För tillfället verkar vi alla lite löjligt förtjusta i den där trumpeten

Sådär ja, nu ska en av telningarna göra denna familj musikalisk. Låta oss komma in i världen med noter och dagliga övningar.

Det blev trumpet och den hämtades idag. För tillfället verkar vi alla lite löjligt förtjusta i den där trumpeten, kanske inte Doggen förstås som först stod och tittade innan han skällandes pep iväg, och både jag och Molly kunde få bra ljus i den.

Det kan kanske bli lite spännande om vi tycker det är lika roligt om några veckor. När vi ska försöka förklara svarta punkter med svans på olika linjer. Då kan det mycket väl bli lite problematiskt för oss alla.

De där svarta punkterna med svans på olika linjer har jag kunnat innan. Kanske inte alla men tillräckligt för att klara av att spela:

“Spanien är ett land där man dansar tango”

på blockflöjt. Jag vet inte om det räknas riktigt faktiskt. Men det var mycket avancerat för en 9 årig blockflöjtist. Troligtvis hade det varit lika avancerat för en 37 årig före detta blockflöjtist idag. Kan kanske bero på att den där blockflöjtskarriären varade ungefär en och en halv termin för sedan var man tvungen att lära sig:

“Fjärilvingar syns på Haga”

och då blev det riktigt ordentligt avancerat. Man var tvungen att flytta fingrarna till många olika hål på den där flöjten. Det lät liksom inget bra alls. Verkligen inte bra. Det lät lite sådär som när det kommer en ton ur något och man funderar på om det är en helt ny sorts ton. En sådan som skär i öronen och får alla andra blockflöjtister att blänga lite lojt på en.

Sådana toner var denna blockflöjtisten ganska bra på att ta. Fasen, hade jag fortsatt hade jag kanske kunnat ordna en helt ny musikchanger.

Så jag hoppas dottra min har bättre läsa-noter-och-framföra-dem-på-ett-lyssnarvänligt-säkert-sätt än vad mor hennes hade. Fast det ska nog mycket till att inte klara det faktiskt.

Jag får helt enkelt hålla mig till den delen där noterna blir musik och där man kan ta till ord istället. Att släppa lös min ljuva stämma, det är grejer det. I alla fall det gånger där jag lyckas få texten rätt. För det händer allt för ofta att de där texterna som de kända artisterna sjunger faktiskt är fel. Det hävdar jag i alla fall. Kära maken han mest ler åt mig och hävdar något helt annat.

Men det är bara att inse. Man kan inte vara bra på allt man gör och att läsa noter kan jag nog klara mig utan även om jag hade tyckt att det hade varit roligt att kunna spela gitarr. Där är det i alla fall inget blåsande, oh förlåt i blockflöjt “tuffar” man med munnen, som gäller.

Detta kan bli lite intressant att se hur det artar sig för henne. Kanske för Doggen också.