Se upp för en GRÖN PASSAT

Det är så jäkla otäckt häromkring nu. Förra veckan hade det varit en man i en grön bil som erbjudit skjuts till barnen, två olika dagar här i Hästveda. Detta är polisanmält och rektorn kör lite rundor i byn under dagen för att hålla lite koll. Idag när jag var och simmade pratade jag med en annan mamma som sa att det varit en man i en grön passat som försökt få med sig två pojkar idag i Hässleholm. Detta så hon utan att veta att vi här också har haft honom här.

Jag mår illa av människor som försöker ge sig på oskyldiga barn som i sin godtrohet tror väl om alla. Att det finns människor som vill göra barn illa på ett eller annat vis är förjävligt och dessa personer borde låsas in och kasta bort nyckel. Dessa människor är för mig dom läggs stående personer som finna.

Så prata en gång extra med era barn och okända personer. Och är du i Hässleholm kommun så håll koll efter en GRÖN PASSAT. Jag hörde att W-märket var borta där fram och att registreringsnumret började på PK, men det är inte som är bekräftat. Men en GRÖN PASSAT är den bil som setts vid flertal tillfällen vid olika orter.

Dag 9: Dagens

Till dagens bjuder jag idag på vår modeinriktade katt Stens verk. Hur jag vet att han är modeinriktiad? Jo jag tror nämligen han har något kreativt verk på gång för det är väldigt noga med att det alltid är svarta och gula fjädrar som ligger på trappen. Vi kan ta bort dessa och i morgon ligger där nästan exakt samma hög och färg på fjädrarna. Kan undra om han är en reinkarnerad indianhövding eller något sådant.

I morgon: Dag 10: Detta gör mig glad

Fototriss ~Personligt~

Jag tänkte avslöja 3 saker om mig själv som ni trissare troligtvis inte vet om mig. Obs! Det blir inga smaskiga detaljer dock .

Förklaring kanske?
1. Jag tycker om att spela spel. Men en fågel, ja eller snarare flera, har viskat i mitt öra att jag är en fruktansvärt dålig förlorare.

2. Jag tycker om att läsa och har nästan helt övergått till pocket. Gillar att lätt kunna ha boken med mig i väskan utan att den väger ett tom och tar upp all plats. Så en spännande liten pocket har jag gärna med mig. Dock tar det lång tid för mig att läsa för jag läser när jag lägger mig och då blir det oftast inte många sidor lästa innan John Blund fångar mig.

3. Jag är yrkesskadad. Jag går ingen stans utan att ha handsprit i väskan. Jag vet att det inte är bra att sprita för mycket men när man jobbar som jag gjort, i hemtjänsten, så får man lägga sin tillit till spriten .

Så det var 3 små personliga saker om mig.

Fler personliga trissar hittar du HÄR

Dag 8: En favoritbild

Hjälp vad svårt att bara välja ut en bild av alla tusen man har liggandes. Personligen är jag väldigt nöjd med bröllopsbilderna som jag berättade om tidigare. Jag har en mängd med bilder på tjejerna som är riktigt bra men det känns som om det är sådant man alltid visar. Jag klickade lite och när jag såg denna så kändes det helt rätt, om man nu räknar bort alla andra som jag precis tagit bort.

Efter ett helt otroligt åskoväder förra året möttes jag av denna syn när det började klarna upp. Det är så synd att jag inte hade en bättre kamera då men jag tycker ändå denna är både vacker och magisk och definitivt en favoritbild. För mig är det grinden och dimman som gör hela bilden.

I morgon: Dag 9: Dagens

Lillys första barnkalas

Vi gjorde det. Vi har överlevt ett kalas med 14 stycken 4 åriga busar. Det började dock lite problematiskt i förmiddags när vi skulle börja duka. Insåg ganska snabbt att hur vi än försökte duka skulle vi inte få in 15 barn runt bordet. Vi hade inte haft en tanke på att vi kanske inte skulle lyckas få in dom runt bordet. Nödlösningen blev att altanbordet fick monteras ner för att baxas in i storarummet. Och nu fick vi den plats vi saknade innan.

En spänd liten Lilly bara gick och väntade och väntade och tyckte inte tiden gick speciellt fort. Men till slut ringde det på dörren och barnen började strömma in. Ljudnivån ökade drastiskt och nu drog det igång.

Men som tur var var det ett gäng 4 åringar som var ganska lugna och väldigt snälla. Några samlades runt mitt lilla ritbord där jag hade lagt alla bilder som jag skrev ut igår samt pennor. Jag hade varit så duktigt att jag klätt in bordet med pappduk så verken jag eller barnen behövde oro oss för tusch på bordet.

Några samlades inne på Lillys rum för att bygga med både det lilla legot och duplot.

 

Lite fika med glass, chokladsås (varför köper man detta till ett gäng med 4 åringar?), strössel och kex. När dom satt där och åt och pratade om allt möjligt inser man hur stora dom små liven blivit. Dom som ville ha mer tog gärna det själva och då även chokladsås. Frågade snällt efter mer och det var ingen som skrek eller tjatade om något.
Sist blev det lite fiskedamm och dom avslöjade snabbt att det var kära maken som satt där bakom. Även om alla visste att det var en godispåsen dom skulle få verkade dom ändå förvånade och väldigt glada när dom fick napp.

Dessa 1 1/2 timme som jag faktiskt bävat lite grann för nu i veckan har gått kanonbra. Tiden var nog perfekt för det var ingen som hann tröttna. Jag är riktigt imponerad över dessa söta små 4 åringar som klarade ett kalas med så många andra barn. Nu känner dom i och för sig varandra eftersom det är dagisavdelningen men det är kanske ändå lite annorlunda att komma hem till någon annan så. Vilket underbart gäng.

Dag 7: En bild som jag aldrig lagt upp

Är det lördag så är det.

I morgon: Dag 8: En favoritbild

Dag 6: Tema ”grön”

Vem kommer på att sätta tema “grön”? Inte en aning om hur jag ska tolka det och någon grön sommarskog eller en grön sommaräng omgiven av en skön badsjö vill jag inte visa. Jag vill ju inte gnida in mer än nödvändigt att det är börjar bli kallt och blåsigt ute och att löven skiftar i varma, brinnande färger. Jag vill ju inte alls bli påmind om att vi precis har lämnat den härliga tiden bakom oss och har lång väg fram till nästa. Nej, sådant vill man inte allt bli påmind om när dom hotar med frost i hela landet ikväll.

Så hur tänkte jag här nu då?

I morgon: Dag 7: En bild som jag aldrig lagt upp

Har jag tagit mig vatten över huvudet?

Sitter och försöker förbereda mig mentalt för morgondagen.

Lilly ska ha sitt första kalas imorgon och efter mycket velande hit och dit blev resultatet till slut att hon ville bjuda alla på avdelningen. Så i morgon kommer vårt lilla hem invaderas av 15 4 åringar. Börjar väl känna nu att jag tagit mig vatten över huvudet. Fast jag är väl mest orolig över att någon av dom ska bryta ihop eller något liknande. Eller att någon försvinner som en annan mamma berättade om. Men det kommer inte vara väder att vara ute så risken att någon skulle försvinna är mycket, mycket minimal. Molly har dessutom erbjudit sig att hjälpa till, i alla fall så dom väljer rätt pennor när dom ska rita.

Så idag har kalaspyntet inhandlats, tallrikar, muggar, girlanger, ballonger, partypåsar. Det har inhandlats glass, chokladsås, hallonsås, strössel, kex och godis till partypåsarna. Jag har skrivit ut 20-25 bilder som man kan färglägga. Fiskdammen planeras. Så ja, nu försöker jag bara förbereda mig mentalt också.

Vet alla vad en kränkning är?

Är det någon som överhuvudtaget vet vad ordet kränkt betyder längre? Jag blir faktiskt ganska trött på att höra alla dessa “kränkningar” i diverse sammanhang. Att vara eller bli kränkt verkar vara en innegrej och det används ganska flitigt vilket är farligt eftersom dom riktiga kränkningarna blir lite ifrågasatta. Det verkar bara vara ett ord som passar bra att säga så att man kan bli lite offer.

Folk blir kränkta över det mesta. Det finns liksom inget logiskt resonemang i alla kränkningar. Rökare blir kränkta över att inte få röka var dom vill, nyblivna mammor blir kränkta om dom inte får amma var dom vill, hemmapappor blir kränkta om BVC-sköterskan säger något till dom, läste om en kvinna som var kränkt för att hon sugit av sin man och tagit hans sats i munnen frivilligt och så vidare och så vidare i en oändlig ström. Det känns lite som om att får man inget medhåll för sina åsikter så blir man kränkt. Det finns inga meningsskiljheter som kan leda till diskussion utan det är automatiskt kränkningar så fort en diskussion inleds och man inte får sina åsikter hörda.

Anledningen att jag kom in på detta och vad som fick bägaren att rinna över om man säger så var när jag läste om att en skola i Älvsbyn lät sina elever tugga tuggummi. Dom hade kommit på att detta gjorde eleverna mer avslappnade och det ledde då till ökad inlärning. Vad tror ni kränkningen kan komma in här då? Jo förstår ni nu har ordförande i Lärarnas Riksförbund uttalat sig om detta.

“– Jag vänder mig starkt emot detta. Det är ett oseriöst sätt att hantera elevernas lärande och fullkomligt ovetenskapligt, säger hon. Hon betonar att det är viktigare att ha duktiga lärare än tuggummi i skolan.
– Det här är ett sätt att avprofessionalisera lärare. Jag tycker att det är kränkande för lärarkåren, säger hon.”

Jag är ingen lärare så jag kan inte uttala mig om lärandet men om jag skulle vara det hade jag varit glad om mina elever hade hittat ett sätt som gör det lättare för dom att lära sig det jag lär ut. Att se det som en avprofessionalisering känns lite väl mycket istället för att se det som just ett hjälpmedel. Det handlar ju inte om hur duktiga lärare man har men kan man öka sin egen kapacitet ett snäpp bättre borde det väl bara ses som positivt. Nej då ska det ses som en kränkning istället.

Jag tror många hade behövt stanna upp och fundera på vad en kränkning egentligen är innan ordet används i alla möjliga sammanhang.

Så vad anser ni? 

Varför finns det inte A och B längre?

Jag kan undra när dom bestämde sig för att skrota helt vanliga 1, 2, 3 klasser. När jag gick i småskolan, visst det är några år sedan, så hette det helt enkelt 1A, 1B och 1C. Det kan väl inte bli så mycket enklare än så.

Nuförtiden heter det blomnamn, i alla fall på Mollys skola. Så nu ska jag hålla koll på om hon går i Vallmon eller Prästkragen och med lite tur går hon på fritids på Blåklinten. Detta kan jag inte lära mig. Vet inte om det är för att jag inte bryr mig speciellt mycket om blommor eller att blommorna helt enkelt har mobbat ut mig så därför ratar jag dom. Jag ska alltså hålla koll på två jäkla blommor istället för 1:an, dom är ju bara en förstaklass, och en blomma.

Varför ska dom göra det så krångligt. Skulle inte förvåna mig att dom kommit på att det på något vis varit kränkande att ha A och B klasser. Inte för att det just bara är bokstäver som råkar komma efter varandra utan för att dom lyckats få det till just A (bäst) och B (inte så bra) klass.

Nej varför ska dom krångla till det för en stackars förvirrad småbarnsmamma ännu mer?

Idag var inspirationen lätt att hitta

I brist på egen arbetsplats invaderar jag varje pluggdag köksbordet.

Jag tycker dock det hade varit enklare med något eget men var fasen ska det ställas. Det tråkiga är att asa fram böcker, datorn, stolen och allt annat krafs som jag behöver till köket varje gång. Inte speciellt jobbigt men som sagt var jäkligt tråkigt.

Jaja, så är det. Jag har roat mig på mina pauser att kolla gamla kort och fota dom lite. Så idag har det varit lätt att plugga för jag har blivit ganska uppåt av dom där korten. Ja herregud som man såg ut. Så förutom tidigare bild så bjuder jag på en till. Enbart för att göra er dag lite, lite bättre.

Nu åter till verkligheten och min företagsekonomibok.

Dag 5: En gammal bild

För att få fortsätta läsa detta inlägg måste alla lova att inte skratta ihjäl sig. Vill gärna ha er kvar. Så lova nu innan ni fortsätter.

Har ni hämtat andan nu. Detta är när jag och bästa Mia var i Göteborg 1989 så den som är bra på matte och vet när jag är född kan lätt räkna ut att jag är 13 år här. Jag och Mia hade på något vis lyckats tjata oss till denna resa själva fast vi inte var speciellt gamla. Jag lyckades smuggla in pappas röda kamera, som jag för övrigt fortfarande tror är i livet, fast man inte fick ha kamera med sig. Jag var livrädd att dom skulle hitta den när dom kom för att kolla en men jag var skicklig. Så jag har minsann bilder på Europe, fast det är egentligen bara något jag skulle kunna säga eftersom man bara ser en liten grå scen med lite ljus på. Tittar man riktigt noga så ser man faktiskt en eller två gubbar med långt hår. Man jag lovar att jag har dom på bild.
Ska vi yttra något om klädseln kanske. Till denna härligt rödrandiga tröja hade jag även rödrandiga, sladdriga byxor fast ränderna var på andra hållet. Dessa var naturligtvis nedstoppade i tubsockar och jag är inte säker men jag kan mycket väl tänka mig att jag hade kinaskor på fötterna. Sådana där svarta med nästan ingen sula. Ja herregud som man såg ut.

I morgon: Dag 6: Tema ”grön”

Acceptera allas olikheter oavsett vad det är

Har suttit och försökt komma igång att plugga idag men kommer ingenstans med något tycker jag. En liten sådan där låg dag som kommer ibland då inget blir gjort hur mycket man än har piskan på ryggen. Satt och surfade rundor lite och sökte efter eventuella LIA-platser att söka. Hamnade naturligtvis på Familjeliv och en av topptrådarna idag var:

Hjälp!! min son är homosexuell..

Sådan gör mig så illa berörd. Att som förälder skrika ut hjälp över ens barns sexuellt läggning gör ont i mig. Att som förälder, 2011, tror att psykologkontakt ska “bota”. Vad är det som gör att folk är så rädda för olika sexuella läggningar? Det är så att personen som kommer ut är fortfarande samma person efteråt. En person med förmåga att älska och bli älskad. Det finns inget som skiljer denna kärlek från annan kärlek. Kärlek är kärlek oavsett kön, punkt. Så att som förälder ge kalla handen när ett barn varit otroligt modig och berättat om sin sexuella läggning finns inte ens i min värld. Att först bygga upp och våga ta steget att tala om och sedan bara få förakt tillbaka. Är det ingen annan än jag som känner hur ont detta måste gör? Att dom som stått en närmast hela livet plötsligt inte vill veta av en och skäms över en enbart för ens sexuella läggning. Jag kan tänka mig att homosexuella fortfarande får möte mycket förakt ute och då behöver dom det stödet dom kan få hemma. Förakt från inskränkta människor som inte kan släppa sin egen lilla värld och som med skygglappar tar sig fram. Blunda så försvinner det. Usch, vad jag blir arg och ledsen på sådant.

Stötta era barn när dom behöver det, oavsett vad anledningen är. Dom behöver lika mycket ditt stöd när dom gör ett prov, vinner en tävling eller kommer ut. Kramen och dina ord är lika viktig vid alla tillfällen och det är det som kommer att minnas. Jag hade i alla fall inte velat stöta bort mitt barn bara för dennes sexuella läggning. Det är fortfarande samma Johan, Henrik eller Linda eller vilket namn dom har, som dom var innan. Varför kan inte vissa se det?  

Dag 4: Min hobby

Där finns två stor hobbys att välja på. Det ena är naturligtvis cupecake. Att få göra dom fina, pyssla lite med dom och lägga lite extra kärlek på dom. En liten bonus kan kanske vara att dom smakar gott också.
Den andra är just foto. Att söka efter den där lilla detaljen som gör hela bilden. Att våga låta kameran jobba fast jag tycker att där inte är speciellt bra bildmöjligheter. Men det är oftast då man får dom där otroligt vackra och fina bilderna. När man inte tänker att det inte blir bra att ta just där utan att ta just där för att det kan bli otroligt bra.

I somras fick jag äran att föreviga Magnus och Pias bröllop. Det var en utmaning och jag var riktigt nervös att det inte skulle bli bra. Men det blev det och jag är så nöjd över bilderna. HÄR finns lite mer och även HÄR. Så att fota är min lilla hobby.

Imorgon: Dag 5: En gammal bild

Dag 3: En familjemedlem

Hur många familjemedlemmar har man inte? Jag är i alla fall en sådan som har en uppsjö med familjemedlemmar så dagens uppdrag var riktigt svårt. Svårt för att jag blev tvungen att sålla och bestämma mig frö en. Jag hade kunnat gjort det lätt för mig och bara tagit någon av tjejerna eller varför inte kära maken. Men så lätt skulle jag inte göra det för mig.

Min kära farmor. När jag såg bilden kände jag att det var henne jag skulle ta. Farmor har varit en otroligt pigg 80-årig dam som med en hjälpande hand gärna putsar fönster till “gamla tanter” som inte klarar det själv. En helt underbar och varm människa som alltid tänker på andra. Jag träffar henne på sin höjd 1 gång om året eftersom hon bor i vackra Ångermanland, där pappas släkt har sin vagga. Hon hade alltid godis med sig när hon kom på besök och jag blev påmind av en gammal barndomsvän att hon ofta hade polkagrisar från Gränna eftersom hon alltid körde inom där när hon körde ner till Skåneland. Jag fick reda på att hon låg på sjukhus i helgen av pappa. Jag vet inte alls hur det är med henne just i detta men jag hoppas verkligen hon piggat på sig. Denna bilden är tagen under 2005 för Molly är inte så gammal där. Lite fyra generationer.

Imorgon: Dag 4: Min hobby

En liten saga: Dödens kyss

Hon satt sig upp och lyssnade. Hon hörde inget nu men hon var säker att det var ett ljud som hade väckt henne. Hon satt alldeles stilla och lyssnade igen men åter möttes hon av tystnaden. Sakta sjönk hon ner i sängen igen och borrade in huvudet i dom uppuffade kuddarna och drog det varma täcket över sig så att bara hennes märka hår stack upp. Hon slöt ögonen och sakta tog sömnen henne igen, liten bit i taget innan den omslöt henne helt och slukade henne som en hungrig best.

Kvällen flöt över till natt och månen visade sin smala skära mellan gråa moln. Vinden hade börjat ta i och dom gula och röda träden darrade av dess smekningar och släppta villigt sina löv som virvlade bort. Kala grenar visade sig och vissa såg ut som utmärglade händer som sträckte sig efter något som inte fanns.

Återigen satt hon sig upp och denna gången var hon säker på att hon hört något. Sakta lyfte hon på täcket och satt ner sina nakna fötter på golvet. Kylan från golvet fick det att ila till i fötterna och hon drog upp dom igen för att sedan sätta ner dom igen. Hon reste sig upp och gick bort mot fönstret. Hon glipade lite försiktigt på gardinerna för att titta ut och ryggade snabbt undan när ett stort, rött löv klistrade sig fast på fönstret framför henne. Ett litet kvävt skratt lämnade hennes läppar när hon insåg hur dum hon var som jagade upp sig över en stormnatt. Hon gick tillbaka till sängen och svor över sin dumhet. Fötterna fick återigen värmen från det varma täcket. Hon började luta sig bakåt när hon satt sig rakt upp. Det stod någon i hörnan till höger om fönstret. Hon höll andan och ville intala sig att hon åter inbillade sig.

Skuggan började röra på sig och kom sakta ut ur sitt gömställe. För varje steg närmare henne den tog såg hon fler och fler detaljer. Framför henne, vid fotändan av sängen, stod en ung man. Hon andades in och skulle precis pressa ut luften från lungorna för att skrika när han lyfte sitt finger och satt den mot sin mun. Istället för ett skrik pressade hon ut luften i en väsande ström.

-Snälla, gör mig inte illa viskade hon tyst mot mannen. Han skakade sakta på huvudet och åter lyfte han sitt finger och satt det mot sin mun. Hon studerade honom. Han bar en t-shirt med ett tryck på bröstet. Hon kunde inte riktigt se vad det skulle föreställa. Han hade ett par slitna jeans på benen, hela men slitna, och hans fötter var lika nakna som hennes. Han var smalt byggd och hon trodde inte han var så gammal. Kanske i sena tonåren bara. Hon lyfte blicken för att titta på hans ansikte. Hans hud var blek i hans smala ansikte. Läpparna var svagt rosa men fylligt sensuella. Sedan mötte hon hans blick. Hans ögon var intensivt blå och kantades av en mörkare kant. Ett ögonblick tyckte hon sig se en svag förändring i formen på hans runda pupiller men hon skakade av sig denna känsla. Han naglade fast henne med blicken hon kunde inte slita blicken från honom. Han började gå mot henne och innerst inne ville hon slänga sig ur sängen för att springa därifrån men hans blick lugnade sakta ner henne.

Han satt sig på sängen bredvid henne och hon kunde se hur hans ögon log. Han tog hennes händer i sina och hon rykte till. Så kalla händer han hade. Han lutade sig fram och omfamnade henne. Hon ville putta undan honom men hon hittade inte sin styrka till det.

-Ve,ve,vem är du stammade hon fram. Hon kände hans läppar mot sin hals och små ilningar av vällust strömmade längst halsen.
-Herregud, vem är du? Jag vill inte detta sa hon när hon kände hans läppar sakta säras mot hennes hals. Hon tryckte sig mot honom samtidigt som hon ville ta sig därifrån. Ett sting av smärta stack till i hennes hals. Hon vaknade till för en stund och började putta på honom och försökte slingra sig ur hans grepp. Han var stark, herregud så strak han var. Han höll henne stadigt i famnen och efter en liten stund började hennes motstånd avta. Han älskade när den känslan kom, när han hade vunnit. Fast han visste att han alltid skulle vinna.

Smärtan i halsen på henne avtog sakta och ersattes av en känsla av värme. Hon lutade huvudet lite lätt tillbaka och en suck av lust utstöttes från hennes läppar. Värmen som nu fanns i hennes hals spred sig som en löpeld genom hennes kropp. Hon tryckte sig mot honom samtidigt som hon kände hans läppar mot halsen, febrilt arbetande. Hon ville ha honom nu. Värmen hade nått hennes intimaste delar som nu bara skrek efter beröring. Hans armar höll inte henne hårt längre utan dom hade övergått till en nästan sensuell omfamning. Hon sköt fram sina höfter för att trycka sig ännu hårdare mot honom. Läpparna på hennes hals lättade på trycket och hon kände hans tunga sakta slicka henne en stund innan han släppt henne helt. Hon gnydde till och föll ihop på golvet. Hon såg hans nakna fötter gå från henne och hon sträckte sig mot dom.

-Gå inte lyckades hon väsa fram. Lämna mig inte vädjade hon samtidigt som hon såg hans fötter försvinna bakom sängen. Hon kände ett vinddrag när fönstret öppnades. Gardinerna fladdrade i vinden och på golvet innanför bildades snabbt en hög med röda och gula löv. Den unga mannen syntes inte längre till. 

Dag 2: Favoritpryl

Favoritpryl? Herregud vad svårt. Jag hade kunnat ta bilder på massa favoritprylar men då hade risken varit stor att bloggen blivit nerstängd kanske. Så det chansar jag inte på. Kamera, diskmaskinen, kära maken, dom andra sakerna, mobilen, min kommande nya assistent, kaffebryggaren, ja ni förstår att listan kan göras lång och det är fasen inte lätt att välja ut en favoritpryl. Men så tittade jag neråt och då kom det som en uppenbarelse eller något liknande i alla fall.

Min kära lilla dator är definitivt en av alla favoritprylar, i alla fall när den inte bråkar med mig. För hade jag inte haft den hade jag haft svårt att använda min kamera eftersom jag inte hade haft någonstans att lägga mina bilder. Jag hade haft svårt att använda min assistent och bakat cupecake eftersom många recept hittar jag ute i cyberrymden, även om dom ofta blir modifierade. Och framförallt hade jag inte fått utlopp för mina skrivsugna fingrar i den utsträckning som jag får nu både vad gäller bloggen samt att man hittar lite roliga forum att skriva i. Så undra om min bok en dag kommer att ligga på min lilla dator? Om jag någon gång ska lyckat skriva en bok måste detta lilla instrument vara en av mina absoluta favoritprylar.

Vad har du för favoritpryl?

Imorgon: Dag 3: En familjemedlem

Dag 1: Självporträtt

Ja, hej, hej. Detta är jag för er som på något vis missat detta. Detta är en ganska typisk bild på mig. Jag ser ofta leendes ut när jag väl hamnar på kortet för det är ju faktiskt så att oftast står jag bakom kameran. Jag tror att detta är den rätta bilden av just mig även om jag nog i dom flesta fall kan verka lite sammanbiten ut. Men jag är verkligen en glad en med massa ironiska saker som bara ligger och bubblar inom mig. Problemet är väl bara att dom inte alltid kommer fram för att jag helt enkelt inte vågar. Det där med självkänsla ska jag inte gå in på här för då blir det så dystert. Men jag tror att när man väl har kommit mig inpå livet så vet man vad jag menar. Eller som jag skrivit på Facebook:

“Vad är livet utan nära och kära:)
Snäll, omtänksam, morgontrött, slarvig, kramig, överviktig, kärleksfull, bloggare, punktlig, dansant, pilsk, ironisk, nostalgisk.”

Detta sammanfattar mig ganska bra. Så detta är mitt lilla självporträtt. 

Fototriss ~Rosa~

Helena på fototriss skriver följande:

”Idag är det 1 oktober, det innebär starten på Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj som pågår under hela månaden - det vill jag uppmärksamma på Fototriss på samma sätt som jag gjort en gång tidigare.
Så de av er som vill får väldigt gärna ge ett bidrag och stödja Rosa Bandet - du kan t ex enkelt skänka 50 kronor genom att SMS:a BESEGRA 5718 till 72988. Om du skriver ditt namn efter insamlingens nummer (t ex BESEGRA 5718 Helena Friberg) kommer ditt namn att synas i insamlingen, annars blir din gåva presenterad som anonym.”

Så veckans tema är ROSA

Med återinvigning av skolan och ett 4 årskalas var det ganska enkelt att få ihop ett rosa tema för mig.

Rundvandring på skolan och i syslöjdsalen hittade jag denna läckra bok.

Härligt rosa mazarinrutor till kalaset.

Lillys läckra fjäderboa hon fick idag, lördag.

Fler ROSA bidrag hittar du HÄR.

Hmm, fyller inte Lilly år i oktober?

Vi stannar upp en liten stund och funderar var vi befinner oss. Men strålande sol och 23 grader klockan halv 5 kan man tro att vi befinner oss i augusti. Det är bara lite poolbad som saknas så hade illusionen varit fulländad. Men så väl är inte fallet. Vi vände blad i kalendern i morse och en ny månad lös mot oss. Oktober stod det. Det är faktiskt lite svårt att förstå när man har varit ute idag. Två år på raken har det varit den första frostnatten mot idag men detta bröts med råge idag. För idag har det varit sensommar fast vi har gula och röda träd ute.

Lilly fyller 4 idag. Denna lilla 4 åring har vi hört lite om, troligtvis hela kvarteret också, den senaste tiden med tanke på att hon har fått en trots som inte är av denna värld. Hon har varit i centrum nästan hela dagen idag och det är inte helt fel. Hon var iväg på kalas hos en kompis i eftermiddag först innan hon själv skulle ha lite kalas, dock inget barnkalas. Vi fick flytta fram det lite för det blev lite fullt denna helgen. Molly har varit och sjungit när dom återinvigde skolan efter renoveringen, sedan hem och fixa lite tårta och städning innan Lilly skulle iväg på kalas. Vi fick flytta fram tiden idag så hon inte skulle missa kalaset hon var bjuden på. Sedan bara hem och invänta sina egna gäster och:

-Oj mamma, jag får bara mer och mer paket var hennes kommentar när paketen blev en liten hög framför henne.

Japp, 1 oktober och kidsen sitter och fikar på gräsmattan. Det är faktiskt riktigt svårt att smällt att det har varit så ljuvligt ute som det varit dom senaste dagarna. Kära maken städade undan på altanen för någon vecka sedan men han fick snällt städa fram allt igen så att vi kunde sitta ute. Här gäller det att ta vara på när tillfälle ges.

Inget kalas utan att blåsa ljus och en sång. Nu blev det inte en vanlig typisk sång som man kan tycka känns naturlig att sjung på en födelsedag. Nej här önskade Bä, bä vita lamm så det blev det med lite hejarop efter. Klart man ska våga gå sin egen väg.

Just nu känner jag mig ganska matt faktiskt efter att ha varit igång hela dagen. Disken står på bänken i köket och bara vill bli iplockad men det tar verkligen emot. Men det är kanske bäst ändå så man blir av med det.

GRATTIS ÄLSKADE UNGE