Jomen, då har jag vätsketestat vårt ny kök. Jag måste erkänna att utfallet blev ju inte riktigt vad jag hade för förväntningar precis.
För att dra en lång historia kort eller antagligen göra den exakt så lång, om inte längre, som den faktiskt är så kan jag säga några ord om iste först.
Iste är fruktansvärt gott när det är vart ute och det är precis sådär nygjort. Iste är troligtvis inte alls gott när man hittar det i en bringare efter någon vecka. Detta kan jag dock inte svära på eftersom jag inte testade men kände väl att det inte var värt det. Temperaturerna hade ju sjunkit drastiskt nu så vem behöver sådant svalkande liksom.
I denna bringare fanns cirka 1/2 liter iste vars andra halva en gång i tiden svalkat en torr strupe. 1/2 liter kanske inte verkar så mycket i en bringar. Jag kan då upplysa om att det är betydligt mer än vad man tror. I alla fall om man tar den här bringare och den på något konstigt vis, jag menar verkligen konstigt, sliter sig ur mina pianofingrar, studsar på bänkkanten innan den liksom spinner neråt golvet. Och alla som vet hur vätska beter sig från en behållare som spinner kan nu ta upp handen mot munnen och i förfäran utstöta en väsande, åh nej.
Jag kan väl säga att jag var inte så finkänslig i mitt språk precis och den lilla telningens öron fick skrubbas hela kvällen för att hon skulle bli av men mammas ordval.
Så där står jag, torr faktiskt, och drar nog genom de svordomar som finns plus att jag troligtvis hittade på några också. Mina fina vita lådor är nu gulprickiga i princip hela köket faktiskt. Det såg nästan ut som en full karl hade tagit fel på toaletten och köket om man säger så.
Min besvikelse kom nu smygandes. Ingenting hände. Jag hade nästan väntat mig att lådorna skulle torka sig själv och att det blöta på golvet skulle försvinna. Vi har ju dock ett nytt och modernt kök nu. Men nej, här var det fortfarande samma gamla procedur som gällde. Trasa, spann och svabb och efter en stund, fortfarande svärandes troligtvis, så såg köket åter ut som vanligt.
Dock gäller det att inte stå still för länge på samma ställe eftersom golven är sådär klistriga som två varma kroppar som nästan fastnar ihop en varm sommardag, som vi åtskiljande blir skinnet nästan en meter långt innan det motvilligt släpper varandra. Lite sådär klistrigt helt enkelt.
Men nu är det gjort i alla fall. Vätsketestet är gjort. Jag ångrar bara lite att jag inte tog ut bubbelvattnet istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar