På Bambiben kommer jag att ta mina första självständiga steg

Så var dagen D kommen och över. Sista passet är gjort på jobbet, numera mitt gamla jobb, och nycklarna är lämnade. Det är med blandade känslor som jag gick hem idag faktiskt. Lite vemodigt var det allt efter 11 år på stället och hela 18 år i kommunen. Det är liksom detta jag har kunnat och varit bra på hela mitt liv. Jag kan mitt arbete på mina tio fingrar och nu lämnar jag det.

Nya spännande utmaningar ligger nu framför mig och jag börjar redan imorgon. På Bambiben kommer jag att ta mina första självständiga steg imorgon men jag har stora förhoppningar att det kommer gå fort innan jag står på stadiga ben.

Jag har faktiskt lite svårt att fatta att jag verkligen är vi dagen D redan. Dessa veckorna har bara rusat fram och jag vet inte riktigt vad jag har gjort. Jag har träffat mina gamla, jag har fått kramar och varma klappar av skrynkliga händer. Jag har gett tröstande klappar och enkla beröringar. Det är denna del av mitt gamla jobb som jag kommer att sakna. Jag kommer att sakna det väldigt mycket men tyvärr består inte enbart arbetet av dessa bitar. För allt annat runt omkring kommer jag inte sakna alls, förutom mina goa arbetskamrater då.

Men imorgon börjar mitt nya liv.

En blomma och en kram från min arbetskamrat som jag jobbat med idag gjorde mig så glad. Det värmde otroligt mycket med denna gesten. Och ja, lite tårögd blev jag allt för ännu har jag inte sagt upp mig. Men jag ser ingen annan utväg än att jag kommer att göra det men det känns ändå som en liten trygghet att ha två månader på mig att ta det stora steget. Steget som kommer att komma.