kan-inte-hejda-mig varelse som så fort dom ser ett par bröst ska sätta på. Jag tycker verkligen synd om dom som tycker på detta viset. Och att dom sedan överför denna tron på sina barn också.

Så gillar man inte topless så säg då den verkliga anledningen. Lämna barnen utanför för jag lovar att ur deras synvinkel bryr dom sig inte.      

Är det en ny “leksak”?

Jag hade en litet tupperware-demo igår. Kan väl säga att det inte blev någon storvinst för säljaren men vi hade trevligt i alla fall och det är huvudsaken, i alla fall om man är den som sitter på stolen och inte står där framme. Jag fick lite mer saker till mitt redan överfyllda tupperwareskåp , till kära makens suckande min.
-Vad ska vi med allt till sa han. Vi har ju redan så mycket och så får du mer skålar och flaskor.
Men det är ju alltid bra att ha och jag ska nog visa att det kommer till användning, en gång i alla fall. Och med tanke på det överfulla skåpet började tankarna flyta iväg och genast hittade jag andra praktiska användningsområden till min ena sak.

Man skulle kanske kunna använda den som en ny “leksak”. Bred och bra men problemet är väl kanske bara dom små hålen. Men kanske en vinterleksak när man ändå har kläder på sig. Ingenting för bikiniklädda kroppar. Inte illa att tupperware även gått in för sådana roliga saker. Men jag insåg efter lite spekulerande att det hjälpte inte mitt tupperwareskåp ett dugg eftersom denna “leksak” ändå inte ska befinna sig där utan den skulle stå i redskapsbyttan. Så som vanligt var det bara mina tankar som svävade bort och på något vis hamnat på detta ämne igen. Jag förstår inte detta. Men visst ser det ut som en lite ny leksak? Jodå det gör den visst.

Han suckade lätt…

Han suckade lite lätt och muttrade lite när han  satt upp boken på hyllan i skåpet.
-Behöver du verkligen denna sa han till henne.
-Ja, jag tycker jag gör det för att kunna variera lite mer svarade hon glatt.
-Men det behövs bara en sort så jag tycker ändå detta var lite onödigt fortsatte han när han stängde skåpet.

Jag vet inte riktigt vad han pratar om. Det kan aldrig bli för mycket. Och för att fylla på alla 28 828 objekten som ligger i bildmappen så kommer här en bild.

Erkänna att det vattnas lite i munnen av denna läckra bild. Nu ska jag nog få lite nya tips och idéer på nya goda smaker.

Onani i duschen

Visste ni att över hälften av svenska folket onanerar i duschen? Resterande brukar sjunga. Bara något jag har hört någonstans. Vet ni vad dom brukar sjunga då? Tänk nu riktigt efter så det blir rätt. Viktig fråga detta.

Vet du inte? Då vet vi vad du gör i duschen då. Vilken sång? Inte en aning . (Verkligen moget frun).

Skitdåligt, ja vet. Jag vet inte vad jag ska skylla på. Värmen eller bara uttråkad. Ja något är det i alla fall. Det är nog lika bra att jag intar ett härligt ryggläge tillsammans med Roland. Jag måste snart bli färdig med Det mörka tornet. Den är så bra men jag orkar ju bara läsa några sidor innan jag somnar. Lite dött läge där. Men lägger jag mig redan och kurar ner mig kanske Roland kan ta mig framåt till outforskade höjder. Kanske lite som onani i duschen. Eller vad det som att sjunga en trudelutt?

Ett löst Nettuanskt mysterie

Jag tror minsann jag fått svar på ett av dom Nettuanska mysterier idag. Varför blommor inte tycker om denna annars så trevliga tant. Längts in i städskrubben, under ett berg med hopknutna plastpåsar hittade jag en plastig liten kanna. Den var grön med en lång pip och jag tror att den kallas vattenkanna. Så ja, det kan ju vara därför blommorna inte gillar mig. I ren självbevarelsedrift. Så denna kanna fylldes med vatten, den krackelerade inte efter att ha legat undangömd, och tjejernas fina planteringar vattnades. Även en liten midsommarblomma på altanen fick en skvätt. Fast dom såg nog lite rädda ut .

Varför kan inte vissa inse att ALLA har samma värde?

Jag kan inte förstå vad vissa människor får ut av att se ner på alla andra.

Jodå jag har varit ute på Familjeliv igen och där är alltid något som man bara blir så irriterad på. Men idag var det så himla mycket.

Favoritordet på fl är White trash.
Jag har inte riktigt fått kläm på vilka som innefattas av detta begrepp eftersom det används så fort det inte är något som passar en lite större hord.
Men tydligen är det lågutbildade, feta, rökande, drickande, tatuerade, dåligt sminkade mammor som väljer namn som Kevin och namn som man satt ihop typ Novali och andra nya hippa namn. Så som lågutbildad ska man sedan förutom att ha sitt eget samvete att dras med eftersom man kanske inte kan göra allt som man vill nu även ha en hord av andra vuxenmobbare efter sig. Att det finns överklass och underklassnamn, om jag nu får använda dessa ord, är ingen nyhet. Men att automatiskt se ner på underklassen och kalla dom vi namn som White trash är helt jäkla sjukt.

Hur kommer det sig att det alltid verkar vara legitimt att se ner på dom som har det sämre? Mår man bättre av att ständigt se ner och trycka ner andra människor som redan är långt ner i den samhälliga hierarkin?
Är jag White trash för att jag jobbar i vården och tar hand om andra. Att jag har empati för andra människor, bryr mig om andra samt hjälper andra. Att jag sedan är tjock skulle ju spä på det ännu mer. Men varför gör det mig till en sämre människa än andra? Att jag tar på mig mitt morgonansikte på 5 minuter istället för 2 timmar. Vad är det för White trash med att lägga tid på andra också och inte bara sig själv? Att jag anses vara mindre allmänbildad och att jag inte intresserar mig för samhällsfrågor? Jag kan upplysa om att jag inte är mindre allmänbildad än någon med högre utbildning än mig och jag är väldigt intresserad av samhällsfrågor eftersom jag anser det vara viktigt för det är där mina barn kommer att växa upp.

Det vissa inte verkar inse är att det ALLTID måste finnas människor som jobbar med sådan arbeten som så många ser ner på. Finns inte vi så vem ska ta hand om ditt barn när du jobbar om inte dagisfröken. Vem ska lära ditt barn saker om inte läraren. Vem ska städa efter alla andra om inte lokalvårdaren. Vem ska ta hand om din gamla mamma eller pappa om inte undersköterskan. Vem ska köra dig till jobbet om inte busschauffören eller tunnelbaneföraren. Vem ska sälja mat till dig om inte ditt butiksbiträde. 
Jag är inte mindre värd för att jag städar på ett kontor eller skola än den som jobbar på kontoret. För om nu inte städaren finns där hur ska då den som sitter på kontoret kunna vara där när golven är smutsiga, dammet växer sig tjockare och papperskorgar blir överfulla. Hur skulle allt sett ut om alla skulle jobba i “toppskiktet”? Så inse någon gång att vi alla behövs och vi är alla av samma värde.

Så sluta kalla andra White trash. Det är fruktansvärt nedlåtande och egentligen säger det bara en hel del av hur du själv är som människa som måste se ner på andra. Inse att vi har så mycket att lära av varandra istället. Jodå jag lovar att jag har mycket att lära andra som anser sig ligga över alla andra.

Men som vanligt drömmer jag om en utopi som känns helt hopplös när människor inte ens kan vara trevliga och respektera varandra. Att det ska vara så svårt för vissa. Så jäkla tråkigt.

White trash i ursprunglig betydelse.      

20 år tillsammans

Jag var så uppe i att få skriva om midsommar och att hitta rätt bilder till inlägget, bland 250 tagna, att jag fullständigt glömde bort att nämna att det var en mycket speciell dag igår. Så låt mig berätta om det idag istället.

För tjugo år (och en dag) sedan var jag en tjej på 15 år och 6 dagar. Och denna lilla snärta träffade då en 7 år äldre kille. Dom träffades hos en gemensam vän som lyckats smussla ihop dom, fast det var sådan stor skillnad på dom.

Hur allt började tvistas det fortfarande om även om la féminine vet exakt hur det gick till. Låt mig berätta.

Vi träffade på varandra första gången hos Mia, en kompis till mig som var tillsammans med en kompis till vännen. Hon ordnade så vi skulle följa med denna äldre kille hem och jag tror hon hade en baktanke med det redan från början.
Första gången vi såg varandra stod jag i bh och bytte om och han kikade in. Det var kanske ett omen redan där, att han snart skulle se mer av mig. Men han stack in näsan och lika fort drog han ut den och ursäktade sig på ett väldigt sött sätt. När jag var färdig gick jag ner och där fick jag en första ordentlig blick på honom. Jag tyckte att han såg ut som en Jakob Hellman kopia. Ett par militärglasögon, ett par glasögon som jag med jämna mellanrum såg dom första åren på grund av bortslarvade vanliga, och en vit tröja med svara ränder. Det är mitt första minne av min blivande make.

Vi följde med honom hem, till den stora Metropolen, till hans lilla lägenhet. Lite party, party och någon film som jag inte kan komma ihåg vilken det var. Vi satt där i hans soffa som hade sånt där tyg som kliar, och jag “råkade somna och gjorde det mot hans arm”. Fasen jag var inte gammal men jag visste hur man skulle fixa till saker. Sedan kommer momentet som fortfarande tvistas om. Men jag “sov” och råkade glida ner i hans knä med huvudet. Nej jag gjorde inget där nere om någon tänkte tanken även om det hade varit klart och klappat med allting då. Enligt min version, den riktiga, lutade han sig ner och kysste mig, medan i hans kysste jag honom först men jag har inte riktigt kläm på hur eftersom jag låg i hans knä. Men detta moment lär tvistas om i minst 20 år till och det är väl lite av vårt olösta mysterium.
Ja resten är väl historia även om det var lite ovisst för mig att veta hur det var första tiden. Han tyckte nog det var jobbigt att jag var så ung och tyckte kanske därför det var bättre att han inte sa att vi var tillsammans. Till andra sa han nog att vi bara var vänner och kk och jag förstod inte heller om vi var tillsammans eller inte. Att vi sedan träffades så fort vi kunde och hade sex hela nätterna och dagarna spelade inte så stor roll om man inte vet om man är tillsammans.
Det var först efter att jag var med en annan som han insåg att han ville vara med mig, mer är bara i sängen. Jag törstade efter kärlek vid det tillfället efter allt som hänt hemma så när den andra visade mig riktig uppmärksamhet med känslor sög jag i mig detta. Jag tyckte väldigt mycket om den andra också men inte riktigt lika mycket som vännen. Men när jag sedan berättade det bröt min blivande ihop. Orden som kom från honom värmde och skrämde mig för det var första gängen någon sagt det till mig:
-Men Nettan jag älskar ju dig.

Sedan började vår riktiga väg tillsammans. Och tänk så mycket vi har varit med om under 20 års tid. Ibland när man tänker på hur lång tid det är är det lite svårt att tänka sig det. Låter väldigt konstigt men så är det. Det är mer än halva mitt liv som vi har varit tillsammans.

Älskar dig så jäkla mycket kära make

Så nu vet ni början på vårt liv. Hur träffades ni?  

Fototriss ~Gissa temat~

Låt se om ni kan RÄKNA ut min triss.

Inte tjuvkika men svaret står i kommentaren. Fick du rätt?

Fler trissar hittar du HÄR

En helt underbar midsommar

Låt mig berätta om en lite annorlunda midsommar. En midsommar som jag var lite oroligt över att jag skulle tycka synd om oss för att vi var själva. Jag kan avslöja att det blev en av dom bästa midsomrar jag har varit med om. Helt underbart.

Som vanligt, helt enligt gällande tradition, var vi och reste stången och dansade. Fast det var ju tjejerna som dansade och jag fotade. Ibland har man tur att man är fotograf. Molly och Julia var väldigt måna om att dom hade Lilly med sig. När dom lämnade ringen glömde dom henne och Julia blev väldigt oroligt över att Lilly dansade med en dam och dom drog in i ringen för att komma till undsättning. Molly kikade upp och hör henne säga samtidigt som hon tar upp sin hand i en litet stopptecken:
-Nej, nej det är ingen fara. Det är bara farmor svarade hon innan dom sprang iväg på andra hållet. Lättade över att Lilly var i tryckt förvar.

Kristallglasen och finporslinet. Både väntar på något gott.

Och äntligen var allt färdigt. Äntligen var det bara att hugga in på den svenskaste av svenska maträtter. Och till detta blev det en snaps bestående av Läckö aquavit, rumstempererade så alla goda smaker kommer fram. Ja jäklar vad gott det var. Så under några veckors tid kommer jag troligtvis äta päror och sill 2-3 gånger i veckan innan jag börjar tröttna lite och det bara blir en gång i veckan i resterande sommarveckor eller till familjen tröttnar på sina köttbullar. Behöver kanske inte säga att jag upplever denna mat som väldigt som en av dom bästa sommarsakerna.

Och där satt vi sedan en stund för att smälta maten. Satt och njöt ute på altanen när det började knäppa lite lätt i altantaken. Ett knäppande som sakta övergick till ett smattrande. Dom mörka molen hade sakta rullat in över oss och släppte nu sitt innehåll på oss. Under en timmes tid var här lite turbulent och oroligt över hur vårt slut på danen skulle bli. Vi hade verkligen inte beställt något regn.

Men så såg vi några blå, molnfria fläckar på himlen. Snabbt på med kläderna och så packade vi ut allt i den lånade skrindan. Lilly fick det bra för vi valde att ta vagnen i alla fall eftersom klockan ändå hade tickat iväg lite och det tar lite tid att gå ner. När vi närmade oss hörde vi massa vrål från det hållet vi skulle. Nojiga mamman såg genast en hord med stupfulla ungdomar som tog upp hela stranden. Men så var naturligtvis inte fallet utan på fotbollsplanen pågick en nog så spännande brännbollsmatch. Men denna visade vi inget större intresse av utan gick ner till stranden och hittade en fin plats.

Lite foto på bryggan innan dom trotsade den något kalla vinden och doppade sig. Molly gillade inte alls att ligga ute på bryggan för den rörde sig och Lilly hade inte tid för hon skulle bada. Men det blev hyffsade kort ändå. Tåprovet i vattnet var inte många grader enligt en säker källa, moi. Men tjejerna badade en stund i alla fall.

Sedan satt vi där i den härliga kvällssolen, klockan halv nio, och åt jordgubbar och gräddmjölk. Helt underbart mysigt att bara sitta där och njuta av vågornas kluckande och solens något värmande strålar som glittrade på sjön. Att sitta där på stranden som var helt tom förutom lite folk som kom gåendes förbi och bara njuta var en underbar upplevelse. Att ha en hel strand själva var ganska häftigt.

Men med stora, tunga moln som sakta tog sig inåt land fick vi börjar röra på oss igen fast vi egentligen kanske hade velat sitta kvar en stund till. Visst att vi bara skulle gå hem men vi kände kanske inte för att hamna i ett väldigt oväder. Det visade sig att det inte blev något oväder utan vi blev ärade med enbart några stänk när vi gick hem.

Solen började sänka sig vi horisonten och vi var på väg hem. Nöjda över en helt underbar dag. En midsommar som jag skulle kunna tänka mig att göra om och om igen. För hur rädd jag än var att det skulle kännas väldigt ensamt så vad kan vara bättre än att få spendera en sådan dag med dom tre bästa personerna som finns. Det är nog inte mycket som slår det faktiskt.

En lite annorlunda midsommar

Då var det åter igen midsommar. Den där tiden som man för ett halvår sedan, när snön och kylan höll oss i ett stadigt tag, skojade och sa att det snart var. Och som vanligt har det gått fort hit.

Denna midsommar kommer att vara lite annorlunda för vår del. Efter att alltid haft folk runt oss så kommer vi i år att vara själva. Detta har faktiskt aldrig tidigare hänt. Inte ens mina barndomars midsommar, ser ni den svartvita filmen som knastrar lite och där människorna går väldigt fort, kan jag påminna mig om att vi hade en enda midsommar själva. Dom midsomrarna jag kommer mest ihåg är när vi var hos min syster i södra Småland, i en Håla mindre än vår. Där var vi några midsomrar och vi var alltid iväg i någon park med dansbana där det var dans runt stången och en massa vuxna som var alldeles för berusade. Riktigt många sådan där medelålders män som knappt kunde stå på benen. Men det är framförallt dessa jag kan minnas.

Men i år blir vi själva. Och detta ger mig lite tudelade känslor
faktiskt. Vi har planerat en mysig midsommar som kommer att bli bra. Först ner och klä stången och dans i hembygdsparken. Detta har blivit en tradition sedan barnen kommit och jag gillar att vara där nere och strosa i vår fina park. Det kan bli väldigt fina bilder därifrån om ljuset är på rätt ställe. Hem och äta den efterlängtade sill och päror, som jag i år inte tjuvstartat med en enda gång. Längtar i att få ta första tuggan och känna dom härliga smakerna blandas i munnen. Luta mig tillbaka och njuta av den pikanta sammansättningen. Mumma.
Sedan kommer dagen kritiska moment. Vi ska packa ner jordgubbar med tillbehör samt kanske lite badkläder och bege oss ner till sjön för lite bad och att äta lite härliga jordgubbar. Vi har lånat en skrinda så vi ska slippa bära allt samt att lillan säkert blir trött efteråt. Detta moment är i stort behov av att vädergudarna är med oss. Det behöver inte vara varmt och gassande sol men bara det är uppehåll. Detta moment är även lite kritiskt eftersom jag aldrig varit vi sjön en midsommar och har inte en aning om det är ett tillhåll för överförfriskade ungdomar eller något liknande.

Jag ser fram emot vår mysiga midsommar men ändå kan jag inte hjälpa att jag på något vis känner mig ganska ensam. En känsla av att man inte har några vänner som vill vara med oss. Visst kan man vara lite konstig ibland när man ser fram emot något med ändå har motsatta känslor. Inte att jag inte ser fram emot det utan det är den där ensamhetskänslan som spökar tror jag. Vi kommer att få en kanonbra dag. Kanske så bra att det blir tradition, vem vet?

Passar på att önska alla där ute i cyberrymden en trevlig midsommar. Samtidigt påminna om att vara rädda om varandra för det kommer en morgondag också och vi vill alla ha våra nära och kära här då.

Puss och kram Cyberspöket

-Den var inte pin, mamma

-Nej, den kan jag inte ha, den är inte pin, det är en pojktröja, den är för liten, den är för stor. Men mamma, den var inte pin alls.

Fick en hel sopsäck med kläder och har gått genom dom. Resulterade i att modelejonet Lilly stod vid sidan om och talade om vilka som var ok och vilka som skulle läggas tillbaka. Slutresultatet blev några klänningar som hade rätt färg, en kjol med glitter på, några enstaka tröjor med blommor eller dylikt på och några jeans. Så min 3 1/2 åring vet redan vad som är inne och ute verkar det som. Och inte har hon fått det intresset från mor sin i alla fall.

Så nu står jag här med en nästan full sopsäck med helt ok kläder som jag inte vet vad jag ska göra av. Funderar på att ringa Röda Korset i Hålan och fråga om dom har intresse av det. Annars får jag väl lämna dom till någon insamling för dom kan helt klart fungera ett varv till.

ÄNTLIGEN

Öppnade postlådan och såg en hel hög med brev. Jaha, det börjar närma sig slutet av månaden. Bläddrade genom dom medans jag gick. Och där låg det. Hjärtat skuttade i bröstet på mig innan jag fick upp kuvertet. Äntligen, svart på vitt det inte varit någon missuppfattning från min sida. JAG ÄR VERKLIGEN INNE.

Nu kan jag ha en skön och avslappnad midsommar.

Vad betyder ditt namn?

Kan ett namn spegla vem man är. Kanske, vil kollar.

Molly
Betydelse / ursprung: Bitter, den trotsiga, morska
engelska smeknamnsformer av Mary och Maria.

Kan väl inte säga att hon är speciellt bitter. Men jag skriver under på att hon är den trotsiga, fast det har nog mer att göra med hennes ålder än hennes namn tror jag.

Lilly
Betydelse / ursprung: Lilja
Troligen brittiskt ursprung ur ordet lilja, kan dock även vara en förkortning av Elisabeth. Började användas i Sverige på 1800-talet

Min egen lilla blomma som började gro helt utan hjälp.

Jeanette
Betydelse / ursprung: Gud är nådig
Har använts i Sverige sedan 1680-talet och har betydelsen lilla Jeanne, alltså en diminutiv form av Jeanne, som är en fransk form av Johanna.

Ja, vad ska man säga om mitt namns betydelse. Gud finns ju inte med någon har varit världen nådig som satte en sådan här underbar människa till världen. Är lite blygsam en onsdag som denna.

Rickard
Betydelse / ursprung: Mäktig, stark, rik
Från Richard Lejonhjärta, en av Englands ryktbaraste och tappraste kungar, dödades av en bågskyttepil 1199.

Min kära make som är stark och öppnar burkar till mig. Och rik är han också fast inte på pengar utan på sin familjs kärlek.

Nu för tiden har man knappt en aning om vad namn betyder men jag kan tänka mig att man förr valde mycket av namnen efter dess betydelse. Speciellt om det var något namn med någon gudomlig betydelse. Kan tänka mig att det var dom finaste namnen då, när människor var förtryckta från kyrkan. Men det är ändå lite roligt att kolla betydelse.

HÄR kan du själv göra en sökning för att se vad ditt namn betyder

Gamnacke

Reste mig från stolen och sträckte på mig. Först höger arm upp och sedan vänster. När vänsterarmen var där upp så lyckas jag på något vis sträcka, inte på ett skönt vis, även nacken. Så där stod jag med vänster arm upp och för en bråkdel av en sekund funderade jag på hur jag skulle få ner min arm. Jag lyckade i alla fall att sänka armen sakta i en mysko rörelse samtidigt som nacken drogs neråt med armen. Det känns som om vänster sida på nacken har låst sig i ett brännande läge. Så här sitter jag nu med ordentlig gamnacke känns det som. Ni vet en sådan där nacke med en jättepuckel för att huvudet är en halv meter framför kroppen. Ungefär i alla fall. Värmekudden nästa.

Vardagshjältar

Jag läste för en stund sedan en artikel som var otroligt vacker men samtidigt väldigt gripande.

Om ett par där mannen blivit sjuk i en demenssjukdom. Kanske inte något ovanligt kan man tycka om man som jag arbetar i äldreomsorgen. Men denna man hade börjat insjukna enbart 56 år gammal.

Jag kan inte tänka mig hur känslan är över att förlora den man älskar på detta viset. Att han finns där fysiskt men ändå är det inte samma man. Att bara kunna stå vid sidan om och inte kunna hjälpa sin älskade på något vis. Att orka kämpa både för hans välbefinnande och samtidigt för sitt eget. Att behöva ta beslut som för en annan känns helt overkliga. Människor som klarar sig igenom sådana orättvisor som det ändå är när man är “mitt i livet”, måste vara starka. Att sedan vara så stark så att hon går ut och håller föredrag om det. Men det är säkert ett sätt att visa att det även finns unga anhöriga, att demens inte bara handlar om gamla människor. Fast det är kanske bara att visa att man finns för andra, oavsett åldrar, för att gemensamt kunna stötta. Det är sådan människor som denna kvinna som räknas till vardagshjältar.

Läs artikel och titta på bilderna. Kärleken som utstrålas är fantastisk. Hela artikel och bilderna griper tag i mig. För bilderna talar verkligen sitt eget språk. Så vackert.

Detta är en historia som verkligen får en att stanna upp. Tänka efter och vara rädd om det man har. Att sätta värde på varandra.
Jag undrar hur många sådan här historier som finns i vårt land.

Sanningen om att vara mamma

Dina kläder:

Första barnet: Du börjar ha mammakläder så fort din gynekolog berättar att du är gravid.
Andra barnet: Du har dina vanliga kläder så länge som möjligt.
Tredje barnet: Dina vanliga kläder ÄR dina mammakläder.

Barnets namn:

Första barnet: Du lusläser alla namnböcker som finns och övar på uttal och olika stavningskombinationer på alla dina favoritnamn.
Andra barnet: Någon måste väl döpa sitt barn efter faster Agda, eller hur? Det kan lika gärna vara du.
Tredje barnet: Du slår upp en bok, blundar och pekar och tittar efter vad fingret pekar på. Carl-Rutger? Det får duga...

Förberedelser inför förlossningen

Första barnet: Du övar på andningen regelbundet.
Andra barnet: Du orkar inte öva eftersom du kommer ihåg att förra gången så gjorde det absolut ingen skillnad alls med den där andningen.
Tredje barnet: Du ber om bedövning i åttonde månaden.

Barnets kläder

Första barnet: Du förtvättar din nyföddes kläder, ordnar dem systematiskt efter färgerna och viker dem fint i babyns egna lilla byrå.
Andra barnet: Du kollar kläderna för att se om de är rena, men slänger bara de med de mörkaste, mest synliga fläckarna.
Tredje barnet: Varför skulle inte pojkar också kunna ha rosa kläder?!

Saker att oroa sig för

Första barnet: Vid minsta lilla tecken på att allt inte är som det ska - ett kort skrik eller vad som helst - så plockar du upp babyn.
Andra barnet: Du plockar upp babyn först när dess skrikande blir så högljutt att det kan väcka din förstfödda.
Tredje barnet: Du lär din treåring hur man vrider upp mekaniska leksaker.

Aktiviteter

Första barnet: Du tar med din baby till babygymnastik, babysim och sagoläsning för babyn.
Andra barnet: Du tar med din baby till babygymnastik.
Tredje barnet: Du tar med din baby till affären och kemtvätten.

Att gå ut

Första barnet: Första gången lämnar barnet hemma med barnvakt så ringer du hem fem gånger.
Andra barnet: Precis innan du går ut genom dörren så kommer du på att du kanske skulle lämna ett telefonnummer där du kan nås.
Tredje barnet: Du säger till barnvakten att bara ringa om hon ser blod.

Hemma

Första barnet: Du tillbringar större delen av dagen med att bara titta på babyn.
Andra barnet: Du tillbringar en del av dagen med att se till så att ditt äldre barn inte kväver, knuffar eller slår babyn.
Tredje barnet: Du tillbringar en liten del av varje dag med att gömma dig från barnen.

Handen på hjärtat nu. Jag tror inte jag skulle våga ett tredje barn efter detta avslöjandet.